Lilla kakbits-Milla har den senaste månaden glömt bort att vara kakbit; visst är hon fortfarande duktig på att äta och gå på toa, visst leker hon asabra med lite sällskap – under korta stunder helt själv – och visst är hon smidig att ha i sin vagn på promenad eller på stan. Men hon är INTE bra på att agera sleeping beauty… dagsömnen har ju varit vajsig de senaste två månaderna, och en bit innan dess slutade hon sova länge på mornarna. Tidiga (läs: ”tidiga”, kvart över sju halv åtta är väl ändå helt okej!) mornar har iofs sina randiga orsaker i den onda cirkeln intesovabrapådan-trötttidigtpåkvällen-vaknatidigarepåmorgonen så där får vi ”skylla oss själva” att vi inte kämpat bättre med rutinerna.
Men. De senaste veckorna har även nattsömnen trasslat bääd: hon vaknar i vargtimmen och gråter tröstlöst, hon är precis som vid dagssömn och tårarna är lika delar trötthet som annat. Det hjälper föga att pluppa napp, klappa, bära, vagga. Det enda som funkat någorlunda är att lägga henne mellan oss i vår säng, ett alternativ vi av flera orsaker helst undviker. Dels är sängen trång som den är, dels är båda våra barn av typen sömnpropeller. Men, eftersom Milla nästan redan från början varit en ömhetstörstande närhetsberoende liten nos får hon iaf dubbelt så långa sömnperioder mellan oss som i egen säng. Och dubbelt så länge betyder i vissa fall nästan en hel timme! GULD värt för utmattade föräldrar!
De senaste dygnen har det varit värre än nånsin men det gissar jag beror på snor, halsont, öronont och hosta. Som mest har hon sovit två timmar i sträck. Det där var nåt jag hade klarat av under amningstiden, nu går den typen av föräldraskap fetbort. Så. Medusin, hjälp! Och det fort!
För att vara lite hård brukar det funka bäst att låta dem gråta klart själva när det kommer en sådan där konstig tröstlös nattattack. Bara tala om att man finns där nära. Att låta barn få lära sig trösta sig själva, förstå mig rätt alltså inte passivt titta på i en jättegrej men faktiskt låta de hitta egna sätt ut ur det som händer, ge dem egna verktyg liksom. Jag är så blödig och tål inte gråt har enormt svår att bara vara men de gånger jag testat (Mario tvingar mig) och det behövs så har det fungerat. Millie har sådana nätter men vill inte att vi petar på henne utan ska gråta färdigt, har fått berättat att jag var lika dan som barn. Bella dock vil bli vyssad dygnet runt, något som eskalerat de senaste 2 dagarna och jag har inte någon möjlighet till det, vill inte heller! Så hon har snällt fått vänta på sin tur, både tjurat och skrikit i spjälsängen (rena rama barnhemsmetoderna) och vips så sover hon som gottaste go grisen?! Vaknar glad dessutom så hon har nog inte fått några men?! Värre är det i så fall med storasyster som kan vakna på morgonen med samma bry som kvällen innan! =/ Så mitt råd, hörselkåpor och mammahjärtsblockering. Ge det några minuter åtminstone och testa!
Det är lite ”modigt” att våga ge sig försöka förklara sånt här. Jag menar, det låter så hemskt och förhärdat att skriva ”låt barnet gråta” men fullt så ensidigt tolkat är det ju inte: så ja, både Maali och Milla vet att tårar och gråt inte obönhörligen betyder jag-får-min-vilja-igenom. Men den typ av tårar som sprutar ur lilla Milla nattetid är såna som inte går att lämna otorkade… hon är rädd?
Eftersom syrran får nattskräcksattacker har jag naturligtvis funderat på om det kan vara nåt liknande Milla har men det stämmer inte riktigt. Det som tröstar oss – och håller näsan under täcket – är att det här (väl?) är nåt övergående. Och ofarligt.
Krams!
Vi har långt ifrån problem med nattsömn, men Hedvig smyger fortfarande varje natt, iaf till 99 %, in till oss. Därutöver kan Klara pocka på uppmärksamhet vissa nätter och att då dela fyra stycken på enoåttio gör ju att man är förundrad när man vaknar att man inte trillat ner på golvet.. :/ Helikopterbarn gånger två därtill gör det hela än mer spännande. Jag hoppas hon kommer ur sin fas snart så att ni kan få sova i lugn och ro. Jag är dock ingen förespråkare för att låta de små vara ledsna längre än ett par minuter. Har de inte somnat då, så somnar de inte alls… iaf inte i detta hushåll.
Usch så jobbigt ni måste ha det vissa nätter 🙁 vi har bara haft båda ungarna i samma säng hos oss en gång och då en ganska kort (eller iaf vaken) timme.
Samsovning kan vara ett klurigt kapitel. För somliga funkar det, och för somliga funkar det visserligen inte men är ändå självklart. Hos oss råder bekvämlighet först, dvs, hellre sömn 🙂
hmm, ja vad jag står i frågan vet du ju 😉 😀 så jag sparar storsläggan *s* – de är fortfarande pyttesmå våra pluttar, och vad vet de om världen? Har de nån aning om att mamma vill sova eller för den delen vad som är tidigt eller sent? Att använda olika ”cry it out”-metoder är barbariskt och något som hör det förflutna till. Ett barn gråter av en anledning och det är vår uppgift som föräldrar att försöka förstå. Blir hon lugn hos er är ni ju anledningen på spåren 😉 Propellrar i sängen har vi ju också, tackochlov oftast bara en nuförtiden och mitt tips är a)spjälsäng som sidovagn på er säng b)skavföttersliggande (ger mer plats än man kan tro!) c)familjesäng (dvs utöka dubbelsängen med ytterligare en säng vid sidan om, tillfälligt såklart!)
Eftersom ni snart ska ut och resa kan ni ju kallt räkna med att alla rutiner ni sätter nu kommer att vara upp-å-ner när ni kommer hem så bespara er det jobbet och försök hitta sömn där den finns, varannan natt-sov-skift är också att rekommendera.
Enligt mig finns inga allenarådande sanningar och jag kan faktiskt inte kalla det barbariskt att andas. Tyvärr är det ju inte så enkelt att hon sover bättre mellan oss, det är en nödlösning för att vi ska slippa springa mellan vårt och hennes sovrum :/ hon är lika otröstlig i våra lakan som i sina egna…
Redan nu är det mycket bättre så vi kör på med samma försöka-få-sova-i-egen-säng så mycket som möjligt. För, är det inte en semesterresa är det ett nytt hostvirus eller nåt annat som kommer emellan – det kan vi garanterat hoppa upp å sätta oss på. Men, det vi lärt oss under våra föräldraår är: ju bättre rutiner, ju lättare att frångå dem utan kaos!
med CIO menar jag ju t.ex. Ferbers eller 5MM eller SHN eller liknande där man kategoriskt och metodiskt undviker kroppskontakt eller respons på barnets gråt under den period när man som vuxen bestämt att det är natt (inkluderande att inte byta blöja :-o) , det är inte humant att göra så, de flesta skulle inte behandla gamla på hem på det viset, eller ens en hund, så varför skulle vi göra det mot våra barn? Men jag tror vi står på samma sida här, faktiskt 😉 även om jag är mer rabiat 😀 Så, jo att den sortens behandling av barn inte är okej i vårt samhälle måste jag nog lägga till ”allenarådande sanningar”, annars tappar jag tron på mänskligheten 😉
Många förkortningar jag inte känner till där 🙁 och trots att jag vet att vi egentligen menar ungefär samma vidhåller jag envist, den som gått några mil i all världens skor vet mer än den som bara gått i sina egna!
Krams!
men ush ush har ju inga barn så e dålig på att ge råd. Hoppas allt löser sej snart å att meducinen gör snabb recovery!
Gulledu!
Tack! – och välkommen hem till kylan igen. Huvva?
sv: Milla overallen är från Gekås och kostade 99 kr!!
Nää?! Åååh… tänk om jag vetat!!
Jobbigt att hon mår så. Leia är oxå lite ”instabil” nu. Skönt ändå att Milla kan sova hos er. Det kan inte Leia alls… (Där fick man för man va hård o inte ville att hon skulle vänja sig vid att sova hos oss innan… Nu när man vill mysa så går det inte alls. Aja… Den dagen kommer väl sen av sig själv ;))
Jadå, det kommer säkert bli annorlunda genom åren! Ett tillräckligt utmattat barn sover var som helst är min erfarenhet 🙂
som du ju vet instämmer jag med marina.
Det kommer att bli bättre och just nu med gående och mer självständighet så behövs mer närhet för att våga upptäcka på egen hand.
I vår familj försöker vi sömnmaximera dvs sova så att totala sömnen blir så stor som möjligt. Och så har vi turats om med en natt i gästsängen när någon behövt en hel ostörd natt.
mest sömn åt flest personer 😉 var det väl Lars H som sa 😀
ullisar håller med!
och du, om det funkar att sova i vagnen på dagen så låt henne göra det. Vi upptäckte att bra dagssömn borgade för bra nattsömn.
Vi har också en morgonsovare och det är skönt!
Tack för tips! Men… Vi vågar inte experimentera med vagnssömn innan semestern. Nu funkar den nämligen varannan gång och för att inte riskera pajja 50-procentarn får hon hellre hoppa dagssömnen!
Krams!!
haha mata-änder mutningar är det vi kör med just nu för att komma ifrån dagis 😉 trevlig helg! kraam