Dagsens tips: håll sams med fru Fortuna.

4/12 - om lördagsmys.
5/12 - om att ta tillvara på hjälpsamheten!

Såhär var det. Igår alltså. This is the long story – en typ, minnesanteckning för egen framtid. Pliis, haven överseende kära nosare!

Vår fina Phil&Ted Vibe har legat på Blocket en månad ungefär och efter ett tiotal halvseriösa förfrågningar satt jag igår förmiddagskvist i bilen på E6 norrut tillsammans med Maali, Milla och en mamma (min). Presumtiva köparen bodde i Mölndal och vi tänkte kombinera vagnförsäljning med varubyte på IKEA i Kållered.

Det började bra. Not. Mycket trafik, moddiga saltblöta vägar och plötsligt – helt utan förvarning – la vindrutetorksprutaren på min sida av (det skulle visa sig att det räckte att fylla på spolarvätska, men det visste jag ju inte då: eftersom det bara var spruten framför mig som slutade fungera – den mot passagerarsätet funkade prima?! – var jag heeelt säker på att nåt verkligen pajjat… lite is i botten bara kanske? ehum.). En stor blå skylt, ”Sandsjöbacka 1000 meter” dök upp som en hägring. Till saken hör att från baksätet hade lilla Maali snyftat och gråtit sen flera mil tillbaka, och som det ogråtiga barn hon normalt är blev jag förstås orolig över orsaken till tårar? Ännu mer orolig blir jag när hon inte låter sig tröstas ens i min famn när bilen stannats, och turen in på macken renderade övriga kunders omtankar och vänlighet att låta oss smita före i kön. Nå. Väl ute vid bilen (jupp, det blir en lååång historia det här) räckte det alltså med att fylla på med lyxig dyr spolarvätska. Vi far vidare.

EmmaLis sådär läskigt onåbara och stillsamma tårhulkningar hade avstannat när hon fick byta plats med Milla och åka framsäte. Och lyssna på Bamse. Men när vi närmar oss adressen för förhoppad vagnförsäljning börjar hon gråta igen. Jag fattar ingenting? Och gissa vad. Det är ingen hemma i huset där tjejen som vill köpa min vagn bor? Jag börjar ana dålig ränta på karmakontot och när ingen svarar i telefon heller är jag på väg att ge upp. Precis när jag börjar fundera på att köra därifrån sladdar en bil in framför mig och ut skuttar en glad tjej! Mina sms (”nu åker vi från Varberg!” och ”har det hänt en olycka? var tusan är du?!”) har inte kommit fram? Till min oerhörda genans och – försvar – olikt mig har jag sparat fel nummer i mobilen… blä. pinsamt. MEN! Tjejen är supergullig och förstående och inte ens arg tror jag och en av gråtande Maali störd vagnförevisning senare utbyter vi ett stycke omtyckt syskonvagn mot prassliga slantar och vi far mot IKEA. Lunch!

Men inte är det slut på eländet här inte. Det är väl nu det verkligen börjar. Typ. När vi kommer fram till IKEAs bräddfulla parkering visar det sig att jag glömt kvittot på prylarna jag skulle byta. Jaja. Skitsamma tänker vi och går in iallafall för att mata barn och oss och det är miljarders med människor och fyfarao så äckliga folk är för nästan varenda ledig plats i restaurangen såg ut som en svinstia (vill man inte torka av bordet och golvet efter sig kan man väl iaf torka av stolen?!) men för att nu förkorta historien nååågot blev EmmaLi – som var alldeles svullen av all gråt – och Milla mätta å glada och mamma och jag blev mätta och EmmaLi fick leka lite i den där lekhörnan och sen tänkte vi ”nu åker vi hem”.

Precis då ringer Mattias och varnar. E6 är avstängd efter flera olyckor så jag börjar reka alternativ körväg hem. Det står still söderut redan från Kållered Köpstad så för att överhuvudtaget komma nånvart måste vi köra norrut och efter ett kvickt förebyggande toabesök med i stunden huggen proviant (köpte ett paket pepparkakor på vägen ut till parkeringen, för säkerhets skull. HA! Maali åt pepparkakor till kvällsmat som det blev!) och tre försök – varav två felkörningar – kör vi äntligen på Gamla Riksvägen när radion plingar till och Trafikradion meddelar att E6 nu är körbar i båda riktningarna. Vi står då precis på bron, fyrahundra meter från IKEA fast på andra sidan vägen och jag måste kvickt välja mellan Gamla Riksvägen och ködrabbade E6. Trafikljuset slår om och jag väljer, E6. Får tränga mig fram (jisses, vaddå hjälpa varan i trafiken? ”nänä, att min bil blockerar mitt i en korsning i väntan på grönt ljus skiter la jag i”?!) och kör sen på motorvägen som flyter på riktigt bra. Först. Jupp efter nån kilometer börjar köerna och det sniglar sig nu fram i 10-30 km/h. Då händer det. Jag slarvar och får kärringstopp och när jag startar bilen igen tänds en fet röd lampa på instrumentpanelen.

Tänkatänkatänka. Vad betyder den? Rota fram instruktionsboken (ja jag vet, man SKA veta vad lamporna betyder). Hmm. Det känns allvarligt. ”Kylarvätskenivåindikator”. Jaja. Vi kör ju långsamt. Det borde gå. Jag har ju koll på motorns värmemätare? Men vänta nu. Det blir iskallt i bilen… då går det nog inte. ”Shell Sandsjöbacka, 2km”? Tjohej! Mitt ”vanliga” ställe.

Tre timmar senare sitter jag i en bärgare. En timme tidigare har Mattias kommit och hämtat min mamma och barnen.

Vad är då Fortunas del i allt detta? Jo. Till exempel Jag lyckades ta mig till en upplyst mack, med allt vad det innebär! Hade jag valt att köra gamla vägen hade vi stått mitt ute i ingentinget!? Med hjälp av en vägens ängel i skepnad av en kille i en FALCK-bil lyckades vi först sporadiskt medelst buntband kompensera den rosttrasiga slangklämman som låg bakom den röda lampan/lossnade slangen/tomma kylvätskebehållaren, men trots flera lyckade testförsök med gasad motor tänds varningslampan (och slangen lossnar?) i samma ögonblick som hans baklyktor försvinner ur mitt synfält. TUR! Tänk om vi hunnit upp på motorvägen, eller ens bara till påfarten innan det hänt, då hade situationen varit en helt annan och vi hade suttit helt isolerade i bilen tills Mattias kommit. Då hade det blivit en farlig omfördelning av passagerare längs en mörk vägren istället för under Shellsnäckans varma belysning. Dessutom gjorde testförsöken att motorn hann värma upp kupén några grader vilket gjorde mycket i mörka kvällskylan. Mer då? Jo, bärgaren körde raKETen och mig hela vägen till Bildepån hemma istället för till närmsta verkstad, vilket är dit försäkringen täcker. Så istället för att stå strandad i Kungsbacka, utan tåg eller bussförbindelse, kunde jag ta en hundralappstaxi till svärfars födelsedagskalas!

Det finns många lyckokast i historien. Vagnen blev såld till en trevlig tjej (jag önskar er ALL lycka till med bästaste syskonvagnen!!)! Bil och passagerare kom säkert hem i kvällskalla mörkret – jag fick till och med en kaffe i magen i väntan på bilambulans! Väl hemma väntade värmande sällskap av familj, brasa och god mat! Och kanske det bästa? Utöver enåenhalv hundring för mat slösades inte en endaste krona till Kamprads stiftelse 🙂

Lyckliga stjärna. Det var läskiga olyckor i halkan hela dan. Vi klarade oss undan alla!

Tjenixen!

4/12 - om lördagsmys.
5/12 - om att ta tillvara på hjälpsamheten!
26 comments Lägg till din
  1. Fy sjutton vilken dag men det låter som ni fick en fin kväll tillslut 🙂

    med barn i bilen vill man inte bli stående i kylan, usch usch.
    kram

    1. ja göta petter! den blev jättebra – med tanke på hur det hade kunnat vara. för nä fy farao, blotta tanken på att sitta fast i en bil på en kolmörk motorväg. med sina två barn. uää!!

    1. jaa! men, surt är ju att jag omöjligen kan ta mig till Gunnestorp imorron… mjau 🙁 å andra sidan hade jag nog inte vågat lämna hemmet ändå kanske, med risk för hantverkade misstag i min frånvaro…

    1. supertur och superbra!

      lite ”lustigt” är att jag känner att jag verkligen måste förklara och försvara mig inför några personer som muttrat ”det är ju bara att laga?” med: eh nä! det är inte ”bara att laga” eftersom jag 1) inte bara kan laga, och 2) inte på några villkor vill riskera att utsätta EmmaLi och Milla för att bli stående längs en vägren. i kolsvartet. och kylan. det är värt tolvhundra spänns självrisk (utöver det vi får stoppa i bensin i M:s föräldrars bil som kom och hämtade mamma, Maali och Milla) och därmed basta!!

      1. Vi har assistansförsäkring på bägge våra bilar just för att inte bli stående utan hjälp på en mörk vägren, inte själv och ännu mindre med barn i bilen. Hitintills är den bara utnyttjad för byte till reservdäck på parkeringen hemma. (fast det vr väldigt stor nytta också eftersom jag inte hade rätt grejer!)

        1. det var assistansen som hämtade hem bilen och mig. hos Volvia täcker den bara resa med buss, flyg eller tåg för övriga passagerare så det var bara till att desperat ringa efter hjälp. å andra sidan kan det nog hända att vi får milersättning för hämtande bilen?

            1. ska jag apselut göra! precis som reda ut hur vi har det med hyrbilstillägget som jag har för mig jag glömt säga upp. vi behöver ju verkligen bil i veckan när vi ska till sjukhuset två gånger med EmmaLi (EEG på ons och skiktröntgen eller vad det heter på tors)…

              ps. försäkringen hade inte täckt taxi, det frågade jag redan igår kväll…

            2. Hade jag haft vinterdäck (att lägga på) min bil så hade ni kunnat låna den. Nu är den sommardäcksbeklädd och inga vinterdäck finnes. Därför står den kvar på parkeringen till våren. (Jag har jobbil denna veckan)

            3. åh gulliga du Jenny! men det löser sig. i värsta fall tar vi taxi (den ena undersökningen är kl åtta på morronen så det är lite tidigt att promenera då för såna som mig)!

  2. Vännen, va du är positiv.Du får gärna smitta mig lite av det. Jag hade fått ett tokbryt! Hoppas att raKET går att fixa för en liten penning och snabbt. PS hade det varit min raKET så hade f-nskapet fått ett kokt stryk på gården idag, sen hade jag åkt raka vägen till JET-macken o tankat upp henne me skitbränsle.

    1. hähä! fanns liksom inte plats för (så stora) bryt med Maali bredvid mig i framsätet men jodå, det bröts rätt friskt. fråga min mamma t ex 🙂 av respekt för dom med svärordsfobi har jag också låtit bli att kommentera din frus märkliga önskan på FB 😀

      ps. min raKET är en han. och han får bara finfin soppa från Preembjörnen, oavsett beteende! verkstaden där han varit på service ganska nyligen däremot… men, det här är la nåt sånt som inte kunnat förutses gissar jag 🙁

    1. klart du vågar! (annars kan du ju snoka själv 🙂

      hon frågade/erbjöd sig att vara hämtekipage av passagerare nästa gång raKETen ska åka bärgare. NÄSTA gång?! DET BLIR INGEN NÄSTA GÅNG!! såklart.

      såg du? klarade fint utan fula ord! i skrift iaf 😀

      ps. du kan hälsa din goa fru att om V vill åka bärgare så kan han göra det med sin egen familjs bil på flaket! sådetså. fast det var förstås ett generöst erbjudande att ställa upp som skjuts 😉

  3. Nä, de där med bilkrångel är inget kul 🙁 hoppas verkligen att de löser sig! Men de va ju skönt att vagnen blev såld iaf! Hoppas ni hade en trevlig kväll hos svärfar så du kunde glömma bilen för en stund. Massa massa kramisar

    1. bilen är väl en sak men det var allt runtomkring som var värst. att sitta fast i två timmar med två barn i en bil. turligt sov Milla nästan en timme, annars hade vi inte haft det lätt mamma och jag!

      den var ju lättfixad också. fast det vågade vi ju inte riktigt hoppas på då…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *