29/12 – om fler EMmI(L)-hyss i Villa villeMorkulla.

Dagsens tips: låt barnen åka baklänges i bilen.
30/12 - om att avsluta året på plus?

Att en treåring och en femåring kan ha så roligt ihop är himla skoj! – och väldans bra för barnens mammor som, då de begåvats med den enkla typen av andrabarn, kunde dricka sitt kaffe varmt! Tidigare på dan skuttade Maali runt och sjöng ”Xxxxxx ska komma hiit! Xxxxxx ska komma hiit!” och det tog inte många sekunder för kiddisarna att komma över initiala blygseln.

Så. Att de har så roligt ihop är himla roligt! Att de måste riva ut (och sönder när så är möjligt) i stort sett varenda pryl i hela rummet för att ha kul känns däremot lite trist

och att de hittar på förstörar-bus är långt ifrån uppskattat av en tråkmänska som jag…

Nu var det som tur var ingen ”dyr och fin” möbel de gav sig på, och även om det finns listiga metoder att få bort feta vaxkritsstreck på plastbord känns det som att arbetet dessa metoder för med sig gör mödan knappa värd. Surt är förstås att de feta vaxkritorna kletar av sig, så nu får bordet flytta ner i källaren. Och jo, till den som undrar kan meddelas att en treåring apselut kan skämmas. Och då hade jag inte ens skällt. Det var ju liksom ingen idé…

Förra gången skura golv, denna gången konstverk 🙂 Vadan bli det måhända nästa gång en påhittig vän kommer på besök… :D Ullisar övar i smyg lära-sig-att-materiella-skador-är-ofarliga. Och vågar nästan inte bjuda hem oss till nån; nästa gång är det såklart min lilla unge som står för hyssidéerna…!?

– å då är det bättre att vara på egen mark!

Tjenixen!

Dagsens tips: låt barnen åka baklänges i bilen.
30/12 - om att avsluta året på plus?
10 comments Lägg till din
  1. Ooops… :-(. Med tanke på sällskapet så hjälper det ju inte att trösta sig med att de blir klokare när de blir äldre. Eller det blir de ju, men tydligen behöver vi vänta fler år än väntat…? Kram.
    PS På nåt sätt lite glad att det inte bara är min som är påhittig marodör, men ledsen att hon varit det hos er :-(.

    1. Nänä, Maali ritade säkert lika mycket hon! Och vem som var verklig initiativtagare till att rita sådär mycket utanför pappret de rivit ner från rullen på staffliet kan vi ju inte helt säkert veta – även om båda små Emilsarna iofs pekar åt samma håll 😉

      Hörru du lilla fina du, sådär är det inte alls menat! Det jag menar är att jag är ”glad” att det finns andra busungar, så att jag liksom vet var ribban ligger! Å din lilla söta ofarliga marodör är välkommen hit att städa våra golv på tisdag om hon vill? Under lite mer ordnade former än sist då iofs!

      KRAMS!

  2. Jo, det enda man väl kan vara ganska säker på är att alla var delaktiga. Jag har mkt svårt att tro att en bara skulle stå och titta på… Fast jo, en sak till kan man nog vara ganska säker på. Att det händer igen. I nån form. Nånstans… 😀

  3. *muttrar många fula ord över sonens evinnerliga hyss och skäms ögonen ur mig såklart, å hans vägnar som inte har vett att skämmas ens* Utomhuslek nästa gång kanske? 🙁

    1. Men kära hjärtat! Inte ska du (eller nån annan busförälder, ex jag 😉 skämmas!! Om du inte i hemlighet utmanat honom att dekorera väggarna och han nöjde sig med bordet? 😀

      Kram vännen, och TACK för dagsens bus! Göra om innan det blir utelekstemperatur för små elvamånadingar tycker jag!

      1. vi får väl stryka ett streck (fniss) över det här och så ser jag helt enkelt till att få fram ett nytt bord 😉

      1. min Emil brukar ha den effekten 😉 Jag tröstar mig med att han kommer att bli mycket uppskattad för sin uppfinningsrikedom när han blir vuxen, – gud vet hur vi ska överleva tonåren…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *