På grund av min eländigt dåliga rygg (och pinsamt otränade mage) är jag verkligt bra på att undvika oergonomiska rörelser och ”farliga” lyft. Men. Undantag kräfvas för att bekräfta och därför kunde jag imorse inte motstå den lyckliga lilla bäbin i sin korg… å så… PANG så satt skottet där det inte skulle.
Min snälla mamma dyker in som Catcher in the Rye och hämtar/leker med Maali efter dagis i em. Själv får jag och minsta dottern spendera dagen i sängen. Tur att Milla är så liten, och härligt lättunderhållen.
En sak som dock sätter min muskelsträckning i verklig skymundan är det mail jag fick igår kväll. En familj jag lärt känna via våra bloggar har förlorat en brorsdotter i leukemi. Den styrka den här lilla tjejen visat är fantastisk! Och nu, till ingen nytta. Om du har en slant över; Barncancerfonden och Almers Hus är värdiga gåvomottagare.
Ta hand om er.
Jag har bara haft ryggskott en enda gång, och det var överdj-t.
Jag minns att jag undrade över alla skämt om ryggskott – då tyckte jag sannerligen inte att det var ngt att skämta om.
Stackare – hoppas att det inte blir så långvarigt!
Har inga ord för den lilla kämpen som förlorade kampen.
ja det är förjeflahemskt. nu har jag iofs svårt att skilja ”riktiga” ryggskott från ”vanliga” muskelsträckningar, men jag har blivit bra på att parera symptom och effekter iaf: vila, piller och rörelse i lämplig mix. det går ju över. men beroende på situation är det riktigt jäkla jobbigt. men hursomhaver är det mycket bättre idag. mycket! och jag har ju tur som får hjälp med Maali. Milla fixar jag, men en tvååring är svårare att ta hand om. för hennes skull är det roligare att vara med nån som orkar leka med henne!
nä. lilla lilla Olivia. det är så otäckt att den där sjukdomen fortfarande inte går att få under kontroll. jag har varit förskonad i min egen släkt, men i min närhet är alltför många drabbade redan. hemskt är det. vidrigt. och omöjligt att övervinna.
Tack för dina ord!Det är tufft nu men hon slipper alla fall lida längre. Hoppas ryggen blir bättre och att allt är bra med barnen!
självklart Mattias. men jag vet ju inte vad jag ska säga, eller tänka.
styrka önskar jag er. och din bror.
ajajaj till ryggontet – hoppas verkligen att du repar dig snabbt.
Jag beklagar sorgen, vi är ständiga givare till alla olika sorters cancerfonder. Har förlorat allt för många nära och kära i diverse otäcka cancersjukdomar.
Kram
mår mycket bättre i ryggen idag!
vi väljer alltid minnesgåvor istället för (eller som komplement till) blommor på begravningar numera, det känns mer nödvändigt att stödja forskning än blomsteraffärer – för att vara en smula rå…
Ja, ryggont är inte att leka med. Tur som sagt att din mamma dök upp som räddaren i nöden.
Beklagar verkligen den lilla flickan som förlorade kampen mot den där j-a cancern…
Kram!
rygg – och nacke – är verkligen viktiga för rörligheten. det märker man om inte förr när de är skadade.
jag är säker på att hon har det bättre idag än fastlåst i smärta. men jag kan för den sakens skull inte förstå det. jag var så säker på att hon skulle överleva. fy fan. det är verkligen en vidrig sjukdom.