2.1 – om uff, blä å ynff.

1.1 - om nyårstraditioner.
3.1 - om nya årets inledning, och lite Björn Ranelid.

Vaknar trött och yr, med ont i magen och prinskorvar där fingrar borde suttit. Barnet äter knappt nån frukost, kissar ingenting men är iaf sprudlande glad. Skotträdda månsen spyr, den andra sover eller rivs. Maken jobbar. Jag trillar i en liten grop och anlitar desperat Pettsson och hans katt som barnvakt.

Nu eftermiddagsnapp för familjens alla flickor. Väck mig gärna om en timme med en nospuss, en ischias-ta-bort-massage och en frisk ätsugen liten unge!

Mjau.

1.1 - om nyårstraditioner.
3.1 - om nya årets inledning, och lite Björn Ranelid.
8 comments Lägg till din
  1. Aj, det där lät jobbigt, och stackars lilla kissen som är rädd för smällare.
    Hoppas att energin kommer tillbaka, Maali verkar ju ha för flera 😉

    Det är i fel inlägg, men egentligen kan det väl aldrig bli fel med en nyårshälsning?
    Ett Gott Nytt År önskas hela familjen, och pälstjejerna är såååå imponerade av Maalis proffsiga hanterande av hundgodiset, de har aldrig haft en personlig provsmakare förut…

    1. höh! personlig provsmakare.. det låter fint det! hon hälsar ”klapp klapp” och att hon gärna hade varit med när dom mumsade. särskilt nyfiken är hon om det gick att ”klicka” godisarna!

      resterande osmakade bitar (som inte fick plats i kuvertet) ligger ju kvar nånstans här hemma. frågan är bara var?! jag har letat och letat men kan inte hitta dom?? vill apselut inte tro att Maali provat i sig ett halvt kilo hundgodisar (eller hur mycket det nu är) helt på egen hand?!!

      ett gott nytt tjugohundra10 önskas självfallet tillbaka! och du har helt rätt, en sån sak kan aldrig hamna fel!

      1. Du får hälsa Maali att hundgodiset inte var något bra klickgodis. Till klick-godis använder man sig av pyttesmå godisbitar som hunden ska svälja i ett nafs, inte stå och tugga på i en halv minut för att sedan glömma bort totalt varför den fick en godis.
        Men som leta-upp-godis funkar Maalis tuggbitar utmärkt. Jag stänger dörren till köket t ex, och så gömmer jag Maailibitarna lite här och där, bakom ett stolsben, vid mattfransen etc, sen får hundarna komma in och leta rätt på bitarna.
        Gissa om de tycker det är kul!!!

        1. aha! nu förstår både hon och hennes mamma bättre. å leta godisbitar låter mer som en Maali-lek än att klicka sig till dom 🙂 en filmsnutt kanske? om du hinner o orkar!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *