Jag skingrar tankarna medan Milla snarkar i kudden och undrar:
- hur brukar ni göra med julklappar?
I vår familj har vi de senaste åren bestämt att vi bara ”får” köpa en klapp per person. Vi har också – för att minimera berget under granen, och minska urvalet i butikerna! – satt ett ungefärligt maxbelopp. Faktiskt gäller en-gåvo-begränsningen även barnen och gudars så skönt att slippa tvinga EmmaLi öppna klapp efter klapp medan hon egentligen bara vill leka med leksakerna hon redan fått!
Som en följdundring frågar jag också:
- hur brukar ni göra på julafton?
Det hade varit skojigt att höra hur ni gör hemma hos er! Jag har hört om en massa olika varianter för att minska hysterin inför denna helg. Att lotta julklappar är ett av de återkommande. Att dela upp sig på julafton eller fira flera dagar ett annat. Hos oss kör vi – som ytterligare ett led att minska stressen och öka välbefinnandet – knytkalas till julaftons kväll. Vi skiftar värdfamilj men hjälps åt att stå för stöket 🙂
Med två veckor till lilla julafton hojtar jag årets första GOD JUL i nosarna! Må den bli vit och härlig och lugn för oss alla!
Tänker börja med att säga att jag inte vill ha en vit jul! Och eftersom Anders braskade så slaskar julen!
På min sida släkten behövs inga begränsningar. Även om vi är många så är inte paketen i flertal eller för större penningar. Barnbarnen får ett eller kanske två paket av mina föräldrar resten av pengarna sätts in på deras sparkonto (så att alla barnbarn får för lika mycket) I år var tanken inga paket till de vuxna, men det sprack på att min mormor inte tycker det är jul utan paket. Det lär iaf bli moderat. (Hoppas jag, vi firar med min släkt nu i helgen 14 vuxna och fyra barn…)
På makens sida däremot… Dyrt och mycket. Och gärna inslaget i så många olika paket som möjligt. Nu är vi som tur är inte många där så det blir ändå görligt. Men jag brukar be svärmor-svärfar-svåger-gamlamormor att plocka ut varsitt paket till Melker som han får först. Just för frosseriet. Senaste jularna har jga fått smygöppna några av Melkers paket för att han har tröttnat för länge sedan. Tyvärr har inte mina hintar om att minska pakethysterin gett någon respons alls, vi får se hur det blir i år. Maken och jag har iaf beslutat om att inte köpa något större till Melker i år eller till varandra för den delen, vi har vår resa istället.
För mig är det viktiga med jul att man tar sig tid för varandra. Att man äter gott tillsammans och ingen ska vidare någon annanstans. Kanske lite spel. Julklappar är kul, men hellre genomtänkta saker än bara för att. JAg köper hellre presenter spontant till mina nära och kära under året än bara för att det ska vara.
jag litar inte på Anders så jag hoppas!
å va kul att du delar med dig! jag älskar att läsa om (och inspireras av) folks traditioner och vanor.
hos oss funkade inte heller hintar eller önskemål särskilt bra och efter att i två jular och två födelsedagar tvingats tvinga lilla Maali att öppna paket satte vi ner en hård fot. den mottogs först (som väntat) med oförstånd och lite ilska, men efter att ha tänkt igenom saken förstod alla att det 1) inte var nån idé att ”bråka” och att det 2) låg en skojig utmaning i att lyckas hitta ETT riktigt bra paket istället för att ”gömma sig” bakom ett litet berg!
eftersom vi inte är så många i varken Mattias eller min familj föll det sig naturligt att ganska tidigt slå ihop oss på julafton! jag, som aldrig har varit en samla-släkten-till-kalas-fantast, tycker det är verkligt mysigt att ha alla tillsammans både på jul och födelsedagar! den senaste julen blev det så att våra föräldrar – och min farfar och bror – bestämde sig för att inte köpa klappar till varandra (alltså, min familj köper inte till Mattias familj och vice versa) och jag tror det blir så i år också. just den biten är förstås inte ristad i sten, och skulle nån hitta en riktig pärla till julklapp skulle den ju ändå gå att köpa som en ”tack för att du fixade skinkan/snapsen/granen” etc 😉
I år vill jag väldigt gärna lita på Anders!
okej. jag är korkad. varför vill du inte ha snö? är det bara för att kunna lämna ett regngrått Sverige till oss eller finns det nån annan anledning av typen resa-långt-med-bil-och-vill-slippa-halkiga-vägbanor!
Rent egoistiskt så vill jag slippa jobba hela julhelgen och vill därför ha sånt väder att hala vägar inte är en risk!
Svarar lite fort och önskar dig styrka i all väntan och undersökningar. stor kram!
tack goa du!
Hu. Vi gör olika varje år. Oftast köper jag max en klapp/person. Detta är första julen med barn och vi har sgat till våra föräldrar inte köpa ihjäl sig med klappoar till Leia (hon är ju fortfarande väldigt liten o ”Uppskattar” inte julen på samma sätt som om några år) utan hålla sig till listan, dvs vad vi behöver till henne.
Leias (med i ;)) tajts är från Kapphal! De är grymt coola! Älskar dom.
lycka till! – att de håller sig till lagom antal klappar menar jag 🙂
eftersom vi ”hindrar” våra familjer från att köpa många klappar till barnen ligger vi ganska lågt med önskelistor. nån hejd på diktatorfasonerna får det la liksom va ;p skillnad blir det väl sen när ungarna själva kan och kommer att önska sig grejer!
Mina barn har alltid älskat massor av paket, aldrig någonsin tröttnat på halva vägen! Minns Pojkens andra jul, då var han ett och ett halvt och väldigt noga med att göra rätt. Kollade in systrarna hur de lade sina paket i prydliga högar och gjorde likadant själv, det var väldigt gulligt. Minns också året då Mellan skar sönder fingrarna på alla besvärliga Barbie-docksinpackningar. Fingrarna sved men hon jobbade idogt vidare!
Jag var van hemifrån vid jular med många paket till barnen och fortsatt rejäla paket från modern även till vuxna barn. Modern var en fena på julklappar, trots synnerligen begränsad ekonomi fick vi alltid massor med saker, önskade och överraskningar. Inga panikköp,ingen stress, hon planerade väl, köpte på sig under årets reor. Hon älskade det.
Jag var skitbra på julklappar också, när barnen var små. Höll koll på samtliga leksaksbutikers erbjudanden från oktober och framåt.
Några år firade vi jul med en del av min släkt när mina barn var i mellanålder. Då blev det även julklappabytande mellan vuxna, om än rätt begränsat. Det blev lite tradigt. Ett år fick jag en borste och skyffel av enklaste modell, då kände jag att det var slut. Klappandet till barnen fortsatte ett tag även när vi inte firade ihop men blev rätt meningslöst när vi inte sågs utan bara såg till att få paketen transporterade.
Men jag måste säga att jag saknar min systers och mina väl uttänkta klappar till varandra.
Nu är det bara jag och barnen. Svårare och svårare att hitta på något. Färre och färre önskningar, utom från barnet i det slösaktiga landet som önskar sig för stora saker. Och min ekonomi är ytterst begränsad. Det är en övergångsfas, snart är vi helt vuxna alla fyra och kan komma på mer jämlik nivå, ge varandra för ungefär lika mycket. Vi skulle kunna vara där redan i år om det inte vore för just Äldsta. Hon känner sig snuvad på julen om hon inte får någorlunda rejält från mig och då måste de andra också få.
Men julklappar för mig, det är alltid saker. Aldrig pengar på konton. Det är nog en klass- och kulturfråga. Det var bara sista julen som modern fördelade sitt brorsarv mellan sina efterlevande. Ett avslut så tydligt som något, hon dog ju bara någon månad senare.
klart det är olika med olika ungar! första gången EmmaLi fick riktigt många paket att öppna själv var på sin ettårsdag. hon pillade och rev men öppnade försiktigt sin första gåva och blev alldeles överlycklig över innehållet. hon förstod inte alls meningen med att sen ge sig på ytterligare paket. denna glädje över ”det lilla” har vi försökt hålla kvar vid, och vi har lyckats rätt bra. jag ser därför ingen mening i att ”lära” henne riva paket efter paket innan hon själv kommer på att det är så man ”ska göra”?
jag förstår att det riskerar att bli lite trassliga jular om klapparna felfördelas mellan dina barn. å andra sidan är det där också olika med olika ungar. jag har inte (sen jag fyllde femton) jämfört min brors och mina julklappar med mammons ögon. men å andra sidan kommer väl min vilja att dämpa julklappsberget nånstans ifrån också… 🙂
när det gäller pengar som gåva tycker jag det är att förenkla rätt mycket att kalla det klassfråga. det är många många år sen jag fick annat än pengar av min farfar (och farmor, på den tiden hon fortfarande fanns här hos oss), och de kunde apsilut inte kallas nåt annat än arbetarklass (verkstadsarbetare på Monark och sömmerske-assistent på Tenson). fast det var kanske den typen av klass du menade!
Jag älskar julklappar, inte nödvändigtvis att få men att ge! Här har kommit förslag på ”kan vi inte skippa julklappar” men jag stretar envist emot 😀 Eller rättare sagt, jag struntar egentligen i om de andra köper, bara jag ”får” 😀 Det är helt okej för mig att få en julklapp som är en gåva till Unicef eller liknande, men jag tycker det är så fantastiskt roligt att hitta den där speciella klappen till alla! (Svårast brukar vara maken faktiskt). Jag tycker också det är trist med att man ska bestämma ”hur mycket det får kosta” – som om det vore värdet i pengar som är det som räknas och inte tanken bakom gåvan ?? Så jag brukar strunta i det också 😀 Jag föredrar en rejäl gåva framför mycket ”krafs”, både att få och att ge 😉
Vi firar vartannat år julafton hos svärisar och vartannat hos mina föräldrar, och så har vi ”julafton” på juldagen hos den vi inte var hos på julafton. Fast i år ska vi vara hos svägerskan istället (på deras initiativ) och då blir det lite mer knytkalas än det varit förr om åren (inte för att vi inte försökt).
Jag är egentligen inte särskilt ”julig” av mig, under min uppväxt tillbringade vi merparten av jularna i Österrike/Schweiz så jag har väl inte direkt några ”måste”-jultraditioner och skulle kunna helt strunta i julpynt, gran och sånt, maken älskar det så för hans skull anstränger jag mig och försöker pynta i alla fall vardagsrum och kök 🙂
för mig är det heller inga problem att få få julklappar. och genom att bara ”få” köpa en klapp till varje person så tvingas jag ju till rejält tankearbete. jag menar, det går ju att gömma sig bakom en kasse saker, men får jag bara ge en grej gäller det att den är bra!
det var så jag tänkte när jag var med och drev igenom en-pakets-regeln hos oss!
eftersom det riskeras missförstånd utvecklar jag: maxgränsen är satt naturligtvis satt som ett riktmärke. RÄTT sak får kosta vad den vill, men för att undvika orättvis fördelning (jupp, det kunde göra en del lessna att de fick mindre/färre saker) så är det enklast att försöka hålla sig på samma nivå till alla.
det där med julighet och pynt hade jag kunnat skriva under på! förutom det där med forna jular i mellaneuropa då 🙂
Jag älskar julen och allt vad den innebär. Börjar tänka på julklappar ganska tidigt vilket betyder att det inte brukar bli någon stress. Sedan gillar jag att köpa och slå in paket … fast har väl i år kommit till insikt att man behöver inte lägga ner så mycket tid på inslagningen av ett paket till en 2, 3 eller 4 åring…
I år hade vi diskussionen om vi skulle begränsa paketen till oss vuxna. Fast efter diskussioner fram och tillbaks så blev det som förut. Sen behöver jag inte få massa julklappar själv men jag gillar att ge.
Jag kan lite känna att nu jobbar man och har ekonomi och jag tycker det är skoj att kunna köpa fina/bra julklappar till tex min mamma. (lite som ett sätt att visa sin uppskattning). Lite svårt att förklara…
Vi delar även upp ”firandet”. Emil och jag öppnar paket själva hemma framför brasan. Sedan har vi middag och julklappar dagen innan hos svärföräldrarna och då får Elliot paket från farmor och farfar.
Sedan är det julafton och då får Elliot julklappar från tomten som ligger under granen när han vaknar. Sedan julbord hos svärföräldrar och sedan em/kvällen hos min mormor & morfar. I Varberg är vi ganska många så då blir det en hel del julklappar.
Å sen inte att glömma EmmaLis, Milla å Elliots lilla julklappsutdelning 🙂
Paketen är inte det viktiga utan allt socialt runtomkring.
jag känner ju till ert firarupplägg sen innan och jag tycker det låter så himla perfekt! ingen stress, inget flängande och framför allt, inget ”var ska vi vara i år?”! för oss hade det förstås blivit lite lurigt att göra sådär eftersom alla i vår lilla släkt bor i samma stad 😉
jaa i mellandagarna kommer tomten till våra barn igen! eller, hans små nissar iaf, hähä!
Måste bara säga att jag känner en djup sympati med de båda senaste inläggen. Som erkänner förtjusningen över hela julklappsfixandet. Det är så himla mycket anti nu. Jag tycker det är himla trist om det nya julidealet ska vara att vi sitter var och en framför våra datorer och klickar in pengar på ett antal konton. Sju klick till barn och barnbarn, två till välgörenhet, klart.
Julklappspengar, det var i min barndom den där slanten man fick för att gå ut och handla sina julklappar. Nu är det tusenlappar inkasserade på kontot under själva helgen. Det dämpar minsann inte själva julklappshetsen, snarare driver det upp, det går inte att smyga in några reafynd eller något hemmagjort bland kalla siffror. Mest nollor vinner när kompiarna jämför efter helgen. Och det gör dom, som barn alltid gjort.
Men åter igen och igen, var och en gör ju som den vill!
det ena behöver ju inte förta det andra! jag har inga problem med att mina barn får ett tillskott på ett konto (inför framtida cykelköp, vinterkläder, rejäla skor etc) istället för dyra leksaker just nu, som de inte behöver eller får plats med. men de är ju å andra sidan för små för att jämföra fådda gåvor.
förra året gav min bror mig en get (eller om det var en ko) i Unicefs regi: en skitbra julklapp till en sån som mig!
alltså. jag tycker inte det är anti!? med tanke på familjens leverbröd är det naturligtvis en märklig inställning jag har att försöka minska konsumtionshetsen, men jag tycker det är sunt och logiskt att inte slänga förmögenheter vi inte har på presenter (julklappar eller vad det må vara) oavsett när de är inköpta under året. SAMT – och detta är en starkt bidragande orsak till att tanken på paketbegränsningen växte sig stark. ett år satt vi i nästan tre timmar (TRE TIMMAR!) och delade ut och öppnade paket. det var inte roligt. vi brukar nämligen göra så att Tomten (eller vem det nu är) först delar ut alla klappar som finns under granen och i hans säck (gärna med ett skojigt rim och hela den där faderullan) och först när säck och julgransmatta är tom börjar vi öppna. inte så att vi väntar på varann eller öppnar en och en i taget inför publik, men bara att dela ut klappar till tio-tolv personer tar tid. ÄVEN om det bara är ett paket från var och en till var och en! så ja, det är klart vi kan ändra på den rutinen. men det var enklare att helt enkelt minska antalet gemensamma paket.
ditt slutord är en bra rosett att knyta ihop säcken på: var och en gör det som bäst passar den!
Jag måste bara tillägga att jag inte menade att du var anti. Att konsumera mer än man inte har på saker man inte behöver är aldrig bra.
Men det finns en attityd som blir allt starkare, åtminstone i min omgivning. Där människor som har råd sätter lite näsan i vädret och man nästan får skämmas för att man öht ägnar sig åt traditionella julceremonier som klappar och pynt. Det är då jag blir obstinat!
Väldigt god tredje advent på dig och de dina!
ah! ja då förstår jag. läste visst lite slarvigt och tolkade det som en känga mot min julkänsla 🙂
å shit!? är det redan tredje advent? kommer inte första advent före? eller åtminstone andra?! :p
hursom.. tackdetsamma till dig – och alla dina förstås!
Vi firade första julen igår med min familj. Och pytte är precis som EmmalI rätt ointresserad av paket. Och någonstans så gillar vi det.
Våra ”inga paket till vuxna” blev ändå en del paket till vuxna eftersom nästan alla av oss hittat bra saker till iaf några vuxna. Men det blev väldigt kravlöst. Och ett rimligt antal paket trots att vi var 14 vuxna och fyra barn…
Sen lekte vi vuxna paketleken och hade jättekul!
låter som ett fantastiskt julfirande!
Det var det!