Finanskris? Ja. Ska kvalitet kosta mer än massproduktion? Ja. Kan disajn vara oförklarligt dyrt, för sakens skull? Ja. Finns det en marknad för märkligt dyra halvdisajnade märkesplagg? Ja. Är funktion i vissa lägen viktigare än utseende och märke? Apselut!
Jag trodde jag såg en nolla fel på prislappen till den brutalt rosa prassliga täckjackan från Replays barnkollektion. Ärligt. Storlek 3år och ostretchigare än Maalis allra billigaste GeKåstischa. Tvåhundra spänn lät iofs lite billigt, men… Jag gnuggade ögonen och tittade igen. Nix. Jag hade inte sett fel. Dos lakan för en opraktisk och i mina ögon faktiskt bara halvsnygg jacka! Till en italiensk treåring. Jooo, fast börsen går ju uppåt å så…
Mmm, lite skumt är det att det finns en marknad för sånt.
ja antingen det eller så är jag bara avundsjuk…
🙂
Jag känner en ung tjej som enbart köper dyra märkeskläder till sin 4-åring, och slänger dem sen… Dottern har protesterat och sagt till tjejen vad hon tycker, men det hänger nog på dålig självkänsla hos modern.
Att jag köper kvalitetskläder skyller jag på att jag har dem hur länge som helst. Inte ovanligt med 10 år gamla kavajer – för jag följer inte modet så mycket, kör mest neutralt.
det blidde lite rörigt för mig där, är det din dotter som sagt ifrån eller fyraåringen? och självkänslan skulle va på fyraåringens mamma då gissar jag; vilket jag inte är helt säker på faktiskt! vi prioriterar olika i livet, för mig är dyra kläder på mitt barn inte viktigast, däremot att hon är olortig och helst matchad 🙂 detsamma gäller mig själv iofs. jag vill inte tro att det har med min självkänsla att göra att jag hellre lägger pengar på annat, snarare att det skulle bero på god smak och lust för (för mig) roligare saker i livet 🙂
om jag får tycka, kvalitet kostar av en bra anledning medan märkesprylar inte alltid gör det av en lika bra…