Två dagar har gått och den akuta och desperata sorgen har försiktigt dämpat sig. Schweppes saknas mig så det gör ont, men tanken på hur sjuk hon varit utan att det synts smärtar nästan lika mycket. Lilla misse, lilla tappra kattdjuret. Du är min ”a little more bite”, all the way!!
Jag förstår att denna galna saknad efter ett litet husdjur kan verka provocerande, och jag är själv både förvånad och lite skrämd av mina känslor. Men, förklaringen är nog enkel: det lilla månsdjuret har funnits i mitt liv VARJE DAG i mer än sju och ett halvt år. Hon föddes i mitt knä. Hon var på många vis min ”bäbi”, långt innan tanken på egna (riktiga) barn ens närmat sig grannkommunen. Jag sörjer henne kanske extra mycket för att hon var så ung. Det känns inte rättvist, jag tycker inte hon har fått leva sitt liv färdigt?! mjau…
För en stund ska jag nu lämna min Schweppes-förlust och nämna att badrumsrenoveringen nu på ett vis gått in en ny fas. I torsdags eftermiddag ömsom skrek ömsom grät jag i örat på huvudentrepenören, han som lovat att allt skulle varit klart i slutet på denna veckan (dvs ungefär två veckor försenat). Med illa behärskad ilska förklarade jag hur jag uppfattar situationen. Och ja, han uppfattade garanterat min uppfattning. På måndag kommer rörmokarna. På tisdag elektrikern. På onsdag bör det vara färdigt, annars blir det en omdirigerad slädtur för tomten kring ett visst kakelhus. Så jefla surt att tvingas skälla. Och ännu jefla surare att vi tvingats göra avkall på nästan allt det ”lilla extra” vi så sett fram emot. Fan.
Nu nog med uppdaterad sorg och aggression.
Nyss hemkomna från min mamma – som bjöd på glögg å smaskigt tilltugg, tillika erbjöd Maali å mig sitt varma badkar 🙂 – ligger nu Milla i sin säng. EmmaLi ville, och fick, stanna kvar hos sin mormor. För oss två vakna hedbertar återstår brasa, Olw och Ally McBeals kille som Sherlock Holmes. Jag utgår från att den filmen är fetlångt ifrån romantisk komedi; vilket är vad som annars typ erbjuds i vårt kabeltvnät 🙁
Innan jag stänger av mobilen… som vanligt berör ni mig så otroligt med alla vänliga ord, förståelser, delade erfarenheter och omtänksamma hälsningar!! TACK för att ni finns, för att ni erbjuder tröst och hjälper mig så!!
All kärlek önskar jag mina vänner och nosare! Nu, och alltid.
Åh vi på Almers önskar dig och din familj all kärlek nu och för alltid! God natt min vän ha en underbar söndag! Kram i massor
tack min bästaste Linda!!
detsamma önskar jag, och skickar kramar tillbaka!
klart man får sörja ett djur. Med tanke på att du precis förlorat en kusin och sjukhusbesök, renoveringsförseningar och en stundande jul är det inte så konstigt att både hormoner, humör och hjärta ligger utanpå kroppen.
Stor kram!
TACK för stärkande och värmande ord Liw. TACK!
kramar!
♥
Men kära nån! Varför i hela världen skulle det vara provocerade att sörja sitt djur. Är folk verkligen så låga att dom stör sig på sånt?!
Nåja jag är inte sån utan förstår dig helt ut vännen. När vi var tvunga att ta bort vår älskade hund för massa år sen mådde jag otroligt dåligt. Saknar henne än idag trots att det är 8 år sen nu!
Hoppas du kan lägga din saknad åt sidan en stund och njuta av att julveckan närmar sig med stormsteg nu! Kram
nejnejnej! det är ingen som har sagt nåt (till mig) men jag kan själv känna att sorgen över lilla katten överrumplat mig så totalt och att den kanske därför tar för stor plats. är så rädd att såra någon som kanske missförstår eller/och tar illa upp.
samtidigt som det är jobbigt så är det skönt att höra om/från människor som förstår och kan relatera. det är väl kanske därför jag skriver om det här? din älskade hund t ex, din saknad efter henne hjälper mig förstå att jag inte är ”galen” eller ”onormal”…
många kramar till dig goa tjej, jag önskar dig lugn och julfrid och glädje tillbaka!