Att bli förälder har på många vis breddat mina kunskaper om och ökat min förståelse för livet som helhet. Två saker i synnerhet har jag lärt mig.
- Hur du än gör blir det fel!
- Ingen unge är den andra lik! – där du ser problem ser andra möjligheter, och tvärtom
Vad jag alltså menar är 1) du kan inte undvika alla problem. 2) döm aldrig en annan människa. Det sista har jag försökt leva efter i flera år (dvs långt innan jag ens kom att tänka tanken på mig själv som mamma), med olik framgång. Visst är det jobbigt att bli snäst åt av kassörskan på Kvantum eller att ha en otrevlig kund på jobbet. Visst kan jag himla med ögonen åt mamman som försakar hela sitt liv för sina barns skull. Visst kan jag svära åt snubben som nästan kör över mig trots väjningsplikt. Men. Jag vet ju inte varför dom gör så här. Det kan ligga mer bakom än jag vet.
När det gäller barn och uppfostran och försakan går det inte för en annan människa att sätta sig in i eller förstå varför man som förälder agerar på ett visst vis. Där du tycker jag sjåpar (vaddå? kånkade du runt på din unge i sju månader?) var det för mig ren överlevnadsinstinkt. Där jag tycker du gör "fel" (men låt den stackars ungen vara ifred ett tag!) handlar det för dig om erfarenhet och framförsikt.
varje gång du ger ett råd
tänk efter ordentligt om det är av välmening
eller bara en vilja att skriva på näsan
En annan mycket lustigare grej moderskapet lärt mig är att det är stört omöjligt att få sin unge att bete sig 
som förväntat! Jag minns med förtjusning första gången jag och Stalkern träffades och satt i mitt kök.Vi hade via mail och telefon under flera veckor "gnällt" över våra älskade små knyten. Och där låg Karla – bäbin som aldrig sov – i sin mammas famn och snarkade. Och där satt Maali – bäbin som alltid grät – hos mig i knät och stortrivdes. Två paffa mammor kunde skratta tillsammans, och jag tror att det var där och då vi knöt nåt slags kanske lite fånigt band. Vi blev vänner. Vi förstod varann. Vi förstod varandras situation.
Tack Anna! För att du alltid varit mitt stöd, och för att du hjälpt mer än du försått!
Å tjohoo käraste bästis-Eva! Sicken resa du gett dig in på!! Jag hoppas du alltid vet att jag finns här – för dig!
Puss till min mamma också, för att jag vet du behövs det 😮 (eller hur fan en puss-smajli nu ser ut?!)
När jag ändå är på’t:
hejs och krams och mjau till alla som läser det här också!
Hoppas inte hon är förtvivlad på mig över min okunskap på barnuppfostran och mina åsikter om hur jobbigt det är med skirikiga barn överallt, främst på min arbetsplats.
EmmaLi är väldigt, väldigt gulligt liten varelse.
Kram kram
hahah sitter å läser en av de mest väl skrivna bloggarna i världen och inser plötsligen att jag utbildar mig i 3 1/2 år för att jag skall DÖMA människor och då framför allt dåliga föräldrar (och tro mig de finns, absolut inte emmaLis föräldrar ;)) livet ironi är underbar ibland ;).
Är det här ett test? För att se om jag läser? Jag läser. Och älskar det jag läser!!! Nu längtar jag ännu mer till imorgon! Måste sova nu. Bebsisen som alltid sover på natten väckte mig halv 4 i morse… 😉
Jaha ja, där skrev du ner vad jag tycker och känner på pricken, alldeles fantastiskt att läsa…. Fast jag måste få säga att jag fick komma till insikt den hårda vägen, innan jag fick äldsta dottern(17) och även ett tag efter hennes ankommst, hade jag tokfasta principer om barnuppfostran… Sen blev det lite hit och dit i livet och man inser (precis som du skriver) att allt inte går att förstå eller genomskåda…
Idag är jag väääldigt försiktig med att döma, eller råda för den delen.// Ha det 🙂
maddah: no danger on the roof darling! du kan ju faktiskt mer om uppfostran än jag 🙂 å när det gäller gapiga ungar på jobbet är vi av samma åsikt. fast jag lägger kanske lite mer ansvar på föräldrarna… (härligt att se din blogg-oskuld tagen äntligen! ser fram våldsamt fram emot att få läsa!!)
nisse: men mjau! niger generat och tackar ödmjukt! å du, du utbildar dig för att hjälpa? att vägleda knäppa och förvirrade föräldrar [och annat] 🙂 fast att livet är ironiskt håller jag med om. massor!
Stalkern: vet att du läser girlie 🙂
kanske var det för att jag skrivit om min lyckliga bäbi som hon hela kvällen låtsades att hon var EmmaLi 6 månader och apgnällig…
Petra: fast principer är bra? man behöver inte följa dom, men man har iaf nåt luddigt halmstrå att gripa efter när allt annat är dimmig kaos. det är lite som rutiner. ju fastare dom är ju enklare är det den dan du vill bryta mot dom!
tack för din credd! den värmer enormt!
japp ulisen du har rätt som vanligt Men för att kunna hjälpa människor som man inte känner görs först en bedömingn sedan dömerman 😉 MEN om man stoppar människor i fack så måste de facken vara väldigt lätta att byta ut å ändra. det vill säga det är värre än att ma kan ändra sig, ha det bra med er så hoppas jag vi ses snart . kramar nisse pisse
nissen: aha. du tänker så. jo. det är klart. men, eftersom bedömningen inte gills som en dom så är jag alldeles övertygad om att du kommer bli den allra bästaste hjälparen av hel- och halvtrasiga människor. du är klok Nisse. det kommer man ruskigt långt på.
hoppas också vi träffas! skulle det t ex komma en inbjudan till turnering i galna-kanin-race (eller vad nu dom där kaninerna gör) kommer vi som små skott jag å tis 🙂