Klockan 03:21 i natt trillade den siste i familjen i träsket. Han blev enligt egen utsago ”lite förvånad själv”, fast det hade legat på lut ett par timmar.
Efter en av årets sämsta nätter (och då räknas förra året också) möttes jag imorse av en förvånansvärt pigg Milla på tå i sin Stokke. Vår säng var redan full av sjuklingar (EmmaLi kom till oss i vargtimmen och var ynklig) så varför inte fylla på med en till? En halv portion välling – ett försök till förebyggande förminskning av eventuell skada – slukades i ett nafs och sen lekte hon lite här nere med mig innan ögongnugg noterades och bäbin kvickt bars i säng. Maali låg kvar hos Mallias så jag lät henne ligga där medan jag tog tillfället i akt att slira till Apotek och Kvantum.
Svettigt orolig stressade jag hem i ishalkan bara för att mötas av ett alldeles knäpptyst hus? Mina fyra små (okej, en lite större) älskade nosar ligger alla fyra och sover. Lugnt och tryggt. En lite hopknycklat i egen säng och de tre andra i en utslagen röra i Mattias och min.
Nu förmodligen lugnet före stormen. Jag laddar batteriet med gårdagsens take away. En i sammanhanget passande måltid… ;D
Tjenixen!
Oh la la, inte avis och håller allt jag kan på att vi slipper. I år igen. Kram till dig och handsprit till de andra <3
Ni har ju bara 355 dagar kvar att hålla undan virus på 😉
Nä. Ärligt så verkar det ha blivit en kort vända för Milla… *hoppas jag inte jinxar det nu*?!
KRAMS!
Stackars Mattias! Jag lider med er hela familjen och hoppas verkligen ni blir friska till lördag så vi kan få komma och lämna både klappar och paket 🙂 En massa krya på er kramar från oss
Vi ska nog klara det här också, och det är ju en hel evighet till på lördag 🙂
Krams!
ps. jag ska hälsa honom så blir han glad och säkert lite friskare!
Vem låg i sin egen säng och vilka tre låg i er säng?
Ni har väl två barn och inte tre?
ja två barn, (en make) och en katt har jag kvar 🙂