För den vars sprutskräck sträcker sig så långt att hon villkorslöst föder barn utan EDA kan en rutinkontroll på sjukan bli en skräckupplevelse.
Tur att jag var totalt oförberedd. Och ensam… ;)
– och att jag blev av med den efter ett par timmar!
Dagsens tips: schåpa dig inte!
Haha, jag har då fått min spruträdsla korrigerad efter dura punktionen. Så nu är jag en tuffbrud 😉
Hujedamej och huvva… jag ryser bara jag tänker på det…!! Jag är som vanligt gruvligt impregnerad (dvs, imponerad)!
Jag har också nålfobi och vägrade också all form av nålstick,trots en svår förlossning och en mycket svår förlossning. Men efter att först ha gått i terapi och sen kört fortsatt självterapi i form av tatuering, piercingar och USK-utbildning, klarar jag idag bli stucken utan hysteriska anfall, eller ens andas snabbare och sticka andra utan att byggnaden sprängs i luften… Även om man hela tiden måste se till att rädslan aldrig får en chans att bygga upp sig igen… min poäng är att det är fullt möjligt.
Terapi? Det låter ungefär lika läskigt som att bli stucken 😉
Men, uppskattar pep talk!
Krams!