kan ha några egna minnen från pannbandsgigantens framfart på gräsbanorna -, stod sig i hela 27 år och bör enligt mig apselut räknas in i svensk sporthistorias hall of fame.
även franska öppna var björns turnering och med sex magnifika segrar ('74-'75, '78-'81) visade han sin storhet på grus. tyvärr plockades inte en endaste pokal hem från us open men fyra finaler, två mot gentlemannen connors ('76, '78) och två mot argbiggen och illbattingen mcenroe ('80-'81), spelades och jag tolkar det som att snabbspelaren borg var som vassast på det kvicka gräset medan studsgruset höll honom en smula tillbaka. (de övriga underlagen ser jag som ointressanta och kommenterar inte alls 😉
trots att det inte blidde nån "äkta" grand slam (överhuvudtaget inga finaler i australiska öppna) anser jag i alla lägen björn borg som en av min barndoms största sporttitaner. han, och ingemar stenmark såklart.
apropå sport och giganter så har jag och tis idag filat lite på våra strandtennisskills. trots svår sol och snabbt underlag (trädgårdsgräset) lyckades vi lira ihop hela 27 träffar som mest. givetvis satsade vi på spel långt ifrån varandra för att få till den riktigt högljudda "donk"-effekten (trärack mot gummiboll); allt för att störa varberg energis lunchslöande arbetare. ha! där fick dom allt för att dom kommer hit på söndagarna och tvättar sina bilar!
jag har bränt nosen en smula idag. baksidan av blå himmel och sol för såna blekskinn som jag..
tjinixen!