Imorse ville Maali vara lite för sig själv i sitt rum. När jag kom in till henne förstod jag varför!
– alla konstnärer vill väl arbeta i fred?
Jag kunde såklart inte låta bli att fråga om hon kanske inte ville signera sin tavla också? Det ville hon, men hon var ”t’ungen å sudda fösst, fö’ ja skjlivä så stoo’t!”.
– och det hade hon ju rätt i!
*plockar upp hakan*
ehum, att jag ”tillåter” henne skriva med vänstern menar du? 😉
puss!
Vad duktig hon är. 🙂
Ska jag hälsa henne att du tycker!