…eller att iaf inte tycka det är roligt med onyanserad elakhet.
Jo, jag tycker Femmans Bernsroast är ett klart sevärt program, men Bert-programmet höll sig ofta en bit över min smärttröskel. Har förstått att Pernilla Wahlgren-roasten var av samma sort och sörjer inte att jag missade det.
Humor är svårt. Det är beroende av allt från omgivning till nyanser och den som inte läser stunden klarar inte heller att vara rolig. Humor är också åsiktsbaserad. Den är varje människas personliga uppfattning och den fria viljan att skratta är på ett vis viktigare än nåt annat. Det är en rättighet att få tycka vad du vill, och det är en rättighet jag liksom Voltaire (eller vem det nu var) är beredd att försvara med näbbar och klor.
För övrigt anser jag att Petra Mede är rolig. Oftast. Hon är elak men bjuder på sig själv. Oftast. Hennes Sommarprogram var iaf hörvärt och det finns fortfarande att dra hem som t ex Podcast. Har du missat? Ladda genast! Ihop med Günter Graffenbergers program. Jeflar va bra – fast inte ur humoristisk synvinkel. Bara ur livsviktig. Synvinkel alltså.
Tjenixen!
Jo, det är inte alltid lätt med humor. Men vissa ”komiker” här i Sverige tycker jag inte är särskilt kul alls. Ska väl inte nämna namn, men sån där roastingkomik vet jag inte alltid om jag tycker är så snäll.
För ett tag sedan såg jag en show med Tomas Järvheden, den var rätt skoj. Omusikaliska duvor och den första sarkastiska människan, jo jag tackar.
jag håller verkligen med. det är faktiskt svårt att driva med klyschor och arketyper på ett sätt som inte blir töntigt. rolig är givetvis den som driver med sig själv, till en viss gräns. allra roligast är den som lyckas driva med fördomar på ett smart vis; typ Hipp Hipp. och Lorry. och Varanteatern på sin tid. just nu är det mesta väldigt elakt på ett personligt plan.
tomas järvheden är stundtals genial, stundtals en smula pretantiös. men mest jefligt skojig! precis som t ex David Batra och hans ”snälla” kollegor!
Lite sen här men jag har ju varit borta några dagar. Jag tycker showen känns alldeles för inrepeterad. Inte ett spontant skämt, allt efter manus, och jag tycker Petra Mede är en av de värre med att spela en roll, just inte vara sig själv.
Wahlgrenroasten var hemsk. De kunde ju ha synkat sina manus någorlunda i alla fall, nu ”skämtade” i stort sett alla om att hon blivit misshandlad av exmaken. Så himla skitkul…
jag har en känsla av att det egentligen inte är spontaniteten som saknas i roastarna utan hjärtat. det svämmar över av genomtänkt coolhet men det är bra de få gånger av absolut utsatt nakenhet som komikerna briljerar med sin humor. å så är det det där med elakheten då. jag fixar den oftast inte. det är såklart också därför jag är glad att jag missade pernilla wahlgrenskans roast: jag håller med dig i grad av skitskojighet nämligen!