12/3 – om flygrädsla.

12/3 - om att åka hem!
13/3 - om att vara tillbaka i lektionsbassängen.

Flygrädd. Jag är flygskräckslagen. När piloten avbryter inflygningen 600-700 meter (lägre?) över Landvetter (vi vet ju inte då vad som händer, det är dimmtjockt i gråluften utanför och vi märker bara att piloten drar på som fan mitt i landningen, ungefär där det känns som att man borde ta mark…) slutar jag andas. Hyperventilerar. Nu står vi på Säve. Fortfarande fastlåsta i planet. Inväntar vad som ska ske. Troligen måste vi tanka och flyga tillbaka till Landvetter… herregud. Fasa. Fast det är inte farligt, det VET jag, och piloten är lugn å stabil som en filbunke. Låter rutinerad.

Men. En annan berusad flygrädd kvinna däremot (INTE jag!) hojtar att hon vägrar följa med. Undrar vad som händer nu?

Mjau…


edit 21:42

Nu har vi landat! På Landvetter!!

Det var kraftig dimma som dök hastigt upp. Jag fick möjlighet att prata med piloten när vi landat och han förklarade att när vi var 500 meter över mark fick han order av tornet att avbryta. Vid 450-400 meter (han var lite diffus med antalet meter) drog planets autopilot på och lyfte oss. Skönt att saker funkar. Och vi fick hela tiden information. Underbart!! Men min gamla flygrädsla har nu antagit enorma proportioner… det blir till att vänja sig vid hemester i fortsättningen…?

Krams alla goa!

12/3 - om att åka hem!
13/3 - om att vara tillbaka i lektionsbassängen.
15 comments Lägg till din
  1. MEn fy va hemskt! KOmmer dock gå super bra så egentligen inget att oroa sig för! Ta ett djupt andetag och en stor whisky!
    KRams

    1. Va gullig du är som peppar!! Jag hann läsa din kommentar innan jag stängde av mobilen på Säve och den lugnade MASSOR!! Tack!

      Jag har oerhört svårt att dricka i luften… har alltid haft. Märkligt kanske, men jag gissar det har med min kontrollkänsla att göra. Nykter är jag i fas, det räcker ju med en öl för att tappa full fokus 🙁 för mig alltså.

  2. Har de inte sagt varför de avbröt? Det är ofta en helt naturlig orsak som inte har med er flygning att göra, t.ex. att ett annat plan aviserat nödlandning, se det som en bekräftelse på att de säkerhetssystem som finns fungerar *kramar om*

    Verkar väl dock lite märkligt att inte bara släppa ut er och bussa er till landvetter tycker jag…

    1. uppdaterade efter din kommentar!

      Jag gissar; Eftersom planet ändå skulle tillbaka till Landvetter var det enklare att låta oss (och väskor) följa med då. Logistiken hade ju blivit rätt bökig annars… det var ett antal som gick av, bl a flygrädda arga kvinnan, men de fick på egen bekostnad ta sig till Landvetter för att hämta sitt bagage där – hur nu det går till?

  3. Hjärtat, jag förstår dig helt! Jag har läst allt om flygning och det är i särklass bland det säkrare man kan göra med kläderna på.. men säg det till min hjärna.. Jag är skiträdd, men du får tänka på att ingen pilot skulle riskera ngt. Massor med lugnande kramar kommer här!!

    1. Så skönt att förstå att min irrationella rädsla är förstådd, och delad!! Vi VET ju att det är säkert, men… ja du beskriver det perfekt.

      Grejen är ju att i nästan alla andra situationer i livet talas det ju om att inte tänka ”det händer inte mig”. Flygning råder under andra lagar uppenbarligen ;( Men. Ja. Nu blir det bilsemester för mig ett tag framöver har jag tänkt… och föreslår jag nåt annat så påminn mig gärna om den här resan… och en annan till Arlanda för tolv år sen. Men den historien kan jag spara på.

      Slutligen måste jag bara säga att den omtänksamme piloten måste gjort sitt yttersta av sin erfarenhet och kompetens för både start och landning var den smoothaste jag varit med om tror jag!

    1. Och oväntat!? Jag var bland dom sista av och dörren till cockpit var öppen så jag frågade en flygvärdinna om jag fick sticka in huvet och ”typ tacka” och hon svarade genom att leende med en vänlig knuff skicka in mig till piloterna. Han var otroligt sympatisk (och hade en kvinnlig andrepilot som han var mycket stolt över) och beklagade sig flera gånger över det som skett och att han uttryckt sig lite luddigt angående bränsletillgången (det hade gått att missförstå hans ”vi hade inte tillräckligt för att ha tillåtelse att invänta dimman lätta”). För mig personligen var hans röst det som som lugnade och fick mig att börja andas normalt igen.

  4. Välkomna hem!
    Och jag förstår din oro. Helt naturligt att inte tycka det är en trevlig upplevelse att allt inte går som det är sagt när man sitter i en maskin som trotsar naturlagarna.
    Kram

    1. Tack!

      Så har jag inte tänkt på det men det är klart att det är en bidragande orsak till min märkliga rädsla. Det, och det faktum att det i t ex en bilkrock finns en teoretisk möjlighet att överleva. Från luften kraschar du bra mycket hårdare…
      Krams!

  5. Yo soy tillbaka i bloggosfären. lessen för min bortavaro. Skall itne ske igen. Har en legitm (tror jag) förklaring tillv arför de va som de va…

  6. Puhu, jag blir mer och mer flygrädd ju äldre jag blir.
    Skönt att det gick bra. Vad hände med den berusade kvinnan – fick hon hjälp?

    1. Då kanske det är ålderns fel att jag blir skrajare för varje gång jag också då? 😉

      Jadå. Hon förde ett rätt sansat men ändå oroväckande liv och fick (naturligtvis) tillåtelse att gå av. Hon fick sällskap av fler faktiskt, som alla på eget sätt fick ta sig till Landvetter för att hämta ut sina väskor. Några uttryckte sig rätt irriterande högt och klumpigt och jag är så glad att EmmaLi (trots sin ålders klokhet) är för liten att förstå allt som hände omkring henne.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *