Yngsta dottern börjar äntligen! forma munnen till ord. Så värst verbal är hon la inte än – att hon förstår i stort sett allt man säger till henne betyder inte att hon själv är så bra på att tala om vad hon vill… – men till mama och bapa kan vi nu iaf lägga t ex kaka. Jomenvisst. Det är livets väsentligheter som fastnat 🙂
Äldsta dottern är drälligare än nånsin. Att tvätta händerna renderar dyblött badrum och att äta… tja, jag har en del att jobba på med min kladdfobi, om jag uttrycker mig så. Dessutom har tleålingen sen ett par veckor tillbaka inlett offensiv Reta Föräldrar Till Vansinne genom sitt eländiga trilskande och meningslösa bråkande. I det sammanhanget känns senaste månadernas stadiga ökning av ”Varför?”-frågor heeelt okej! Till och med lite gulliga faktiskt!
Ja, du, vad kan man säga mer än att det låter rätt normalt.
Det låter bra!
Visst är det SJUKT hur provocerad man kan bli av så små barn? Jag fattar det inte liksom, varför reagerar man så?
Jag funderar på om det kanske kan vara nåt genetiskt. Jag menar, jag blir ju inte så arg på andras ungar?!
😉
😉 En klok pysskolog sa en gång till mig att det vi blir mest provocerade av hos våra barn är det som vi är/gör själva och som vi verkligen inte tycker om hos oss själva… Här stämmer det klockrent…
Och så kan vi ju också passa på att glädjas åt att hon uppenbarligen INTE ärvt din kladdfobi – på tal om gener då ..
Jag är förvisso inte medicinskt utbildad, eller kanske inte klok heller för den delen, men nog känns väl det där lite scientologstuff liksom? ;p gifvetvis är det så att de egenskaper jag inte gillar hos mig själv inte blir lättare att tas med om de befinner sig hos andra! 🙂
Det Emmi gör, och som retar oss mest, är det klassiska förhala och dra, göra tvärtemot på pinkiv, vägra vardagsrutiner och typ knuffas och slåss för att få en reaktion. Man behöver inte vara ens hobbyterapeut eller -psykolog för att räkna ut orsakerna till att hon gör så här, och i de flesta situationer när hon gått för långt vet hon om det. Då behöver vi inte rub-it-in. DET är iaf skönt att veta! *söker halmstrån i trefyraårstrotsen*
tror pysskologen i detta fall menade mer undermedvetna stuff liksom 😉
Ja, lilltösen börjar bli stor och börjar kräva ett eget utrymme *sötis* Det är ju i den åldern de SKA flytta staketet en bit, sedan är det kanske inte självklart vilken staketbit som ska flyttas eller hur långt 😉 Här har vi ju varit nödd och tvungna att ge en hel del manöverutrymme och jag försöker alltid tänka att jag inte ska ha mer ”staket än jag kan bevaka”
Hmm. Just nu är hon alltsomoftast och rycker i grannens staket… mellan tomterna bortom oss sas… men jodå, jag får poängen – för att travestera lite google translate 🙂
och glöm inte att man alltid kan flytta tillbaka ett staket som flyttats lite för långt 😉 när man fått klart med resterande inhängnad om man så säger 😀
Usch vad sånt där kladdande är jobbigt för alltför ordningssam förälder, gör inget annat än att städar numera känns det som 🙂 Jag trodde det gick över vid fyra års ålder men det är alltså inte så??? chock!
ha en trevlig helg!!!
Nja, nu är ju EmmaLi ett halvår från fyra, men… njä, jag tror inte det kommer hinna försvinna innan hon börjar skolan eller så – känns det som 🙂
Vet inte riktigt hur vi ska bemöta det heller. Låter vi henne härja fritt blir det kaos, hon kan liksom inte äta utan att det ser ut som matkrig på och runt omkring henne! Å till en viss gräns tycker t o m jag att det är okej att hon utforskar och lekter, men… när det ibland är mer mat PÅ än I ungen löper kladdfobikern i mig amok…
Tack detsamma!
Kan det vara så kladderiet hör ihop med en syn-nedsättning? Jag tyckte också Mini var klantig och väldigt kladdig, men det visade sig vid 4årskollen att glasögon behövdes. Så när det kom ett par sånna på näsan så försvann mycket av kladdet å klanteriet.
Men glasögon hjälper tyvärr inte mot 3årstrotsen 😉
Om hon inte varit på ett syntest alldeles ganska nyligen hade jag tveklöst gissat att det här kunnat vara orsaken! Nu får jag sätta hoppet till nåt annat. Typ övergående ovilja att ens försöka låta bli att kladda! 🙂
Tack för jätteintressant input! Kanske kan hjälpa nån annan i samma situation?
Krams!
Det där varföret verkar höra treochetthalvtårsåldern till…
Helt klart! Fast efter några få månader tycker jag fortfarande det är lite gulligt 😉