22.7 – om överhetsfegisar, bildoktor och lite gnäll.

21.7 - om obefogad oro.
23.7 - om en Emma(Li)-dag, sällskapsresassociation, tjyvar och fotbollskunder.

Alltså. Det är så himskens lätt att vara chef och bestämma för personalen olustiga regler men när dom väl själva ska bita sura äpplet och vara den som ska leva upp till reglementet står dom minsann inte å bockar och nekar och ursäktar utan nähejdå då görs det undantag lättare än en plattfisk. Usch säger jag och blidde görarg. Fast det gick snabbt över för dels var jag inte ensam om att skälla och dels såg jag hur generad personen i fråga blev å då är det inge skoj att skälla vidare.

På väg till jobbet igår tyckte jag raKETen gick en smula svajigt, han var inte lika pigg som vanligt och det vibrerade irriterande på alla möjliga ställen. Nå. Hem måste jag ju och på garageuppfarten studerades de fyra hjulen noggrannare och juppjupp, var han minsann inte halt på höger bak? Både varm och lite stinkig? Nån reparatör gick inte att få tag på så imorse ringde jag bilveterinären på Bildepån och frågade om jag inte kunde ställa lille raKET hos dom så att dom när dom fick en stund över kunde kolla hans bromstassar. Döm av min förvåning och lycka när jag redan under förmiddagen mottagit samtal från Volvo-gurun (samme snubbe som var den som till slut lyckades detektiva mysteriet med bensintrasslet för drygt ett år sen) meddelandes att bilen tittats på, att det rörde sig om en fastnad bromskloss, och att den troligen skulle bli klar redan i eftermiddag. Alltså. Shit. Sicken tur! Kan det vara så att allt strul med bilen som den där firman gett oss skänkt karma nog att slippa köa en smula. Såå glad iaf! Imorron får han komma hem igen. Bara en ynka dag hemifrån. Vad det kostar? Ingen aning. Det får det va värt, säger hon som om pengar inte vore nåt problem…

Så gnället då. Jag mår illa jag är tjock och jag är trött. Okej. Ynglet får nog ta på sig viss skuld, men jag är osäker på att det verkligen bara är det. Några hypokondriska tankar har jag aldrig drabbats av förr, men vem tackar mig för att jag går på halvfart på jobbet? Tid för sjukskrivning finns inte dock. Eller pengar heller. Käre raKETdoktorn ska ju ha sitt :)

Tjenixen!

21.7 - om obefogad oro.
23.7 - om en Emma(Li)-dag, sällskapsresassociation, tjyvar och fotbollskunder.
4 comments Lägg till din
  1. Äsch ryck upp dig, du har bara kommit ur spår en smula och jag ska hjälpa dig spåra på.

    Så HÄR är det: du har en bil som bara behöver bildoktor en dag eller så, är det bra? JA det är det…eller va? Du har en chef som du kan skälla på tills han mår illa är det bra eller…va, va? Du har hormonsvallning inför lille Franks (eller…?)ankomst vilket är helt normalt och kunde var vidrigt värre samt du har en underbar liten dotter som idag urlurade mig när jag stod i badrummer och gjorde slutfinsh inför barnbarnslämning och teaterpremiär genom att springa fram och tillbaka mellan ”hennes” rum och badrummet och le stor och säga HEJ femtielva gånger….. och först när jag kom tillbaka från teatern (flera timmar senare) såg jag att asken med hallon var heltom, inte halv som jag trodde” och fullt ärligt sagt till barnets far att hon ätit några stycken tillsammans med mig och att det varit jättegott….Det lilla gulletrollet tog tydligen ett hallon var gång hon hejade på mig och hjälpte duktigt till med attbära tillbaka kritor och hängaupp haklappar och annat…. gullesmart är hon den ungen, gläd dig och må hur so helst med resten det halvår som är kvar….välsignad är du o moder tillunderdunder Maali!!!!

  2. Jag förstår det. Dom går liksom inte att inte gilla. Har ju två nu och jag älskar dom. Dom är ju så söta också, men då kan ju inte du njuta av dom? haha.. KRAM =)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *