4.11 – om självservice.

I min familj är vi såna som gärna låter dom som är bra på saker utföra dom. Det är därför vi lämnar bilen till reparatör, låter snickare bygga om och golvläggare lägga golv. Hade inte plånkan fått bestämma hade vi förmodligen också låtit fönstertvättare tvätta våra fönster, trädgårdsarbetare klippa vårt gräs och proffsiga städare damma våra tavlor men som läget är nu får vi nöja oss med att låta bagare baka vårt bröd, slaktare stycka vårt kött och Sveriges Riksbank trycka våra pengar.

Med anledning av vår vana att leja bort sånt andra gör bättre ringde jag idag en av stadens kända och moderna tårtbutiker för att höra om dom hade lust att fixa snigga Lilla Spöket Laban:iserade smarriga mousseskapelser till oss. Det hade dom inte. Trots att jag försäkrade att det räckte med en liten vit kladd marsipan med svarta ögon (Maali har bra fantasi!) fick jag som svar vi har inte den servicen*. Envis som jag är undrade jag om det ändå inte gick att få hjälp med en liten liten marsipanbit, jag vill själv gärna slippa köpa ett kilo för att skapa ett eget spöke, men telefonrösten var benhård, ett namn kan vi sätta dit, nåt annat gör vi inte. Jag är inte dummare än att jag förstår mig klokare än att stånga huvudet blodigt mot en motsträvig tårtbakerska, men jag fick ändå bita mig i tummen för att inte säga va synd, vi hade tänkt oss tio stycken…

Svalde tre gånger och lyfte sedan luren för att höra mig för hos stadens anrika bageri. Framförde försiktigt min undring – skrajsen för att få samma svar som hos Stålb… öh, den andra butiken – och gissa hur nära jag var att hojta hurra! i örat på damen när hon inte bara svarar självklart utan också va kul med en personlig önskning! Sicken skillnad. Och så mycket roligare det blev!

* gifetvis är jag alltför väluppfostrad för att undra vilken typ av service dom har, förutom att sälja färdigbakade konditorier, möjligen med ett ditspritsat namn? 🙂