18.6 – om att fokusera på rätt saker.

17.6 - om hjärtklapprande flashbacks (och ett terminsbetyg från dagis).
19.6 - om att säga ja.

Uppdatade statusar för EmmaLi vid 2,7 års och Milla vid 5 månaders åldrar samt min rygg efter minst två diskbråck, två graviditeter och 35 år:

Som dotter till sina föräldrar har Maali valt att välja det bästa ur de båda genetiska russinkakorna – dvs empati, mattekänsla och språköra. Det är bara att konstatera: hon kommer inte att lära sig cykla, gå på lina eller äta glass utan att spilla till treårsdan, men hennes vetgirighet och logiska tänkande har gett henne ett stort ordförråd och en ganska imponerande grammatik, hon kan massor av sånger och böcker utantill och hon pusslar 24-bitarspussel alldeles på egen hand. Dessutom räknar hon ett till tjugo (har koncentration att räkna sju-åtta saker) och är grym på att tömma diskmaskinen och tvätta bilen! Till min lilla sorg blir det förmodligen svårt att få henne sluta med napp, men hon är sedan länge helt blöjlös så jag behöver nog inte ”skämmas” för just den barnsliga biten 🙂

Vår lilla Milla är nyfiken och pigg och otroligt glad nästan jämt. Hon flyttar saker mellan händerna och rullar från mage till rygg. Att bada badkar är en favorit, precis som att läsa böcker och snacka med leksakerna i sitt gym. Tyvärr börjar hon bli rädd för främlingar och minst tre omgångar kläder (inte enbart sina egna) kräks ner per dygn. Däremot börjar hon få fason på vilka muskler hon ska använda för att kunna sitta själv och äter med god aptit – å massor av kladd – i stort sett allt vi hittills har serverat henne! Jupp. Lättskött hade kunnat vara hennes middle name 🙂

Mina barn är inte perfekta och de gör inte alltid som jag vill och önskar, men de är min världs finaste och jag är så förälskad i och föräldrastolt över dem att jag kan spricka!!

Min rygg då? Äh. Den blir la inte bättre… Jag har efter remiss och tjat nu hamnat i kö hos Spine Center i Göteborg. Trygg i förhoppningen att få hjälp, å det är ju liksom inte Blå Stjärnan jag ska besöka, står jag lättare ur med nästan konstant sovande fot, fånigt muskelsvagt ben, ond bråd rygg och ett evinnerligt å irriterande haltande till följd av elstötsliknande känsla från ländryggen ner i tårna. En gång i veckan går jag på akupunktur, nåt jag verkligen kan rekommendera till den som tror på den typen av pillerlös medicinering! Följetongen fortsätter. Helst i väntan på lyckligt slut!?

Tjenixen!

17.6 - om hjärtklapprande flashbacks (och ett terminsbetyg från dagis).
19.6 - om att säga ja.
14 comments Lägg till din
  1. Vilken värme det är i ditt inlägg. Man verkligen ser föräldrastoltheten lysa igenom. Underbart. Och du… ingens barn är felfritt, men de är ändå det bästa som finns. =)

    Håller tummarna för att din förhoppning om hjälp slår in.

    Kramis

    1. föräldrastolthet som vibrerar på gränsen till skryt är jag rädd… men jag äär ju så stolt över dom!! som du vet 🙂

  2. Roligt att läsa lite om Maali som ju är lite längre fram i livet än Max men ändå i någorlunda samma fas av livet. Mindre roligt att läsa om ditt ryggonda men jag håller tummarna för att det fixar sig på nåt sätt. Akupunktur är bra håller jag med om. Går ju på behandlingar jag också o just det hjälper mycket även om mina problem också kvarstår dock säkert inte lika jobbiga som dina.

    Tvätta bilen var ett bra tips på något nyttigt som Max säkert skulle tycka vara roligt att göra ihop på vår semester. Vad gäller blöja så ska vi väl försöka ordentligt nu under sommaren o få se hur det går.

    1. äh, smärta är så personligt upplevt. jag är inte alls säker på att min rygg är mer elak än ditt ben/fot!

      jag tycker också det är roligt att läsa om andras jämnåriga små barn! – för även om man naturligtvis inte ”ska” jämföra så är det skojigt att kul att hitta likheter och skillnader 🙂 skojigt att du tycker samma.

      biltvättandet var en rolig sak men det KAN bli illa om hon får för sig att vilja tvätta på egen hand.. har ju hört om kiddisar som glatt tvättar grannens bil; med grus… det är väl ingen brådska med blöjan! funkar det så funkar det, no rush liksom?

  3. Usch, hoppas det ordnar till sig med din rygg! :/

    Ett sent tack förresten för Resorb-tipset – det hade jag faktiskt inte tänkt på själv, men det låter ju faktiskt ganska logiskt! Vätskebristen tar annars kål på mig i dessa dagar…

    1. det kommer det säkert att göra! gäller bara att härda ut 🙂 tack för omtankar, de piggar upp i ljusa sommarnatten!

      ps. resorb is da shit! jag hade inte överlevt heta arbetsdagar utan det…

    1. dina ord värmer, tack! jag hade i stort sett ingen erfarenhet av det innan så jag är verkligen positivt överraskad att det funkar så bra. rekommenderar det till höger och vänster nu ;p

      krams!

  4. Bra föräldrar ger bra barn!!! finns väl inte så mycket mer och säga.
    Kanske kan låta Elliot umgås en heldag med EmmaLi och öva upp talförmågan lite 🙂 fast i hans värld pratar han nog perfekt det enda är att ingen annan förstår honom …

    1. du darling sötnos älskade Eva; det där var bland det snällaste nån sagt till mig. och i ditt eget fall stämmer det så bra, ditt lugn och din fantastiska omtanke smittar av sig neråt: Elliot kommer växa upp o bli världens tryggaste – om än rastlösaste 😉 – lille snackare när han känner tiden är mogen!! no rush! lätt att säga, jag vet… LÖV!!!

  5. Nä du ska verkligen inte skämmas, bara vara stolt! Hon är duktig och alldeles underbar. Och det där med napp kan vara lättare än man tror ibland… Fast jag kan tycka att det egentligen inte är så bråttom, speciellt om nappen används för att sova. Krams

    1. du har säkert rätt. och det är väl med nappar som med allt annat i livet som förälder; det gäller bara att bestämma sig att det är tillräckligt viktigt och sen se till att försöka tajma in det så det passar med barnet vilja och intresse också. hon har ju den när hon sover. mest… jag skulle ju ljuga om jag säger att den inte dyker upp vid enstaka tillfällen även utanför sovrummet… ;p

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.