En olycka kommer sällan ensam. Detsamma gäller irritationsmoment tydligen.
Maali hade läkartid klockan tjugo i fyra i eftermiddags. Efter att Tias hämtat henne på dagis skulle de åka kvickt och lätt om affären (mat) och apoteket (krasslig mamma, min alltså) och sen fort hem till mig som dragit läkarbesökslotten. Tio i tre ringer min telefon och mellan Millas snyft lyckas jag tyda att maken står i kassan på Kvantum, med ett icke likvidt kontokort. En banköverföring och ett dussin bäbitröstningar senare stafettbyter vi barn och jag stoppar min glada unge i pulkan som i detta vita väglag är ett transportmedel ofarligare än cykel och smidigare än vagn. Med sju minuter till godo anländer vi vår vårdcentral men vad hjälper det när vi inte får träffa doktorn förrän en dryg halvtimme senare. Och när denne då varken ursäktar väntetid, bemöter Maali särskilt barnvänligt eller mig särdeles seriöst vill jag skrika bläää. Tur att vi avslutade besöket hos goaste BVC-sköterskan som lättade mitt sinne med vänlighet och gullig Maali-behandling.
Nästan en timme sena spurtar vi med medikamenter till min mamma och sedan fortfort mot Villa Morkulla (om du såg nåt svart [mina kläder], rött [Maalis kläder] och lila [Maalis pulka] ila förbi längs Kungsgatan, Engelbrektsgatan eller Egnahemsgatan var det garanterat vi!) där barnvakt väntade – Maali sover hos sin farmor och farfar inatt – med hungrig liten Milla i sin famn.
Allsköns trassel var såklart inte slut här (klockan var ju bara kvart över fem… 😉 men jag vill inte tynga måndagskvällen med fler tristheter utan väljer att istället berätta att gårdagens slalomdel i herrarnas superkombination var underhållning av apselut världsklass! De avslutande fartåkarnas baktunga långsvängar som var nåt av det roligaste jag upplevt på TV på länge! Kolla om det går att snoka fram på webben, du som inte såg live igår alltså!
Tias skulle åkt på inköp till Stockholm över dan imorron. Lär inte bli så mycket av det… Fast inget är av ondo enbart verkar det som: nu får jag ju hem maken i tid på kvällen, och Staten lär äntligen tvingas ta sina utskällda Järnvägar och eftersatta Banverk i öronen efter det här.
Tjenixen!
Men fick ni åtminstone en tid till Barnmottagningen då? Så kanske det ändå kändes som om att det var värt det…? Dumma doktorer det finns :-(.
Kram
tack sötnos! men nä, det fick vi inte… jag orkade inte kriga där å då – väljer mina strider 😉 men jag kommer tjata mig dit via andra kanaler än den jag paddlade på idag. så lätt bekämpas inte bestämda ullisar, som du vet!
krams du med!
Gah! Är så nedrans trött på att de inte kan ha kompetent personal när det handlar om barn! Visserligen så var kanske doktorn i fråga medicinskt kompetent, men jag är den förste att skriva under på att den SOCIALA kompetensen är lika viktig när man jobbar som läkare, iaf med vakna patienter. Fy för den lede säger jag. Trist att det verkar vara ett nationellt problem med bra doktorer på vårdcentralen, de ”riktiga” barnläkarna jobbar ju oftast på barnkliniker = dit man kommer efter remiss från BVC. Här hos oss är det vanliga distriktsläkare som har hand om BVC och mindre förtroende har jag nog aldrig haft för en läkare, ur patientperspektiv alltså. När Alice var liten hade hon (som jag skrev i en annan kommentar) nån slags kramper och när ja tog upp det på BVC var läkaren helt oförstående inför min oro. Varje gång vi träffat henne har jag fått samma känsla, hon känns nonchalant och disträ liksom, som om hon inte bryr sig om vad man säger. Urtrist!
Hoppas att er otur är till ända nu. Kan förresten berätta att skänken klarade sig fint (står nu och väntar på varmare väder så att den kan få en make over), mannen likaså. Bilen mår inte lika bra men är hos bildoktorn. Älgen vet vi inte riktigt, men inga blodspår så vi tror den klarade sig. Puh… Hade kunnat sluta illa!
Nu får ni se till att ha en mycket bättre dag imorgon!
Kramar!
men guudars va glad jag blir när jag läser din kommentar!! eller alltså, nä naturligtvis inte glad som i ”lycklig” utan som i ”jess här är en som förstår och känner igen”. för i nästa andetag blir jag såklart sorgsen att det ska behöva vara så här.
jag har FULL förståelse för att en läkare inte kan ha lika stor kompetens på alla områden. MEN. jag har INGEN förståelse för att man då som läkare ska envisas med att undersöka och diagsnostisera patienter de inte behärskar. PRECIS som du beskriver det är nämligen hur det var igår (och alla andra gånger vi behövt läkarhjälp på vårt BVC/vårdcentral. de enda som tar mig på allvar är sköterskorna, kanske för att de själva är mammor och vet hur hopplöst det känns att inte bli ”trodd”.
när jag läser om Alice kramper och ur du blir behandlad blir jag uppriktigt arg. det ska INTE gå till så!! har du pratat med tanten (läkaren) efteråt? om du träffar henne nån gång tycker jag absolut du ska göra det, berätta hur du känner idag och hur du kände då. inte för att sätta dit henne på nåt vis, utan för att kanske få henne att förstå och ändra sitt beteende. för din och Alice situation för ett år sen (eller är det mer?) är det ju försent, men kanske kan du hjälpa framtida föräldrar att få ett ”bättre” bemötande.
massa kram till dig Karin! och tack för att du tog dig tid att responsa kring detta asatrista problem.
ps. skänkhistorien i bilolyckan var obehaglig. TUR att det gick så bra! för alla inblandade – älgen inberäknad 🙂
Jag fick faktiskt besvara en enkät från BVC inte så långt efter att detta hände förra vintern. Och då skrev jag precis hur jag upplevt det hela – med namn på doktorn och allt. Så jag hoppas att kritiken kom fram! Det är nämligen så att jag lärt mig att välja mina fighter med läkare, jag har fått en känsla för när det lönar sig och när det inte. Denna läkaren skulle man inte komma nån vart med om man kritiserade så jag har lagt ner. Synd, men hon är ”gammal i gemet” och kommer inte ändra på sig, det är en sak som är säker. Så jag går på de kontroller med Alice som vi ska, men skulle det vara något därutöver skulle jag kräva att få en annan läkare. För det har man ALLTID rätt att göra!
Hoppas ni slipper doktorer och allt vad sjukvård heter ett bra tag framöver nu!
Stora kramar 🙂
gött att du fick säga ditt, och starkt att du namngav läkaren! ofta är folk såna ointresserade fegisar i enkäter tycker jag. svarar ”jag vet inte” på frågor som kräver lite engagemang.
vi ska på tvåmånaderskontroll med Milla om en vecka och då är det samma läkare som vi var hos sist (jag har kollat, mest för att förbereda mig). funderar faktiskt på att plocka med min mamma som stöd – till läkaren alltså, själv klarar jag mig fint 😀
ang din förhoppning i sista meningen så skriver jag fett under på att jag hoppas detsamma!! iaf när det gäller akuta ärenden!
Jösses ja vissa dagar bara är så där ibland. Har mina egna såna bakom mig och garanterat en hel del framför mig också.
Man får skratta åt dem i efter hand brukar jag säga. Önskar er en härlig tisdag nu med massa skoj bara Massa kramar
oj så klokt! både framför och bakom… ja verkligen!
Det finns folk till allt, så även bland läkare. Vi, maken och jag, har väl inte varit de mest lätthanterliga när det gällt barnen och läkarbesök, men så får det vara. Å andra sidan har vi inte haft något allvarligare att dryfta.
Hur är det med flickebarnet, inget allvarligt väl?
Blir glad att läsa om fler ”bångstyriga” patienter. Jag kan också vara sjukt besvärlig (tyvärr) när jag känner att jag inte blir lyssnad på. Det gäller alla situationer, sjukvård bara ett exempel. Samtidigt litar jag såklart på att expertis är just det.
Det är inget akut problem vi söker för men ändå jäkligt jobbigt: Maalis mage ställer till stora trubbel för oss 🙁
Usch vad träligt det där lät, med läkaren alltså…men inte överraskande.
En del har nog blivit läkare av fel anledningar…
Hmm. Det var du som skrev det men jag lär knappast retuschera… 🙁 trist är mitt uttryck, träligt gillar jag! Kommer nog låna!
Krams!