Ehum. Så förstod jag då äntligen det där med manliga förkylningar! Jag har förr brukat kalla mina egna förkylningsdrabbningar manliga, något jag grundat på hur jefla dålig jag blir av vanliga simpla snorvirus. Men, genusepitetet har nada (eller iaf mycket lite) med febergrad av usselhet att göra… det som avgör är mängden snor! – och gnäll 😉
Själv är jag också sjuk. Jag har ont i huvudet och magen. Lite feber på det också. Katarr? Nja. Hjälper inte med omeprazol och kaffe gör ingen skada. Torde alltså vara nåt annat; influensa? Kanske en kvinnlig sådan?!
ps. Tias är verklig asasjuk, och ungarna alldeles för friska. Laban tillåts underhålla lite nu medan vi powerkrashar en smula inför läggning…
Krya på er!
Tack snälling!! Barna var iaf grymt gulliga och somnade nästan utan knorr idag. Eller iaf, låg tysta i sina sängar utan knorr tills de somnade 🙂