sina offer. det första var älsklingsjinnsen som trillar av. det andra var min vigselring som gjorde detsamma. gissa den hedbertska paniken som spred sig i huset när vi under nästan en timmes tid runt midnatt rotade igenom allt från soffor, mattor, sopor (kaffesump är en sak, att öppna blöjor en något värre) och smutstvätt. vi var nära att ge upp när jag i hopplös "jag-måste-verkligen-leta-överallt" kände igenom kläderna jag hade på mig och VA! mellan tröja och melodifestivalkofta (jo, ni har sett den förr) är det nåt knöligt och runt.. JA! en egendesignad ring har trasslat sig in i amninstoppen och två lättade äkta makar (den ena lite mer lättad en den andre, den ene varit lite mer missnöjd än den andra) kan somna med snarkande snorunge mellan sig. oj. sicken pärs (och det är inte första gången den försvunnit, förra gången låg sen i sopskåpet)!
uff…men nu är den säkrad med det lite storleksmindre förlovningsbandet!
tjinixen!
tack för tipset 🙂 jo, jag tycker också det är lättare att backa genom att använda sidospeglarna. bara rädd att köra in i något 😀 fast jag kör sakta!
längtar tills jag får körkort. ska bli en lättnad ^^
Emilia: låter tryggt 🙂 snart har ditt kort, lycka till!