13.1 – om en begravning.

13.1 - om en mamma till Afrika!
14.1 - om (ytterligare) en liten katt till himlen.

I eftermiddags samlades min lilla kusins familj och vänner för ett sista farväl. Jag hade inte möjlighet att närvara fysiskt men jag har tänkt på lilla Anna mycket idag. Och på hennes barn, mamma och bror. Så fruktansvärt när en ung människa dör. Så vidrigt att ta farväl av sitt eget barn. Ett ögonblick. Och man är borta.

En av anledningarna till att jag inte tror på någon gud är att jag inte söker/vill ha någon att skylla på, varken in good eller bad times. Men just nu hade jag gärna haft någon att lasta för jävelskaper som dessa.

All kärlek önskar jag till just dig, du som behöver den mest. Var du än är. Alla du än är.

13.1 - om en mamma till Afrika!
14.1 - om (ytterligare) en liten katt till himlen.
10 comments Lägg till din
  1. Så hemskt! Jag suckar tungt och håller med. Barn ska överleva sina gamla föräldrar!

    Du kan gott lasta livets djävulskap på Gud – det gör jag med jämna mellanrum. Jag har ofta funderat på det där med rättvisan – men fick ett svar i en bok av f.d. ärkebiskopen: Det är olyckor när det händer såna orättvisa saker… För jag kan aldrig nånsin tro på en ”mening” bakom en del hemska saker som händer (som kristna sa förr)- det måste vara olycksfall.

    1. Nä, det är fruktansvärt. Och små barn ska inte förlora sina föräldrar heller.

      För tillfället hjälper det mig inte att hitta en orsak eller någon att skylla på. Saker händer, och det är inte alltid ”någons fel”. På så vis tror jag vi tänker ungefär likdant du och jag, trots att vi har lite olika tros-/livssyn?

      Tack för dina fina ord och omtankar (*vet inte om jag får skriva ditt riktiga namn*)!

  2. Livet är inte rättvist!
    Eftersom man inte vet hur länge man har turen att få stanna bland sin familj och vänner så är det bäst att ta vara på tiden. Tror att man behöver ta sig en funderare med jämna mellanrum över hur man lever och om det verkligen är så man vill leva.

    En dag kanske det är försent! Jag vill inte sitta och tänka på saker som jag ångrar att jag inte gjorde eller hann med för jag tänkte att jag skulle göra det senare!

  3. Jag är inte troende (längre) men när jag har det jobbigt skyller jag gärna på gud, för om det ska finnas någon att lasta så är det väl ändå den? Nä, usch och fy för döden, speciellt när det är en ung människa som får bära dess gestalt.

    stor kram ( och tack!)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *