Håll i er go’vänner för nu blir det långt!
Förstaste havandeskapspenningsdagen inleddes alltså med sömn lite mera sömn och en massa massa sömn. Trodde knappt det gick att sova så mycket utan att dabba nattsov men häh inga problemas där inte!? Skutt i säng efter tandborstning, typ två snurr (det går inte att snurra så väldans med tanke på att rygg-, mag- och framstupa sidoläge är ute ur frågan pågrundav obekväm och/eller omöjlig position och klämd pulsåder/brutally illamående) och sen snark nästan hela natten. Att jag vaknade klockan sju imorse hade nog mer med vanan än utsövdhet att göra för snurr snark så sov jag till kvart över nio när resterande Hedbertsar väckte mig och berättade att dom skulle ”gå ti dagis!”.
Förmiddagen spenderades planenligt i soffan framför dator och TV och när jag skulle hämta Maali på dagis duggade det småspik och promenaden tog mycket längre tid än planerat eftersom inte bara kortare utan också långsammare steg än anat fick leda min väg. Att bäbi Milla Jacklín har huvet neråt är såklart bra, men när hon försöker gosa sönder mitt bäcken hugger det värre än ischiasnerven – som förresten gärna gör sig påmind ända ner i foten numera.
Väl på Boken möttes jag av ett Blåbär som inte ville nåt alls och för att undvika illtjut och alltför ilskna utbrott tog toabesök och påregnklädning sisus en halvtimme. Därefter placerades det nu faktiskt inte alls särskilt trilskande barnet i sin blöta vagn och vi rullade långsamt mot stan, och vaccinering av tvååring.
Min ibland nästan fånigt pedagogiska ådra gjorde att Maali förväntansfullt följde efter sticksiga sköterskan in på undersökningsrummet. Om detta var rätt väg att gå låter jag vara osagt. Kan väl säga att hon var nyfiken men snabbt våldsamt lessen när det gjorde så ont. Till ömma moderns lättnad tog sig kloka sköterskan några minuter att låta henne slappnas igen. Och sen fick hon en ankaanka [Kalle Anka] att klistra med och pratas om och om inte vips så åtminstone på sikt var fokus från ontet! Hejja!
På vägen hem passerades Lolles och tappra mamman (läs: jag) och modiga kiddi (läs: Maali) fick belöning i form av kaffe och pepparkaka i nämnd fördelning. Innan Kvantum och hemkomst skuttade vi in till jubilerande mormor på hennes jobb och sjöng aa må aa leeva i unnade ååååh!! (mormodern var gifetvis rörd och glad!) och vi kom hem nästan ungefär precis samtidigt som pappan och då åt vi kvällsmat i form av te, yoghurt och rostisar. Maali drack kopiösa mängder vatten istället för te – jag vet inte om det beror på vaccin eller naturell yoghurt? – och vi körde fortsatt förberedande stil och pluppade panodil mellan tandborstning och sovning. Får se om den hindrar nattvak och febergråt?
Imorron har jag och Maali heldag tillsammans. Den ska spenderas med snabb barnvagnsrekning (har snokat fram en som möjligen kan få fajtas med Urban Jungles syskonvagn), tvåårskontroll på BCV och något försenad födelsedagslek hos Clara. Känns som ett lagom avslappnat uppslag!
Tjenixen!
Hejsan!
Har hoppat in här lite nu och då för att kolla till dig men inte fått någon kommentar skriven och nu går du redan på mammaledigt. Tiden räcker inte till för någonting nuförtiden eller så är det bara det att jag är för gammal och trött 😀
Vad roligt iallafall att det bara är 55 dagar kvar – ta det nu riktigt lugnt och njut av ledigheten! 🙂
hallojs! nädå det är apselut inte att du är varken trött eller gammal, det kan jag hoppa upp å sätta mig på!!
helt och hållet kommer jag ju inte att vara ”ledig” förrän om en månad: min sista dag med jobb är 16 december 🙂 fram tills dess kommer jag vara ungefär 50% at work, en alldeles lagom fördelning som det känns just nu!
saknar dina uppdateringar men förstår det finns annat som prioriteras numera. men du finns på min uppdateringslista så när det dyker upp ett inlägg är jag där och läser – även om kanske inte heller jag kommenterar varendaste gång 🙂
Modiga lilla Maali! Läskiga sprutor är verkligen läskiga.
Ha det jättebra i morgon, ni två!
töntigt sprutskrajsen som jag är tittade jag aldrig efter om den var läskig 🙂
å tacktack! det ska vi försöka ha! Tias var just uppe och tittade på det lugnt snusande barnet, bådar gott inför morrondagen…
krams!
När Maja vaknade den dagen vi skulle vaccinera henne frågade hon sin pappa om det var idag och när han svarade jakande skrek hon ett entusaistiskt ”jaa!”. Själva vaccinationen var inte så hemsk heller.
Så skönt, ta vara på dagarna och så hoppas jag att dagen idag blev bra med dottern på BVC och det som var planerat.
Gör dej en bra helg!
Anmaja som mest slappar runt.
det gick iofs inte så perfekt på BVC som jag hoppats, men efterföljande lek/vuxenumgänge med Clara (EmmaLis kompis) och Sofie (hennes mamma, dvs min kompis 🙂 var otroligt rolig. de två små lekte tillsammans och pratade med varann nästan lika mycket som vi föräldrar!
nu är det bara söndag kvar, men tack detsamma.
tjo!
Hehe blev lite nervös av ”Ankaanka”… Fick en HELT annan Anka för min inre syn…. Sorten som kommer från Bjuv och inte från Ankeborg *S*
uuuäääääh!! [kvack kvack]
😀
skönt att vara ”ledig” lite =)
Området här är inte alltför farligt, bor bara på felsida vägen 😛 Sen finns det inga ”bra” områden i malmö längre. Så det spelar ingen roll vart man bor. Man bryr sig inte. Men nu letar vi annat i Lund. Både jag o M jobbar/pluggar där ju.
vissa dagar är jag ju faktiskt ledig paw rihktith och inte bara ”ledig”!
Lund är fint. och lugnare än Malmö – om man kan stå ut med alla studenter bara ;p