Man kan ju indela och inleda saker på olika vis. Maalis inledande minisimning hamnar i kategori crappy kaos… Mängder av glada ungar i bassängen gav litet utrymme till instruktörerna och hej hopp hade vi behövt handledning!!
Konklusion: ge dig inte ut på grunt vatten med en trilskande jag-vill-av-princip-inte-göra-nånting-du-ber-mig tvååring.
Fördel: the only way nu är upp! Vilket ju är bra när vi talar om undervattenssimning :D
Att träffa gamla simkompisarna från förr var dunderskojigt iaf, och efter lektionens slut fick min mamma – hon var med istället för Mattias som satt bredvid med Milla – tvååringen att skutta inte bara en utan två gånger från kanten ner till henne i bassängen! Det bådar gott inför nästa gång, när det dessutom enligt ryktet ska dyka upp en gammal favoritinstruktör!
Såna är de två-åringarna, tre-åringarna och om sanningen ska fram alla åringarna. Näe, nu tog jag väl i, kanske inte av princip ”jag vill inte göra det du vill att jag ska göra” men plats för egen vilja har det funnits under alla år. Alternativet hade ju i och för sig varit värre. Vem hoppas på ungar som är ”ta mig här och sätt mig där”?
…inte alltid värre va…?
;D
det är därför föräldrar är mer kreativa än icke-föräldrar 😉 *krams*
haha! du menar kreativ som i muta hota förhandla?
som i att hitta nya lösningar på gamla problem 😉