Det här är inte okej. Jag vill inte få ilskutbrott av att min underbara tvååring normalbusar vid matbordet. Jag vill inte bli irriterad för att min lilla fina tremånading vaknar på natten och är hungrig. Jag vill orka krama min man, engagera mig i mina vänner och lyssna på andras problem. Jag vill orka ifrågasätta min vårdcentral. Jag vill kunna sova utan att ha ont.
Nånstans i fjärran tycks jag mig ana ett liv som pigg och glad och rolig mamma, fru, dotter och vän. Mitt tålamod är pinsamt. Min humor och mitt humör är i botten. Mina sociala skills är obefintliga. This is my life, please hold.
*kramar om*
Man måste vara bra frisk för att orka vara sjuk helt enkelt… kan familjen hjälpa till med bråkeriet med sjukvården kanske?
Äsch det är så jäkla tramsigt, men hade jag varit ”frisk” hade jag aldrig köpt argumenten. Vi får se hur det går imorron (kanske måste ta med mamma som vakthund nästa gång 😉 jag ska ge dom en chans, å det är dumt att ta ut allt i förväg kanske. Tack för kram, den hjälps – mycket!!
Men du….du ÄR en bra, pigg, glad och rolig vän, mamma, dotter och fru. Men ibland får livet vara piss i motvind. Det är inte alltid lätt att vara på topp och speciellt inte när man har ont. Vi (Per och jag) tycker om dig lika mycket även om du inte alltid orkar höra av dig eller ses. Vi vet att det är svårt. Men vi tänker på dig och hjälps till om vi bara kan.
Massa styrkekramisar från oss 🙂
nä jag är inte särskilt varken rolig eller snäll just nu. och att Maali befinner sig i sin allra värstaste test-och-bråkperiod underlättar ju liksom inte för nån 🙁 tack för att ni finns som backup. en dag kommer det kanske ett desperat telefonsamtal!!
krams!
Det är inte lätt att hålla humöret när man har ont. Går det inte att du får vara sjukskriven och mannen hemma så att du hinner vila lite?
det där hade jag inte tänkt på förrän min sjukgymnast lite kringelikrokigt tog upp saken. vi får väl se vad f-kassan säger. tack för tipset!
Stackare… det är ofta drömmarna kraschar i verkligheten. Hoppas att du kan få hjälp mot ontet.
Barnen vet att du älskar dem ändå. Min tröst när jag var en otålig morsa, var nåt som jag läste för länge sen, om att barnen blir bäst med lite halvneurotiska morsor, är föräldrarna perfekta får barnen bara problem med resten av verkligheten.
(När jag läste det var det mest vi morsor som stod för vardagen och farsorna glassade lite med lego när de kom hem)
wow! mera sånt! jag samlar på andras bra och dåliga erfarenheter… särskilt med beskrivande exempel fastnar det bra. tröst blir det ju på nåt märkligt vis att veta att andra genomlider/-it samma dynga.
ps. jag älskar att det är så mycket som skiljer mellan våra generationer, och så mycket som ändå är exakt likadant!
Lilla vän,
Du får ringa när du behöver avlastning så kompar jag ut från jobbet och kommer ner.
Se till att stå på dig så att du får en remiss .. gå inte innan du vet att de kommer skicka den. Annars blir det väl att försöka dra i de kontakter som man har uppe på sjukhuset.
Ta hand om dig!
Ps Hälsa gubben att imorgon drar drar jag till öldrickande grannland (DK).
du darling. mitt dåliga samvete skulle aldrig tillåta så det kommer inte att hända. däremot är du och Elliot ALLTID välkomna ner om ni vill lekas med oss! – om nu din lille gullunge inte blev helt bortskrämd av min bulldozer…?
puss på din nos, för att du är en av dom bästaste!!