EmmaLi klär på sig underbrallor och byxor själv! Häromdan orkade jag inte bråka utan lämnade ungen som hon ville va: dvs underbar. Några minuter senare hör jag tappande springsteg mot köket och möter i hallen en strålande stolt, helt påklädd, (nästan!) tvååetthalvtåring!
Ullisar känner sig som en knarkande invalido. En misslyckad sådan. Okej, invaldosbiten är svårt att inte klara av, men läkarens varningsord; “dom är beroendeframkallande” tar jag med ro. Vill jag må så här har vi sprit i källaren. Eller så ser jag till att bli gravid igen… HAHA!! Lär INTE hända. Allvarligt.
Milla kämpar och kämpar för att ta sig runt från rygg till mage. Hon har en bit kvar, måste komma på vad hon ska göra av armarna, men är på rätt väg! Från mage till rygg går prima numera, om än hälften av gångerna av misstag – hon är såklart lika glad för det!
Tjenixen!
Se där…det går framåt för flickorna!
Klart Maali kan själv! När vår dotter vägrade äta mat runt 9 månaders ålder, vägrade, så gav jag bara upp, steg upp från bordet och grejade vid diskbänken bakom hennes rygg, på armlängds avstånd. När jag vänder mig om är tallriken tom. Jag tittar på golvet, jag tittar i hennes knä. Det var bara att kontatera att det var matningen hon vägrade, inte maten i sig.
Man lär sig av sina barn! 🙂
sånt där gillar jag att höra. skapar möjligheter i vardagen!
Det är svindlande vad de kan och hur fort det går.
på gott. och ont.
En av pedagogerna på vår förskola berättade också för mig att Lucas kan klä på sig själv, jag blev helt paff! Tänk vad de kan och som man inte ens visste om, helt galet…
Tror det snart är dags för lite osteopati va? 🙂 Var hos min igår och tänkte massor på dig. Måste bara berätta en sak till ang detta… I Schweiz (vilket tjat, jag vet!!!) så täcker försäkringarna osteopati. Alltså man får tillbaka pengarna när man går till osteopat. Bara för att förklara att det är inget fuskbehandling eller man kan kanske kan tro att det är!
KRAM! 🙂
visst är det lite häftigt att de lär sig saker på andra ställen än hemma!!?
ska gå igenom det här “vanliga” processandet nu (läkare, röntken, sjukgymnast), sen finns alla möjligheter att jag söker mig utanför boxen. t ex har jag redan bokat tid för akupunktur.. inte alls min grej egentligen men jag har ju inget att förlora.
krams och puss!
Men hjälp vad fult och fel jag skrev… men du förstod väl ändå (hoppas jag!). 😉
inte fult alls. jag förstod perfekt – som alltid!