Efter lunch igår lastade jag kiddisarna i raKETen och cykeln på dragkroken och styrde kosan mot Mattias föräldrar som skulle barnvakta våra små så vi kunde gå på bio. Biobesöket var en födelsedagspresent från min mamma, och som tips kan hintas att det var en jämrans bra present ;D
förra året fixade de till sin entré, jag är lite avundsjuk…!
När tjejerna pussats – iaf den ena, den lilla låg och sov i sin vagn – satte jag mig på cykeln för att trampa halvmilen hem. Att cykla med tom cykel – dvs utan varken barnsadel eller cykelkärra – kändes fjäderlätt och jag flög hem som en sparv. Dock kom konditionen ikapp mig när jag stod på garagenedfarten… eller snarare, bristen på densamma…! Kroppen är inte som förr. På ont mest och väldigt lite gott i det här fallet…
Idag har EmmaLi, Milla och jag av en tillfällighet haft besök av mina båda bästaste vänner och deras varsinna små söner. Ungarna lekte i trädgården och vi drack kaffe och det var en riktigt riktigt bra eftermiddag! Fler såna åt folket!
Ikväll sitter jag ensam framför Philip och matchen från Frankfurt. Maken träffar revisorn och förhandlar utdelning. Jag håller tummarna för bra förhandling 🙂 Ang matchen så har jag slutat hoppas på nåt annat än en bronspeng från fransyskorna nu. Men oj vad jag saknar SVT. De KAN kommentera en match, vad snubbarna i fyran sysslar med blir jag inte klok på.
Nä, kommentera kunde de inte!
Nä hujedamej. Hoppas sista chansen blir den bästa.
Kollade inte själv på matchen men har förstått av mitt Facebook flöde att alla ogillade dessa kommentatorer!
Hoppas du får en fin dag denna torsdag nu Kram
Tacka vet jag SVT!
– på alla vis!