Hela familjen hedberts har varit lediga i tre dagar tillsammans – och vi har hållit sams! Maalis envisa pappa istället har mildrats genom list och trägen envishet även från mitt håll; jag har helt enkelt utnyttjat tvååringens oemotståndliga vilja att säga emot 🙂
Jag tackar för gulliga god jul-hälsningar från alla håll! Döhrriänn hojtas från villa morkulla gifetvis!
Det är betydligt enklare att hålla sams när alla barn bara kommer över dagen… nu lufsar gubben och jag omkring ensamma och tysta och bara njuter av friden. Nåja, lufsar och lufsar… vi somnar till då och då i var sin soffa.
Jag miste ju en kär arbetskamrat för en vecka sen – den sorgen har lagt en dämpande sordin på julglädjen. Fast på ett sätt får den mig att njuta extra av allt som jag faktiskt har … och kan… och får…
Det är alltså bara två veckor kvar ungefär nu då… spännande! En annan kär kollega nedkom med ett gossebarn dagen före julaftonen.
Man få vara både listig och stark om man ska hantera den sortens ”viiljepaket”.
Hur går det med skinka, jansson, sylta, korvar och allt gottigott med trådar i munnen?
Go forts!
Anmaja
härligt med tre dagars ledighet och ”samshet” på det 🙂
ser förresten på din babystrology att det bara är 17 dagar kvar nu.. ååh så spännande!
Bloggblad: jag minns den otäcka olyckan du skrivit om, och kan verkligen relatera till det du skriver om ”kan” och ”får”.
mycket roligt att läsa om din kollegas lilla bäbi: sicken julklapp! hälsa gärna grattis från en hon inte har nån aning om vem det är men såklart önskas allt gott ifrån!
ps. två veckor kan det vara. sjutton dar menar kalendern. men hur det är med den saken vet vi ju – det kan lika gärna bli bäbi imorron som om en månad (om än högst troligare med det sistnämnda än inom några dar 🙂
Selma: jotack. I learned the hard way 🙂 men det är oerhört mycket bättre nu. kanske var det bara några dagars envist brutalt och ”elakt” trilskande? nu här hon gosigare än gosigast igen!
Anmaja: klart över förväntan har det gått, tackar för omtanken! trådarna gav sig (ju) sin kos efter bara ett drygt dygn och nån jansson har jag av fri vilja och smak inte låtit passera strupen.
önskar såklart detsamma och mer tillbaka!
Matilda: jaaa! det ena bästare än det andra!! å ja jisses… vart tog tiden vägen?! fast det känns just nu som att den väljer att gå lite långsammare än vanligt. tiden alltså. inbillning på hög nivå men likförbaskat strävsamt och tungt! nåt jag om en månad eller så naturligtvis inte kan minnas ett spår av 😉 hjärnan är selektiv och klok när det gäller minne. och tur är väl det!?
Har kört med samma knep med Mini när hon var i den åldern. När det svarades ’nej’ på precis allt utan att lyssna på vad som egentligen frågades. Så en dag frågade jag henne om hon ville ha lördagsgodis och fick ett snabbt ’ne…’ tills hon kom sig själv att det skulle bli fel att säga nej där. 😉
skönt att höra vi är fler som kör(t) moteld av samma kaliber! det känns å ena sidan lite taskigt, å andra väldigt godkänt och pedagogiskt… 😀