What goes around doesn’t always come around.
Ibland kan jag inte låta bli att elakt hoppas på ett liv efter detta. I detta efterliv får de som så förtjänar betala för sånt de gjort i jordlivet. En av alla kommit-för-lindrigt-undan är Kang Kek Iew – även känd som ”Duch”, bland annat lägerchef på fasansfulla S-21 i Phnom Penh (jag har skrivit lite om det här förrut, till exempel här, läs gärna om du orkar).
För två dagar sen meddelade den FN-stödda tribunalen sin dom. Som sagt. Åt somliga hoppas jag på ett straff efter döden. Några alltför få år i fängelse är långt ifrån nog.
En gång läste jag någon som påstod att det som hände sen man dött vara att man fick se sitt livs viktiga ögonblick och verkligen inse vad det betytt för andra människor. Kanske vore det fasa nog att han verkligen fick känna och förstå.
usch det låter fasansfullt, men å andra sidan rättvist. jag fick för några veckor sen höra talas om att det skulle kunna vara så att vi är medvetna (dvs, kan höra) i två timmar efter att kroppen är död. hur man kan veta detta vet jag inte. men nog låter det läskigt? för alla i dödsfallet inblandade.
Tyvärr är det allt för ofta som straffet inte passar brottet. Inte lika stor skala men när min systerdotter dödades av sin pappa fick han ynka 5 år!! Så ja jag håller med helt om straff efter döden!!
jag minns att jag reagerade MYCKET starkt när jag läste om det hos dig. jag kan inte förstå hur han fick så kort straff? ofattbart. på alla vis, verkligen. kan inte ens försöka sätta mig in i att hamna i en liknande situation som du (och din syster och er familj). kan man någonsin förlåta liksom? och hur lever man vidare? nä. ofattbart är det.
Det låter väldigt O-Ulliskt? Jag förstår vad du menar och är böjd att hålla med men… vad vet man om varför andra mänskor är som de är?
alltså. i vanliga fall är jag ju väldigt förlåtande, men min empatiska toleransnivå och förståelse försvinner nånstans i höjd med massmord. då är gränsen såattsäga passerad.
Karma kanske funkar i fler nivåer än man ser med blotta ögat? På sätt och vis hoppas jag att det är som Selma skriver. Det och att man i det ögonblicket inte på något vis kan värja sig mot det utan att man måste känna och uppleva det hela.
Jag är också en förlåtande människa, men det finns gränser. Så är det bara.
tanken på karma och obenhörlig rättvisa är otäck. men i många fall absolut nödvändig.
Kan bara hålla med dig! Blir så oerhört trött på all ondska i denna värld! Inte lär det bli bättre i framtiden heller tyvärr.
nä… det är väl det allra värsta i kråksången. att ingen lär av andras fasansfulla handlingar.