…ty då gör det för jefla ont.
Och om du har väntat för länge:
en lekande bäbi runt tassarna under epilering är icke att rekommendera ty proceduren kan bli en smula skrajsande. Surret är spännande, ja, men mammans stela min är det inte.
…ty då gör det för jefla ont.
en lekande bäbi runt tassarna under epilering är icke att rekommendera ty proceduren kan bli en smula skrajsande. Surret är spännande, ja, men mammans stela min är det inte.
Aosh! Epilering har jag aldrig testa, men en gång vågade jag på vaxning. Det är många år sen och det har inte hänt sen dess. Epilering låter värre! Fast har man fött barn har man väl högre smärttröskel? 😉
Epilering, aj, det gör ju ont.
Vår första katt dog i branden:(
Men barnen blev tokiga så vi köpte en kopia,
det läskiga är att de är lika person(djur)lighetsmässigt
oxå. Grymt lika, jättebra med barnen.
Älskar ju djur.
Kramiz
Den som vill vara fin får lida pin. Och fint blir det säkert.
Jag tror minsann att din stela min skulle roa mig rätt rejält, om jag ska vara uppriktig.
Och förövrigt, kom igen! Vi lever inte på 1800-talet längre, och dessutom. Vem har tid att sätta upp julgranen samma dag som det sista ska handlas, maten ska lagas, julskinkan ska kokas och baket ska bakas. Det finns ju inte tid 😀
Förövrigt var ovanstående kommentar ifrån mgi ;D
Epilator? Seriously? Är inte det redskapet från helvetet? Maskinen de använde som tortyrredskap i Big Brother?
Måste beundra envisheten. Samtidigt som jag blir nyfiken, hur ont gör det egentligen? För i ärlighetens namn så har jag ju aldrig provat…
Rebecca: njä. jag skulle nog säga tvärtom. att smärttröskeln höjts… fast jag har lärt mig att hantera fysisk smärta väldigt bra efter Maalis förlossning så det kanske tar ut varann!
klart det gör ont, men inte värre än att slå tån i en dörrkarm. och det överlever man ju 😉 vaxning är bättre på så vis att det är nån annan som gör. epilering är bättre för att man kan styra själv. ja, du fattar va 😀
kristina: nej men åh vad lessen jag blir för kisses skull. jag har ändå läst din blogg rätt länge men har missat det där med misse… hoppas han/hon somnade gosigt av gas och ångor och inte plågades det minstaste. jag ryser nu. tanken på att brinna är så ohygglig att jag mår illa.
jag tror nog att nya katten har präglats så av er att den helt enkelt blivit en nästan lika samma personlighet (eller heter det kanske kattlighet).
Totte: fint och fint. lent möjligen. och kallt! fryser klart mer med hårlösa ben!
scream and shout: det är jag fullständigt övertygad om. och schår, aj äjm to pliis!
ehum. du har missat en väsentlig detalj. jul är stress. inte planering för jisse namn?
Njorun: min big brother-kunskap sträcker sig inte längre än till den allra första säsongen. och så vet jag att Linda Rosing varit inlåst? och Carolina Gynning? och Kitty? vad som använde för redskap i sin jakt på tittarsiffror känner jag alltså icke till, men det låter troligt.
alltså. det är klart det gör lite ont. men hur ont går ju inte att beskriva. som jag skrev till Rebecca här ovanför, "som att slå tån i en dörrkarm". eller kanske ett stolsben. det gör inte lika ont som att bryta en arm. eller ha hål i en tand. gissar jag. ingetdera har jag haft oturen att råka ut för (så det var rätt kassa jämförelser antar jag!?). smärta är väldigt personlig. jag brukar tänka, det är inte farligt – gör bara ont. det hjälper. MASSOR! och så är det skillnad på "positiv" smärta och bara jäkla dum hammaren-på-tummen-ont. att andas underlättar massor. ge kroppen syre, och genom att koncentrera dig på andningen en fokusering bort från det onda.
låter som jag är värsta smärtcoachen nu! men faktiskt, jag är rätt bra på att ha ont. eller iaf, rätt bra på att undvika ontet när jag väl har ont!
Jag gav upp epilerandet för länge sen, man ska ju ha sånt jävla tålamod! (och hög smärttröskel). Föresten så är det vinter och lurviga ben värmer mer än olurviga. Fast vad är egentligen osexigast, långkalsoneger eller ben hårigare än en björn?!
Jag kallar det absolut ingenting. Alla får vi göra precis som vi vill. Alla får vi gå efter olika saker. Själv vill jag det som är skrivet i mitt inlägg. Det jag var ute efter var att viljan att vara hemma ska vara mer accepterad. Och jag struntar i om det är samhällsekonomiskt riktigt.
Maja: [det blir märkligt som tüsan när du svarar på min kommentar hos dig här] du behöver inte kalla det nåt? det var ju min egen åsikt jag kallade självisk, inte nåt du har skrivit?
jag tror att det är just ekonomin som är skäl till den eventuella oacceptans som finns idag. typ "varför ska jag betala för att du går hemma?".
ta inte illa upp nu, men jag tycker ditt resonemang är väldigt gammaldags. jag anser mig fullt kapabel att "skapa ett kärleksfullt hem" fastän jag jobbar. skulle snarare säga för att jag jobbar. men vi är alla olika! å det är väl bra?
om du inte önskar kommentarer på ditt inlägg (som inte bara håller med) så ber jag om ursäkt!
Haha, ibland blir man glad för att vara född med en Y-kromosom 🙂
The Quiet Earth rekomenderar jag starkt, den är oerhört djup om man så vill, någonting man bara märker om man verkligen tittar på filmen och inte bara slökollar. I Am Legend var som sagt inget vidare, även om folk i allmänhet verkar tycka den är sjukt bra…