pappan rapporterar: Att skola in föräldrar på dagis! – eller; om att vara ett Blåbär, del 2.

11.2 - om arenaspelningar.
12.2 - om att vara ett Blåbär, del 3.

Nu har vår underbara dotter fått testa på dagis i 3 dagar. Under 2 veckor skall hon ”skolas in”, men jag påstår bestämt att det är mig och Ullis som dom skolar.

Redan första dagen kröp hon iväg själv till det för henne underbara leksaksberg som fyllde Blåbärets avdelning. Under tiden informerades jag om diverse viktiga datum, namn på barn, fröknar och matmor, mat- och sovtider mm. Efter en stund frågade jag om det kanske fanns papper och penna eller om jag fick allt det där skriftligt, för jag kom ju kanske bara ihåg inte någonting alls iom att man var en smula nervös första gången på dagis….jag fick allt svart på vitt!

Andra dagen togs EmmaLi emot av Fröken så dom kunde gå och leka medan jag fick hänga upp kläder på hennes egen lilla krok. Jag satt sedan och pratade med en annan pappa och underhöll andra barn medans sötnos lekte med Fröken och några andra spralliga krabater. Sedan var det dags för sångsamling och då ville man sitta tätt intill pappan för det var mycket spännande, jag var också tacksam för EmmaLis famn när sångerna drog igång! Efter några verser av ”hej på dig och mig” var det dags för frukt. EmmaLi älskar frukt och ibland kan hon bli något högljudd om inte bitarna kommer fort nog men här satt hon lika snällt som dom andra barnen och fick små bitar titt som tätt, grupptryck?

På den tredje dagen skulle vi vara ute och leka men tjocka kläder, kyla och eventuellt vetskapen om leksaksberg inomhus gjorde att EmmaLi och lika gamla nyinskolade E fick trösta sig inomhus med värme och ja ni vet vad. Sedan var det som om dessa två hade smittat resten av stället, en efter en kom dom in och varannan av dom med små tårar rinnandes nerför kinderna.

Imorgon skall den oroliga mamman skolas in [ullisar inflikar att mamman inte är orolig alls utan coolaste fisk], hon är säkert lika nervös som jag var [apselut inte]. Hon kommer få se hur bra vår dotter klarar sig med olika barn och fröknar plus hur hon rättar sig i ledet [okej. liite oroad.] och att personalen är enormt kompetent. Personligen är jag lite lugnare (inskolad) men jag behöver helt klart nästa vecka också!

(Fröken och E heter egentligen något annat!)

11.2 - om arenaspelningar.
12.2 - om att vara ett Blåbär, del 3.
10 comments Lägg till din
  1. Är hon så stor så hon ska börja på dagis! Shittpåmmfritt säger jag bara. Lät ju iaf som att det verkar gå bra, snart vill hon väl inte hem därifrån 🙂

    Hur gick det med vagnshoppingen?

    (Och jag skrattar fortfarande åt "lagens långa tarm". Kiss och bajshumor, javisst!)

  2. anna: stor och stor. när jag läser om knappa ettåringars framsteg känns lilla Maali som senast i stan… men. jo. dagiskiddo är hon!

    va glad jag blev att du frågade om vagnen! skuttade in på Babyhuset här i stan (en butik som delägs av släkting till den jag är gift med) och köpte billigaste möjliga vagn: en 349:- skitsulky från Carena. som släkting till ägarna brukar vi få rabatt och det är generöst och snällt (särskilt med tanke på att vi handlar en hel del hos dom medan dom handlar typ ingenting alls hos "oss" – med oss menar jag här tias klädaffär). nå. idag var vi där för att greja en reklamation och ser då en hel bunt Carena-sulkysar i en bunt, med röd prislapp 295:-. blir en smula ställd och pekar på den där röda lappen och säger "det där känns ju snopet" (för trots rabatt blev det vi betalade högre än dom tvåhundranittiofem). "jaha" säger hon. "så går det när man inte informerar sina kunder". och sen är det inte mer med det. varvid en tjej i kassan rättar "sin personal, menar du". jag blev rätt ställd faktiskt. och sur. menmen. vi funderade ju på att köpa en typ likadan vagn på GeKås istället men valde den här för att va schyssta. tack för det. jag är lite missnöjd. som du kanske märker. men. vagnen blir säkert bra! trots allt är det väl det viktiga!

    tack för att jag fick gnällas lite!

  3. Visst är det så att även föräldrarna behöver skolas in!

    Kommer ihåg då min äldsta, som nu är 14, började dagis…det var en riktig omställning och jag minns att jag tyckte att det var jobbigt att släppa på/lämna över ansvaret.

    Kram Alex (som oxå är förskollärare)

  4. Va kul att det går bra.. EmmaLi är ju en störtskön lite tjej, så för henne borde det väl inte vara några problem med dagis?=) Man känner ju sig lite orlolig första dagen man lämnar själv och andra med, för man vet ju nte vad sitt barn gör? Men man vet att hon har det bra, och iallafall clara vill inte längre följa med mig hem. Och det är ju ett gott tecken=)

    Svarar här ullis: Träffas gärna på fredag eftermiddag. Hörs av sen ? Massa Kram till er.. Och lycka till på dagis inskolning idag Ullis:)

  5. Hej 🙂 Tack så mycket för din komplimang och kommentar 🙂 Har nog sett ditt namn nåra gånger i julias blogg tror jag…Har läst lite här och måste säg att du skriver väldigt underhållande ! //Helena

  6. Vad härligt att det rullar på. Hon kommer att sköta dagaislivet galant.

    Och jag tackar för den värmande hälsningen.

    Gillar dina skriverier. Ger ett tryggt lugn! 🙂

  7. Lilla lilla ungen… Jag blir alldeles rörd.. Hon kommer trivas på dagis.. Ma & pa kommer att bli lite konfunderade när "lilla hon", kommer hem från dagis och har lärt sig något av någon annan vuxen.. Sånger, äta själv eller äta ovanliga saker… Usch vad jobbigt jag tyckte det var i en period.. Men det gick över.

    Pok

    Mallasergärnanågrabilderdärifrånbralla

  8. Alex: det visste jag faktiskt inte, att du är fröken alltså. känns faktiskt tryggt att även ni proffs är nerviga inför en sån här grej! hihi! det visar att ni är människor ni med 😀

    Sofie: det där är en viktig grej faktiskt. jag är mer nervös för att få ett samtal "Maali har slagits" än ett "Maali har blivit slagen"… huvva…

    ska bli såå skojigt att ses imorron!!

    Helena: jag menade det! såklart!

    å tack det var väldans snällt! nu blev jag jätteglad för positiv kredd har den inverkan ;D

    jo, jag läser ju jullsans blogg och kluddar i hennes kommentatorsfält när jag kommer mig för. typ rätt ofta tror jag.

    Daniel: puh.. jag hoppas verkligen det. jag blir mer och mer nervös. för en vecka sen var jag stencool. det är jag liksom inte längre… mjau.

    Malla: när ungefär går det över? nu blir jag ju äääännuuu mer nervös!!?

    Johanna: eeehhhöö! vad är "onödan" 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *