Tredje undervisningstillfälle som bäbisälar och vanliga minigruppen på tre små seals var idag utökade till det dubbla! Däremot var gruppen innan helt deltagarlös, så vi fick på frökens inbjudan tio minuter extra frisim i tom pool innan riktiga lektionen tog vid.
Dagsens nya övning var att simma från förälder till bassängkant utan att passera iskutt. Det gick bra! Maali har kommit på att hon vill simma ovanför ytan och sparkar sig tokig i simfötterna för att lyckas med detta. Förvånansvärt ofta funkar det riktigt bra!
Läskigast idag: vattenrutschbana (fröken hann inte ens avsluta meningen ”idag får alla som vill testa på vattenru…”) innan Maali bestämt förklarade ”vill INTE”…
Roligast idag: sjunga sånger högt och tydligt! Särskilt små g’odena på skuttiga grodmammans rygg, och b’inka lilla kä’na dääh i axelmysläge. Men inlednings- å avslutningssångerna, hälla hälla vatten och ljiten båt b’ir ofta våt sjöngs oskå glatt och högt!
Pedagogigast idag: fröken Matilda får trippla guldstjärnor för tips och deltagande i övningar!! T ex snackade hon och Maali proffsigt ihop sig inför ett av simma-från-kant-till-pappan! Det känns faktiskt som detta är på väg att bli den allra bästa delkursen för oss; nåt som till fullo är asaduktiga Matildas förtjänst!
Tjenixen!
Jag skulle bra gärna vilja sitta och titta på vid just den bassängen. Det låter som det är rena ögonfröjden med bebissim 🙂
Hur ofta är det, en gång i veckan eller…?
Ingen bebis som har problem med kloret?
once a week, jupp! och en verklig se-fram-emot-happening!
alltså. jag har en känsla av att dom flesta ungar anpassar sig till det deras föräldrar utsätter dom för? det må var klorig bassäng, basiluskig stormarknad eller snorig öppen förskola. dom klarar mer än man som försiktig förstagångsförälder ofta kan tro, för den sakens skull inte att föredra ogenomtänkt agerande. så länge bäbin/kiddin inte utsätts för onödigt risktagande tror jag det funkar perf. faktiskt 🙂
när det gäller just badhusklorat poolvatten tror jag faktiskt just vattnet i sig är den största boven. dvs att barnen får torrt skinn. ett problem som (oftast?) försvinner med tiden. huden vänjer sig helt enkelt. så var det för oss iaf!
Inte nåt samma upplägg som vi hade idag :-?. Men, men, vi hade ett bra sim med, för tredje gången med inhopparen Darren. Undrar vem vi har på riktigt :-D. Han är dock bra på att peppa och ge beröm, dock lite långsam så att hälsningen tar 5 minuter är liiiite stressande…
PS Fick, sjölejon… Men sälar är de, så det kan du inte byta ut till :-D.
*smyger in och hälsar till Karlamamman* : Ni har Erika 😉 ”egentligen” 😀 men det blir nog någon/några gånger med undertecknad innan hon är tillbaka.
instruktörerna går nog mycket på känsla och erfarenhet. men det jag tror mig ha märkt med vår fröken är att hon går mycket på planering. det har visat sig framgångsrikt!
ps. fast ingen av dom kommenterar väl å andra sidan här ;p
Underbart att höra om framstegen! Det är ju det här det handlar om för mig -när det släpper – när föräldrar och barn samspelar i bassängen, när simningen bygger på ömsesidig glädje, respekt och vilja att lära nytt! Då kan man stå där som instruktör med ett flin i fejset och bara vara grymt stolt och glad över det fantastiska jobb man har!
BRAVO hela simfamiljen!
tack! det är fantastiskt roligt!!
vi hade ju inte kommit hit utan kompetenta instruktörer så jag tycker faktiskt inte vi ska ta åt oss för mycket bravo själva 😉
ps. såg dig som hastigast idag men var för trött och tvååringsdrabbad för att orka tjoa till… sorry om du tyckte jag var otrevlig!
vad roligt att ni verkligen märker av utvecklingen. jag tyckte vår simlärare var så lam sist så vi valde att inte fortsätta mer. känns trist… men men får se om vi tar upp det igen.
kram
instruktören är skitviktig! i vårt fall hade vi aldrig kommit hit om inte fröken pushat oss ”över gränsen”!
hoppas verkligen ni hittar tillbaka till bassängen. och att ni får en bra lärare då såklart!
Skönt med unga kvinnor som vet vad de vill och INTE vill.
Sv. Men. Sverige har över 110 000 licensierade innebandyspelare, man måste vara ultimata superstjärnan för att platsa i landslaget. I USA har man däremot bara 920 licspelare. Om man du har dubbelt medborgarskap och inte tillhör toppskiktet av Sveriges toppspelare, då krävs inte matematik av den högre skolan för att räkna ut att man har rätt bra chans att ingå i USA:s trupp.
härligt positivt tänk!
ps. aha! tack för svar. ja då förstår jag! bor hon i US också?
Är du också duktig på kameror? Vad hade du rekomenderat för något? Kram Kram
nja. duktig.. det är ju mitt jobb 😉
du kan väl mailas vad det är du är intresserad av (prisklass, funktioner osv) så tipsar jag såklart gärna!
tjo!
Jag har önskat mig en kamera av pappa i julklapp så jag kan ju inte köpa någon förrän efter jul isåfall.. Men är lite inne på att köpa en lite enklare systemkamera, men vet inte ännu 🙂
Åhh, längtar efter bebissim 😉
(Visst är tanken på att lillgrabben skvalpar omkring i min egen mage rätt mysig också, men nu vill jag ju TRÄFFA honom!)
Vad härligt att du tillåter dig att njuta mer av graviditeten nu 🙂 Visst kan det nog vara så, att man är mer skrajsen första gången då allt är så oerhört nytt och läskigt…
är väl egentligen jag som är lite konstig, då jag känner mig extremt harmonisk fastän kroppen upplever nåt helcrazy för första gången 😉
hoppas du mår fint, inga läbbiga sammandragningar eller nåt än?
bäbisim är dunderdunderkul! kanske inte alltid (när hon var för liten och bara grät sig igenom en hel delkurs funderade vi allvarligt på att hoppa av, vilket jag idag är såå glad att vi inte gjorde!)… men nästan 🙂
vissa dagar njuts det mer än andra, om jag uttrycker mig diplomatiskt. just idag har det inte njutits typ alls. förhoppningsvis blir det lite bättre imorron! jag tycker inte det låter konstigt att du känner dig fantastisk. många kvinnor gör ju det, bara att jag (både förra gången och denna) känner mig som en val i för små kläder. som dessutom mår illa och inte får sova ordentligt. och har ont på sig. nää. njut du Tova! det låter underbart!