Idag fick jag simma med båda barnen! – fast med maken som stand by, tvagad och badbyxklädd hopp-in-kalle på inledande Milla-lektionen. Han fick också göra ett inhopp medan jag sysselsatte Maali som duktigt satt och hällde vatten vid bassängkanten.
Det började oroväckande med tårsprutande liten bäbi i Antilop-stolen medan jag duschade inför lektionen men därifrån gick det sen helt problemfritt! Hon är visserligen inte längre lika chillad i ryggläge, och hålla-fast-i-kanten-tricket funkade sådär jämfört med tidigare (tror hon är säkrare i vattnet nu och därför inte känner att hon lika krampaktigt måste hålla fast?), men dessa “bakslag” glömdes kvickt när hon idag visade klart dykintresse och sen fixade en hel bunt från-kanten-skutt ner under ytan! Inte en enda kallsup vid dykning, och bara en (iofs rätt rejäl) vid kant-hålla-fast:ningen!
Så. Maali-simningen… det har ju funkat helt okej med Mattias de senaste gångerna och vi vet ju inte om det beror på mig att hon vägrar vissa övningar i vattnet? Jag var rätt nervös… Nå. Inledande benspark sittande på kanten funkade jättefint, och självsimmen funkade också riktigt bra. Med gemensam list lyckades vi få henne att medelst simdyna framför sig sparka igenom två rockringar. Bravo! Och med endast simfötter (flythjälpmedel är helt enkelt inte hennes grej…) tog hon sig sen mellan fröken och mig några gånger! Flera meter var det 😉 och ibland lyckades hon [nästan?] hämta luft på vägen. Superstolta tjejen var hon då! Fast, sen började det gå utför med viljan och uppåt för trotset. Och när hon för tredje gången kastade sig från kanten ner till mig i vattnet utan att jag okej:at blev jag skitskraj (och arg) och lät henne på ett ganska brutalt vis förstå hur illa det kan gå. Vice simfröken satt på kanten och såg fundersam ut, och jo, det var gränsfall, men eftersom min kloka unge förstår saker bäst när hon får praktiskt handledning tror jag det var nödvändigt. Precis efter lektionens slut gjorde vi ett “varsågod hoppa i” och då var det en superglad liten tjej som själv försökte simma tillbaka till kanten, som vanligt. Skönt!
Tjenixen!
ps. tack simfröknarna för all hjälp idag! ni var extra bra båda två 🙂
ps igen. att Maali råkade kasta en leksaksfisk i ögat på Millas simfrökens make kan ju ha inverkan på hur vi blir bemötta nästa vecka… funderar på att låta Mattias simma med Milla helt själv då…
nu fick jag en klump i halsen igen
minns så väl barnens bäbisim
minns dom när dom var små
saknar dom där små gosiga knytena ibland, även om jag älskar dom (busungarna) när dom blivit större
kul med kids som gillar vatten och är orädda
åååh. nu får JAG magklump. det går ju så fort nu… hinner inte med… mjau!
ps. det kan bli lite galet med alltför orädda vattenbarn också… jag blev väldigt rädd när hon helt ohejdat bara skuttar i. jag menar, hon kan ju hoppa på nån (att hon inte ska bli uppfiskad eller t o m lyckas ta sig upp om hon måste är en tanke som är för läskig att tänka)… eller nåt.
Kul att det går framåt för båda. Haha, jag skulle också ha skickat karl nästa gång 😉
Tack tack! Det känns väldigt spännande med så tätt 🙂
jaa. för Millas skull om inte annat 🙂
märkligt det där att duschen är så jobbig… verkar vara så för typ 75% av babyankorna…. Algot vrålar såfort han hör en dusch så vi har inte börjat meddet ännu….
och så grymt cred till dig som så iskallt bara vände henne till kanten och verkligen lät henne försöka! Det var förhoppningsvis den enda lektionen hon behöver i den kategorin…
*fnissar* Ni ska kanske vara glad att inte Maali blev anhållen för våld mot tjänsteman 😀
tror det var en kvarleva från förra lektionen när det var en liten bäbi som blev jättejätteledsen och då blev hon det också (för det lät ju rätt högt). så det var nog minnet av det mer än att det egentligen är läskigt. hon älskar ju att duscha i badkaret hemma (nån ordinär dusch har vi inte lyxen att ha).
gullig du är som peppar!! tack sötnos (men det var nog lite dumt kanske… jag blev bara så överrumplad och desperat)!
ps. jag sa exakt detsamma till K, han var nog inte lika road av skämtet som jag 😉