24/10 – om solosim med EmmaLi.

24/10 - om vafan??!
25/10 - om blöjor.

Efter allt grubblande, telefonerande och trasslande fram o tillbaka blev det ingen tid kvar att väcka Milla i tid för sitt bäbisim idag. Det blev Maali och jag som fick åka själva på regnvåta vägar söderut mot Klitterbadet.

Vi fick en kanonstart med glad unge som duschar håret själv å sen trippade vi försiktigt in i simhallen (hade glömt badstrumpor och vatten på golvkakel kan bli hysteriskt halt) i väntan på vår lektion. Maali höll blicken klistrad på klockan tills det var vår tur!

Ur göra-simfrökens-olika-moment-synvinkel blidde det halvbra lektion, men ur aspekt överlycklig-och-simglad-liten-minisimmare gick det riktigt jäkla asabra. Allt från hoppa i/simma tillbaka till plocka upp från botten OCH (två års vägran är över!) rutschkansåkning genomfördes med entusiasm och egen vilja så till den milda grad att vi höll på att missa avslutningssången. Tyvärr missade simfröken de bästa egensimmen – bland annat därför att min fina blivande treåring just nu genomgår en fas av oerhörd blyghet – men ett av dem finns på film [vilket inte är alls samma sak som i verkligheten, men det bästa substitut jag har att erbjuda]!

Nu tre veckors uppehåll, men vi har lyckats ragga lite kompisar att simma med under tiden 🙂

Tjenixen!

24/10 - om vafan??!
25/10 - om blöjor.
11 comments Lägg till din
  1. Jag sneglade nog lite åt ert håll när ni inte såg 😉 Ser fantatstiskt bra ut 😀 Hon har verkligen knäckt koden nu!

    1. gjorde du? tjoho!! å jag som var så sorgsen att hon inte riktigt ville visa sina skills när du var i närheten… 😉

      dundertack för hjälpen med rutschkanan idag förresten! jag vill verkligen inte tvinga nåt alls numera men du måste (liksom jag) ha sett hennes enorma nyfikenhet…!? visst såg hon rätt skraj ut men hon var jäkligt stolt efteråt!

      Emmi var förresten mycket glad för sin lånade röda mössa. vi hann inte åka å köpa en egen till henne, men det måste nog göras! precis som kanske simfötter och glasögon?

      krams!

      ps. problemet med hennes simning nu är ju att hon inte sparkar med raka ben längre. vet inte varför hon slutat men nu liksom trampar hon sig igenom vattnet istället. vi pratade om det i bilen på vägen hem och hon såg väldigt fundersam ut. detsamma gäller oviljan att flyta på rygg.

      1. Det är få barn i den åldern som simmar med raka ben, det kommer, cykelsparken är (ett tag) mer effektiv och när de upptäcker det så använder de ju den 😀 När de tar sig fram med den och lärt sig lita på vattnet och känner att vattnet bär dem kan man börja räta på benen, oftast kommer det i ryggläge först och magläge sedan, no worries, allting har sin tid 😉 Jo, jag såg hennes nyfikenhet och tänkte att bäst smida mendans järnet är varmt 😀

        och angående att vilja göra övningarna, som ”fröken” i den här åldergruppen gäller det att ha många alternativa övningar på lager, det är sällan barnen vill göra det man har planerat – så är det ju bara – jag tjatar vidare om att huvudsaken är att det ÄR KUL ATT SIMMA *skrattar*

        Kansliet säljer mössorna, de är verkligen kanonbra (Tack Malin för att du hittade dem!!)

  2. Tänk om det hade funnits bäbisim när mina var små… då hade jag hängt där, halvfisk som jag är trots min skräck för okända bottnar…

    Min lilla sångfågel fick gå två omgångar i simskolan, hon var förskräckligt rädd att släppa taget med fötterna, men nu kan hon. Nu är det danslektioner som gäller… sången finns ju alltid runt omkring, säger hennes föräldrar när jag teaterviskar nåt om barnkör lite då och då…

    1. det som är så häftigt med att simma med små små barn är att de är så duktiga på att lära sig. kanske är det helt enkelt för att de har lättare att röra sig i vattnet än på land? eller så är det bara för att det är gosigt med vatten på sig.

      måste säga att jag blir lite förvånad att lilla fågeln inte redan sjunger i minst åtta körer!? det tog jag för givet faktiskt 😉

  3. Blir de simkunniga om mann fortsätter bäbissimmet från bäbistiden till småbarnstiden? Eller hur funkar det? :S

    Sv. Mkt angenämt att du följer. Jag misstänkte det men SÄKER kan man aldrig vara. Btw kan man konspiratoriskt tycka att det är MYCKET märkligt att det inlägget jag allra helst vill ha kommentarer på, det funkar inte att kommentera… Jag försökte tidsinställa men det blev publicerat på en gång ändå, kan vara det kanske?

    1. alltså. det är nog änna lite olika. EmmaLi lärde sig ”simma” själv (dvs ta sig fram själv utan några som helst hjälpmedel) när hon var ca två år gammal, men det beror nog mest på att vi träffade på en sån himla bra simfröken som hjälpte henne komma på att hon faktiskt kunde!

      ju äldre de är, desto mer siminriktat är det. dvs, små övningar som på ett lurigt vis lär barnen grunderna i crawl (som ska vara det lättaste sättet för ett litet barn att simma på). fast i vårt fall är det inte i huvudsak lära-sig-simma-grejen som är den viktigaste utan att hon blir vattenvan. och att hon tycker det är kul!

      nu blev det värsta långa utlägget om den där lilla undringen. sorry 🙂

      ps. ang följandet och konspirationsteorier är jag väldans benägen att tro samma. jag litar inte på blogg.se alls 😀

  4. Det viktiga är väl vad barnet upplever och inte vad fröken tycker? 🙂

    SV: det där är vår stora fundering, gör det någon skillnad? Här går det också att avleda uppmärksamheten hyfsat lätt oftast, men ibland är det banne mig inte lätt. Oj oj 🙂

    1. nänä, fröken är viktigast såklart ;D

      ps. den simfröken vi hade just den här lektionen är inte bara en bra minisimpedagog, hon är dessutom en bra kompis; det är därför jag la sån vikt vid vad hon kunde råka få syn på!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *