Igår kväll smög jag som vanligt in i barnens rum på väg till vårt sovrum. Jag blev stående framför EmmaLi i en evighets sekund; hennes vackert bleka lilla ansikte i skenet från min mobil, total frid och ro, en andning så stilla att den knappt märks. Den mjuka näsan, pannan alldeles slät, lilla munnen i en min av avslappnad sömn. Hon låg på sidan med ena handen mellan kudde och kind och då jag strök hennes hår drog hon försiktigt in även andra handen som stöd vid kudden. När evighetens sekund började övergå i minuter blev jag rädd att svämma över och väcka henne. Jag vände mig om, stod i mörkret och lyssnade till de djupa andetagen.
I Millas säng låg vår lilla kerub på tvären. En pjamasklädd fot stack fram under täcket. Knappt öppen mun och en sömn lika fridfull som sin systers. Jag smekte fina yngsta dotterns panna och drog efter andan. Det här var ögonblick att spara. Att memorera. Att plocka fram när vardagen och trotset och disken vuxit över tröskeln och tålamodet är så lågt att stämpeln ”misslyckad” redan är beställd, betald och skickad från leverantör. Det här är livet som passerat. Imorgon väntar nya utbrott (”inte den mössan!!”), nya upptäckter (”dääh!?”), nya snorservetter och blöjor och smulor på mattan. Men också nya blöta pussar, nya lyckotjut av syskonkärlek, nya danssteg i vardagsrummet och nya ”jag älskar dig mest!”. Men just där och just då, rofylld sömn. Och ett kärleksminne jag gömmer för framtiden!
Åh, så har du mig gråtandes. Så fint skrivet.
SV: Tack! Nja, han är nog ingen spexare min M men allvarlig det kan han se ut 😉
kram
Sötnos-Liw! Inte gråta inte! Fast, det hade släppt ut lite vätska ur dig iofs… ;p
Krams!
Vi hade inte heller råd med den overallen men svärmor hade och det är vi så glada för. Hur bra som helst.
Du ska se mina fötter,de har ökat nästan 2 storlekar sedan i torsdags och jag har ökat 5 kilo sen i tisdags, någon binder vatten.. *suck*
kram
sv: å Tack! Det visste jag inte, fantasin är stor och Jenny nojig haha! Jag hade granskning av kommentarer men som sagt fantasin e stor så jag fick för mig en massa. Ha en fin dag=)
Jag bara myser och ryser när jag läser vad du skrev, kommer så väl ihåg den tiden när man inte kunde slita sig från att stå och se på när dom sov. Tänker även på de nätter när de låg i vår säng och jag inte kunde somna för att då skulle jag behöva sluta titta på dem.
Ett underbart minne att spara och stoppa undan, recis som du skriver.
Va snällt du skriver! Och så himla skönt att läsa att jag inte är ensam om de där vaknätterna 😉 Och kompletterar med hur jag var under spädbarnstiden, skulle försöka passa på att snarka ikapp lite förlorad sömn när bäbin ändå sov… men nä, det gick inte för jag låg bara och tittade på den lilla lilla människan i oändlig tid…!
Tack! Grumliga ogon framfor datorn,grannarna undrar nog men det kandes som om jag stod dar med dig lilla snuttan…som for inte sa lange sedan var barnet i sangen!
puss
Men mjau… känns det inte som länge sen?
Pss älskade HK!