finns i alla dess former. Själv är jag nästan pinsamt förtjust i den akademiska (läs: studentikosa) tänka själv-humorn. Och den ironiska. Och i den kulturella (typ Povel).
Om jag kan så håller jag mig ifrån nidbilder och allt i genren skämt på annans bekostnad.
Skrattar allra mest gör jag åt ärligt utlämnande. Gärna självironi! Och gärna mellan raderna! Därför skrattade jag fett åt sista scenen i mästerverket Ocean’s 13. Grundidén är för övrigt en till fullo underbar remake (och triologi) av originalet med all time bästaste Rat Pack.
Förresten. DET var killar som kunde skämta! Gärna med sig själva. Och det långt innan stå-upp var "uppfunnet"! Att drinka, bolma och raggla har aldrig varit mer classy. Och så kunde dom sjunga rätt bra också förstås 🙂
hm.. jasså? Jag som tyckte oceans 13 var lite sådär.. då missade jag nog allt. tusan också. jag som trodde jag hade humor.
Ska bara försöka hitta tid att TA bilderna ;D
Åh jag fattar inte att jag inte har sett Ocean's 13 ännu! Och inte kan jag ens skylla på att jag inte haft tid, för är det nåt jag har så är det just det.
Och det där onda jag har sitter i högst uppe i magen, där var matstrupen blir till magsäck, och min läkare gör ingenting utom att lova att det blir värre allt eftersom bäbismagen växer. Män alltså..
Hanna: klart du kan humor! bara det att du inte delar min 🙂
Agge: om du gillade de två andra (och kanske originalet?) så är den tredje också klart sevärd! men du. det är ju bra att du iaf vet att du har det bättre nu smärtmässigt än du kommer att få? positivt 🙂
Själv skrattar jag åt Galenskaparna och After Shave samt Stefan och Krister. Kan min humor bli bonnigare? Okej, Parlamentet går an också.
Bergman, som du nämnde som svensk kultur i min blogg (nu svarar jag på ett inlägg du skrivit i min blogg vad du än tycker om det, ursäkta) kan ju vara rolig, fast då är det väl mer manuset än regin som är kul. Har du sett den där med Jarl Kulle när han är Don Juan? Djävulens öga, det heter den… Den är rätt skoj. Haha.