Med separationsångest och hysterisk gråt står hon i sin säng, vi kan inte ens vända bort blicken för att hon ska bli tokig. Att lämna rummet är inte att tala om, att ha henne i famnen hjälper bara en kort kort stund sen blir hon ledsen där också. Efter en lång stund brukar det vara så att hon liksom suckar till, tar en ordentlig kik på den vuxne som är hos henne, vänder sig om med ett bestämt ryck och sen somnar på två andetag.
Det verkar alltså vara själva tanken på sömnen i sig, inte platsen hon ska somna på, som skrämmer. Jag känner igen beteendet från storasyster och gissar det är en övergående utvecklingsfas, precis som det var för EmmaLi. Iaf hoppas jag det, och kan ju varje kväll – efter ca en timmes högljudd nattning – faktiskt njuta av lugnet och tryggheten hos lilla Millan som sover hela natten (som vanligt):
gosigt snark i sin trygga spjälsäng!
Dagsömn då? Njo, den funkar beroende på situation: hemma knappt sådär, borta oftast alldeles förträffligt – vilket såklart gör det svårt för utomstående att förstå att en Milla faktiskt kan vara nåt annat än en liten kakbit 🙂
Ikväll har vi barnvakt. Läggning av hedbertska små barn kommer troligen gå som en vals i Bohusläns skärgård! :p
edit 31/7 kl 01:37
- det blev en kaosläggning. stackars mormor hade ett mindre h-lvete och jag är så ledsen för hennes (och barnens skull) skull… Där fick vi för den förhoppningen… men nu vet vi iaf att det inte är personligt – mot oss föräldrar 😉
Nej nej, inget helvete, bara sorg för att den lilla, som var uppenbart trött, inte ville sova och förvåning med stort F… och kanske lite skavsår i öronen!
Som jag sa så la jag båda ungarna till sist i storasysters säng och berättade en för storasyster spännande saga om tvås systrar och några pysslingars försvunna vagn… för lillasyster troligen sövande ordsvall! Gratistips, prova!
Tipset glatt mottaget, men det är gammalt. Vi har testat detta också, och vi kan inte lämna henne hos EmmaLi själv – hon illvrålar så att Maali tittar på oss med bedjande ögon 🙂
Ikväll slapp vi nästan all gråt, och även om det blir mycket lättare bara liten är glad så blir det ju till slut så jämrans jobbigt bara…
Krams!
…men hon skrek inte när hon låg hos EmmaLi, somnade inte men låg tyst till jag bar in henne (efter ca 20 min) till egna sängen där hon bara la sig plums på magen och somnade
Nåja de går väl över, som allt annat!
Har ingen lösning, bara förståelse och medkänsla <3
(och så är jag sur på bloglovin som har slutat skicka mail när du publicerar nya nosar!)
Du är gullig du! Å det går ju över det här, det är jag säker på. Frågan är bara när…!
Har du testat att maila nån slags kundtjänst för att se vad som är fel? I annat fall kan jag ju hinta om att jag inte nosar så väldans ofta, typ ett inlägg om dan eller så :p
(får inget mail från nån blogg, och jag har typ 10 på prenumeration… och jo, får väl typ försöka maila nån :D)
testa att googla annars? för å se om du är ensam om problemet?