14.1 – om (ytterligare) en liten katt till himlen.

13.1 - om en begravning.
14.1 - om 364 dagar.

Vad har alla stackars katter omkring mig gjort för ont…

Lilla Skövde-katten Minus (som då hette Skruttmåns och var min älskade sambo i ett helt läsår på Gransikagatan) stannade kvar hos mina föräldrar när flytten till Lund under sommaren mellanlandade i Varberg. Detta var 1998 och min lilla vita och något spräckliga måns gosade sig snabbt tillrätta som villakatt.

De senaste åren har kisse mer eller mindre för gott flyttat hem till min farfar (som bor i huset intill min pappa) där de två gamla farbröderna blivit godaste vänner. Men. Nu är lilla kattmagen full av tumörer och jag är så ledsen. För kattens skull förstås, men också för min farfars. Han har sedan farmor gick bort blivit mer och mer fäst vid fina lilla Minus och jag vet att han kommer sörja mer än han kanske tror.

Mjau. Det är inte rättvist. Inte för någon. Fan.

Igår kväll fick lilla katten Minus somna i min gamla farfars knä, dvs trygg hos sin människa. Det gick fort, och lugnt. Fina lilla du, nu springer du i katthimlen och äter leverpastej varendaste dag!

13.1 - om en begravning.
14.1 - om 364 dagar.
7 comments Lägg till din
  1. Åå, tycker så synd om din farfar när jag läser detta….djur e sånt fint sällskap till de gamla. Hoppas han inte blir allt för ensam!
    Kramis

    1. Nä jag blir så uppgiven. Har inte energi kvar att sörja ordentligt ens. Det känns tungt för mig, men hur känns det då inte för min pappa och min farfar, som förlorat ”sitt” lilla kattdjur.

      Det är la själva fan att dom ska lasta sig till ett berg, olycksaligheterna. Mjau…

  2. Så jättetråkigt. 🙁

    Går det kanske, framåt vårkatten, att se till att farfar får en ny (vuxen?) katt att sköta om och ha sällskap av?

    Han ska inte vara utan katt, katter är viktiga.

    1. Han vill inte ha någon (ny) katt säger han. Jag önskar han ska ändra sig. Men. Vi får se. Kanske dyker det turligt upp en liten kattfarbror eller -tant på hans trappa en dag. Jag hoppas förstås. Men vågar inte riktigt tro på att det ska bli så.

      Tack för dina vänliga ord Anne. Jag ska framföra också det du skrivit till min lilla farfar!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *