Planen, att hålla henne vaken hela dan för att hon inte skulle orka ”bråka” på kvällen, höll… såtillvida att barnet igår kväll nästan gnuggade sina små ögon sönder och samman och sen somnade utan nästan något trassel alls (om man med ”nästan något trassel alls” menar typ tjugo minuters blandad gråt/asflabb/vägrar sova/ögongnugg 🙂 Så. Planens flaw uppstod när vi själva skulle gå å lägga oss efter att ha tömt vindunken, blivit sönderbitna av myggjeflar och Mallias duktigt städat efter oss en liten bit efter midnatt. Då vaknade nämligen Millan. Och sen ville hon inte sova mer. Alls. På hela natten, typ.
Av respekt och kärlek till min yngsta dotter återges här icke de svala tankar om verkligt varma ställen som svepte min hjärna förbi under natten. En ettochetthalvtåring och två vuxna på enåsexti funkar möjligen om alla tre ligger still. Om en av de tre snurrar och dansar och sparkar och rivs blir det inte så mycket plats kvar för de andra. På nåt märkligt vis gäller ekvationen också tålamodet hos de som saknar platsen.
Varför vi inte gav upp och gick upp fastän klockan var halv två/tre/fyra/fem osv? Tja. Hoppet är det sista som lämnar har jag läst, och det var la därför vi så krampaktigt höll fast vid det i natt?
Huvva!
Usch så jobbigt! Hoppas det funkar bättre i natt. Kram <3
Tack vännen! Det blev mycket bättre på så vis att hon var ”helt okej” vid läggning (en halvtimme utan mer än måttligt illvrål och trassel känns bra!), sov i sin egen säng hela natten och faktiskt inte väckte oss förrän det var morgon!
Så svårt det är mitt i denna mellanperiod. Vi tar en dag i taget. Om han tar sig sovmorgon till typ 09 fixar han hela dagen hyfsat. Om han vaknar 06 är han ett ras redan strax efter 11 och då funkar det att sova mitt på dagen. Om man inte väcker honom blir et oftast kaos på kvällen. Om man väcker honom blir det oftast kaos nån timma efter väckningen innan han lugnar sig. Snark.
Suck, ja. Man hittar lösningar och lär sig tyda tecken och hintar och trolla med knäna. Men jag känner också att toleransnivån är så pinsamt låg hos mig just nu. Jag försöker fokusera på och stärka mig med att det kommer gå över, men det är sååå tufft just nu. Mjau.
Kramar och lövhögar!!!
Härligt med en vaken-natt. 🙂
Och det är precis den sortens humor som du tänker på, och den roar mig inte för fem öre.
Men alla andra var bra, som sagt. 🙂
Hehe, ja verkligen awsome! Se till att uppfostra er lilla bäbi bättre ;p
Hejhej!
Tack så jätte mycket. Bullar och rulltårtor kommer jag att ha på mickelsmäss. Ska försöka virka upp så många olika kakor som möjligt.
Kom gärna och kika 🙂 Bor du i Varberg?
Kram Catarina
virka liten kaka
Usch som jag lider med er – och inte några goda råd att ge heller… mer än att ni kommer att orka, för att ni är de ni är!!! Kram på er!!!
(ps. Har ikväll haft barnvakt á la farmor o farfar – gick sådär…. )
Ååh gullnosiga du!!
Men, gick det inte med barnvakterna? Och jag som var så glada för er skull! Du får gärna maila mig om du vill lätta dig…
KRAMS!!
Ah, barnen mådde nog bra, men när vi kom hem var svärfar sur för att de inte kan med vår oerhört komplicerade tv/dvd-teknik… så han fick inte se hela allsången… vi hade till o med sagt att Hedvig inte behövde titta på någon film, räckte med barnprogram, men ack så blev inte fallet… Han sa inget rätt ut, men det märktes ganska tydligt. Hedvig hade dessutom vägrat äta – vilket kan förklaras med vattkopporna som spökar… aja, gick liiiite bättre än jag hoppats på, men ändå.
Vi måste mailas!! Höras på fb imorgon? Det är lite sent nu 😉
Go’natt!
usch vilken natt, stackare! hoppas det inte fiortsätter så ni får sova. Många kramar
Tack Erika för din omtanke! Så illa som det var denna natten har det inte varit på länge, så det är redan mycket bättre förstås 😉
men, ni har ju för liten säng 😀 Minst 180 centimeter måste man ha, gärna 250 eller mer 😀 Så det finns gott om plats för alla 😉
*duckar* okej, inte läge att retas F´LÅT *pöss*
Hahaha! På lyxhotellet på Kanarieöarna i våras hade vi minst tvååenhalvmeter att dela på. Mattias och jag sa go’natt, gick vilse bland lakanen och lyckades inte hitta varann förrän det var morgon. Jag tyckte vi hade oceaner av plats och funderade på om det är en sån vi ska ha när gamla Hästarna är utslitna. Å när vi en natt fick sällskap av båda ungarna och ändå fortfarande hade en rejäl i sjö av plats var och en, ja, då var beslutet liksom ristat i sten!
ps. Sängarna köptes ju många år innan barnen var ens på planeringsstadiet. På den tiden hade det ju räckt med EN åttisäng i stort sett ;p
Tycker det borde ingå i inköpen inför bebis ankomst, minst 180 bred säng ska stå på listan jämte en svindyr barnvagn, värsta bilstolen och alla andra ”nödvändiga” barnprylar 😉
När maken och jag var nyträffade och nykära och skulle köpa dubbelsäng försökte min pappa prata för 180 utan att nämna barn.. eftersom vi fattade precis vad han menade utan att säga så följde vi hans råd.
Eftersom barn inte fanns i min vokabulär eller hjärna tills typ ett halvår innan EmmaLi föddes så var en liten smidig säng helt perfekt för oss! Nu i efterhand kan man ju konstatera att det kanske hade varit smartare att placera slantarna hos t ex IKEA så vi kunnat köpa nya madrasser… de vi har nu lär ju inte slitas ut på många många år till ;p å andra sidan verkar inte samsovning vara våra barns grej, så problemet är nog inte så stort egentligen!