Förutom Robin, som ju skulle funka på både pojke och flicka och av just den anledningen föll långt innan målsnöret, är det som ni trogna nosare vet ett endaste namn som funkat för oss. Men. Från att ha varit fast med enda-möjliga men för den skull också verkliga favoriten Frank – och därmed omöjliggjort chansen för nåt annat än en litet pojkyngel – trillade idag ett flicknamn över oss: vi blidde med Jacklin [eller Jaqlin]! Faller det namnet måhända i godare jord än Frank har gjort?
Jag kan inte låta bli att bli vansinnigt illa till mods när vi zappar förbi Åttan och möts av en läbbig Berth Milton som i ett staljat rum med illa dold stolthet berättar hur han tar familjen på mässor. Vilken sorts mässor förtäljer inte vår korta tittning men jag har mina aningar. ”Andra i chefspositioner tar med modeller”, förklarar han som om det skulle vara nåt dåligt. Jag spottar. Andra i chefspositioner är förmodligen inte totalt blåsta i skallen vrålar jag tyst mot hans obehagliga nuna.
Är det slut på sommaren för en vecka nu? Fördel: svala nätter förenklar god sömn! Nackdel: det lär fortfarande vara olidligt hett och luftfritt på jobbet…?
Tjenixen!
Vilken jord har Frank fallit i som inte var god? Fattar inte, Frank är ljuvligt bra(Frank-lee eller …Franklin är inte heller dumma?)!!! Jacklin med J eller ”J”? Allt är ok, you name the babe!
Det där med mässorna fattade jag inte, har väl inte zappat vid rätt tid och till rätt kanal, men en annan läskig sak jag hörde på radion kan jag berätta om:
Det handlade om ekomat, eller ekokött rättare sagt. Den kvinliga reportern skulle gissa vilket kött som var minst eko! Det fanns tre sorter (tror jag) Brasilianskt, Svenskt … och nåt mer (tror jag). Köttbitarna var stekta eller grillade och det första hon smakade gissade hon var Brasilianskt och därmed minst eko. Jag gissar att hon trodde det var Brasilianskt för attdet var godast…men det framgick inte, DOCK var det rätt att det var minst eko MEN inte för att det var fraktats längst och därmed sprutat ut olja, flygfotogen eller annat under lång tid utan för att djuren mådde bäst!!!! De levde längre eftersom de mådde så bra där de strövade fritt på stora markområden och kunde äta och skita i det fria och släppa ut mer metangas än en svensk ko som är innomhus en stor del av året och intelever lika länge som de fritt gående och mående korna……!
Således vi ska INTE äta lyckliga kor utan unga kvigor och kalvar som inte hinner leva så länge och skita så mycket…. följdriktigt borde väl olyckliga Danska grisar vara mumma? De dör efter en tid av skavsår och misshandel och är väl därför mindre skitspridande… eller blir det inte metan av svinskit (ursäkta att jag uttrycker mig så grovt men jag är milt talat upprörd och har svårt att uttrycka mig sansat!!!) eller kycklingdynga så vi kan hålla dem i olycklig fångenskap längre, utan fara för miljön?
Ja herreminje vad man får lära sig! … jag tror jag skiter i ovanstående rekomendationer och OM jag får tag i Brasilianskt, Argentiskt eller Uruguayanskt kött köper jag det på stört för jag äter hellre gott ”lyckligt” kött än ungt och mellanplågat!
Nu känns det bättre!
det är rätt många som gjort sig lustiga över vår frank faktiskt. en del på kärvänligt och gulligt vis, andra mer gapskrattigt och roat… 🙂
det där med köttet är intressant och jag tror du vet min inställning (typ köp aldrig torsken ens med förevändning ”men den ligger ju ändå där i disken”!), men jag tror du missar en grej: det finns nämligen lyckliga kossor (och grisar) väldans mer lokalt än i sydamerika. ur miljösynpunkt pruttar dom förmodligen lika mycket som dom olyckliga, men dom har garanterat knorr på svansen. och slipper transporteras över halva jordklotet varken som ko eller kotlett. jag tipsar gärna om lokala slaktare om du är nyfiken!
puss!
Näda inte missat, klart jag vet det FINNS, men min upprördhet beror på att det sydamerikanska köttet är oeko just FÖR ATT kossorna mår bra och lever länge, inte trots att!
Frank leder min liga av mer än ett, uppenbart, skäl! Den ”nya” frasen, Frankly my dear I dom gim a damm…eller hur det stavas det den lilla filmdivan säger när hon citerar den store Clark …. ger en vinkel ”på” hur man är när man ÄR frank!?
Att ha ett e på slutet av Jaqueline kommer att underlätta måånga tröttsamma svar om stavningar….trust me on this one!!! Annars finns mitt, snart solo som variant!
mr.
Frank tycker jag låter himla trevligt. Det knepiga med ett namn som Jacklin är att hon kommer att få bokstavera det varenda gång och kämpa med folk som inte vet om det heter JACKlin eller jackLIN.
Sen är ju jag enormt förtjust i gamla robusta vanliga namn som inte är konstruerade eller amerikanska… gärna återanvända från tidigare generationer.
Solbjörns*dotter vet jag en tjej som fick heta efter både mor och far, och förnamnet blev norskt, fast tjejen var svensk… (törs inte skriva ut hela namnet)
Och några exempel på utrikiska modenamn törs jag inte heller ge… för då får jag väl en himla massa råsopar från dem vars barn heter just de vackra namnen… 🙂
Men visst är namnet jätteviktigt! Det ska slitas på rejält.
roligt att få frankly kredd!
det där med stavning har vi (läs: jag) gifetvis redan kliat skallen för. men eftersom vi eliminerade vi-ska-göra-det-lätt-för-kidsen genom att ge lilla Maali ett alldeles omöjligt namn ur enkel stavnings- (och uttals-)synpunkt så känns det helt rättvist att ge lillsyskonet samma chans till missförstånd. – äh… det här är säkert sånt jag kommer få äta upp om tretton år men jag räknar med att gamla synder då är förlåtna eller åtminstone i paritet med nya!
jag är också barnsligt förtjust i klassiska ”tråkiga” namn som Anna, Maria, Markus, Erik, Emil, Hanna, Daniel osv men när EmmaLi föll över oss satt det som en smäck och vägrade lämna oss. ynglet var sisådär tjugo veckor gammalt och inte alls till säkerhet en flicka – vilket det var tur att hon var för jag har en känsla av att fler än Skatteverket haft en del att invända i annat fall 🙂 i fallet Frank har det hängt med sen förra gången. ihop med Jack. men nu känns Jack väldans ”vanligt” och unikheten har brytits iom åtminstone två små Jacksar i vår närhet. Frank har fastnat. Jacklin/Jaqlin (blir det bättre med ett ”e”? Jaqline?) smackade fint i munnen och blir på ett vis en återvunnen och lite personligfierad favorit!
Jag för min del avskyr många sorters namn.. Namn som ska vara på gubbar och tanter… Fritiof, Svea, Olga, Greta, Asta, Agnes, Ernst, Sven-Erik, Nils o.s.v… Och Disney/fantasinamnen som bara låter fjantiga.. Cosmo, Noah Månfare, Nemo, Belle, Ariel o.s.v.. De kan lika gärna döpa dem till ”Jaghadeensvårförlossningochhämnaspåmittbarnmedattgedetetthemsktnamn”.
Men folk får ju döpa sina barn till vad man vill.. Personligen, tycker jag att Jaqlin är fint.
Svar: Vi får betalt i honing (medvetet stavfel a´la Puh)
Men panchisnamnen går ju alltid igen 2 generationer senare. Jag namnger gärna mitt barn med ett ”tantnamn”, men ryser vid tanken att mina barn kommer att tycka att Bertil, Lennart, Kerstin och Lena är fina namn….
haha! Sven-Erik ligger nog lågt på namnlistorna för pluttar födda efter 1955! dubbelnamn i all ära, vi har ju själv fallit för ett, men det vår finnas gränser 🙂
kan inte låta bli att trampa farligt vatten och hålla med om fantasinamnen. fast Cosmo får du inte lägga i samma fack som Månfare hurrö; enda vettiga personen i töntiga Seinfeld 😀
annars har jag massor till övers för Nils, vad tror du om det darling?
ps. själv har jag stor förkärlek till små knubbiga barn vid namn Lennart, Bertil och Kerstin. skyller hejdlöst på Astrid… Skorpan och Bullerby-ungar vettu!
Jo, det är klart. De har jag förträngt, å på dem funkar de ju. Bäst att ta fram den tanken sen när Karla 30 år avslöjar vad hennes förstfödd* ska heta :-D.
du tror hon kommer vänta lika länge som jag alltså?
Om nåt mer pojkigt än Frank dyker upp så tipsa undertecknad! Just nu är Torkel det hetaste alternativt. Sååå svårt med pojknamn. Vi som var överens om Liv, men det kan lillebror knappast heta…
Karla och Torkel passar alldeles förträffligt tycker jag! go for it!
ps. jag hade Emil och Mille på min lista, tyckte det passade fint med storasyster, men pappan sågade utan diskussion…
Otto has went for it. Mest jag som har svårt att se yttepytte-Torkel framför mig. Ser mest en cool sextonåring med Gällivare framför mig…
men cool är ju bra! Gällivare inte lika kanske…
🙂
jag tycker ju ofta lika samma som din man. lita på oss: det blir bamseste perfa fisk!
Jag vägrar inte, bara tvekar. Kändes så rätt med Karla förra gången så det är en ny känsla att inte vara stensäker. Men jag ligger sömnlös många nätter så jag bearbetar för fullt 😉
Inte ska du ligga sömnlös, Torsten (Totte?)och Karla behöver en utsövd mamma! …dessutom är väl inte brådskan så stor?
C.
JAAA!!! Totta eller Totte, blir bra *flinar*
Jag kan inte höra Torkel utan att de framför mig en Torky-automat.. Med hushållspapper… Torka, torky, Torkel…
Iiiiiooo, inga knepiga associationer nu!
Men jösses, jag har ju missat att du är gravid! GRATTIS så fantastiskt roligt med ett litet syskon! Jag hinner ju aldrig läsa andras bloggar längre, än mindre kommentera. Sorry! Så när är den lilla beräknad? Hur mår du?
Tack så mycket för ditt grattis! Min blivande man är verkligen en underbar klippa!
Kram
äh! kan inte gärna begära att du ska ha koll på min familjestatus heller! du var ju en smartie som körde båda syskonen på samma gång, själv är jag helt nöjd med att lägga drygt ett par år emellan dom 🙂
tack för grattiset girlie!
Jacklin låter…. Hårt? Lite kantigt? Men bättre än Frankenstein=)
inte låter väl? jackliiin! däremot är stavningen en smula vass. det är det enda som bär namnet emot just nu.
hörru nåt litet monster blir det inte i den här familjen! om inte nån får för sig att köra med taskiga nick names då förståss… ;(
ps. du måste ju berätta om det där JP-luret juh!
Oj, här har hänt mycket sen jag var inne sist. Jättekul att läsa om alla namnförslag.
Stavning och uttal är du medveten om, då är det väl bara att köra på?!
I en av klasserna där jag jobbar, finns en liten Jasmine. Jag sa det med J och fick en uppsträckning. Nästa gång sa jag det med Sch… och fick en uppsträckning, det var för mycket sch. Skulle vara ett mellanting. Sen törs jag inte säga hennes namn mer.
I barnkören hade jag en Nicolin, och jag råkade skriva det med -e på slutet, som jag stavar mitt Marianne utan att e-et hörs. Tjejen blev jättearg: jag heter väl inte NicolinE heller!!!
Likaså hade jag en Olof och råkade säga Olov, min pappa hette Gustav, men stavade det Gustaf – och ungen blev jättearg, SER DU INTE ATT DET ÄR ETT F PÅ SLUTET!!!!
Jacklin går ju att krånga till med fransk stavning också, eller varför inte Schacklin?
TUR att jag inte är gravid och ska hitta på namn!!! Jag tyckte förslaget med ”jaghadeenhemskförlossningochskahämnas” var jättekul!!! Perfekt namn!