Det är inte bara jag som har klur att sova nu för tiden [due to enårmosly ömaunts of snor har jag vaknat av syrebrist var och varannan timme]. Milla har de senaste dagarna vaknat mittinatten och inte gått med på att somna om förrän hon får sova mellan oss. Då har hon å andra sidan slocknat bums och snarkar sen i kapp med sin pappa tills långt efter att alla andra i familjen vaknat och gått upp. What’s this liksom? Bäbin som vägrade sova tillsammans har blivit barnet som vägra sova ensam? 160 på bredden räcker okej till två vuxna, men det blir trångt med en liten 85-centimetare emellan. Snart kommer väl enmetaren å vill tränga sig ner också?!
När jag ändå är inne på temat sömn:
Att få de små döttrarna att somna i sina sängar är vissa kvällar mer struligt än andra. EmmaLi har gjort en grej av att hon ”säkert inte orkar sova hela natten” och ligger därför och snurrar runt i sina lakan hur länge som helst. Vissa kvällar hör vi henne tassa omkring över en timme efter godnatt så trots att vi aldrig lämnar på förskolan före nio på mårnarna blir det ändå långa dagar för henne om hon inte somnar före nio-halv tio. Millan har i samråd med sina fröknar kommit på att det är bra att sova på förskolan (i vagn förvisso, vårt tips, men what works works) och får därigenom lite kortare dagar än sin syster. Dock är hon oftast mer lättlagd – numera – och somnar efter en eller ett par omgångar godnattvisor.
Häromdan – vi var lediga dan efter – fick storasyster för ovanlighetens skull vara uppe nästan en timme längre än sin Milla. Det var med förvånad röst hon ropade på oss när hon slutligen, i förväg vid läggdags, gick upp till sitt rum för att skutta i säng i väntan på saga. Hennes rum var nämligen inte tomt. Där fanns en liten busig blivande tvååring… lekandes för fullt med Pippihuset 🙂 frågan är ju om hon somnat alls, eller om hon smygit upp så fort gonattvisesjungaren tassat nerför trappan?
Igår kväll gick barnen och la sig en timme tidigare än vanligt. Maali, som har ont i sitt öga och började prata om pjamas redan innan kvällsmat, började snusa innan vi hunnit ur rummet. Tio minuter senare hör vi hennes arga röst från ovanvåningen: ”Milla är vaken” morrar hon och jajemen, där står en lurig Milla i korridoren och funderar på vart hon ska gömma sig. Hon hade väl tänkt smyga in i syrrans rum men väckte rumsinnehavaren som körde ut henne. Två visor senare ligger Liten gosigt i sin Stokke och efter det var det tyst däruppifrån. En snabb check ett par timmar senare visar två tryggt sovande små flickor och jag står en lång stund och bara älskar dom. Mer än någonting.
Den där ”Jag orkar inte sova hela natten!” är klockren, den hör vi också ibland, gärna sagd med en riktigt trött stämma!
Vi har ju alltid sömnmaximerat och valt minsta motståndets lag, innebär det samsovning under en period så gör det. Min spontana gissning är att det snurrar mycket i det lilla huvudet och extra närhet behöver tankas. Kanske kan en madrass på golvet i ert rum accepteras eller att hon lyfts tillbaka till egen säng när hon somnat om. För att inte störa er sömn menar jag. Annars vänjer man sig snabbt vid mindre plats i sängen.
Smarta små ungar vi har 🙂
Vi är precis som ni där, det som ger mest sömn oavsett hur är taget. Problemet har ju länge varit att kidsen sover om möjligt ännu sämre i vår säng än i sina egna men nu verkar det som att det där har vänt? Å då är det ju helt okej att sova ihop! Jag menar, att vakna bredvid en snusande liten nästan-tvååring är inte fy skam!
Vilka busungar!
Brås på sin far!
Tack för att jag blev påmind hur det var! Själv var jag en sån som aldrig somnade om kvällarna som barn. Minns att det var ett problem för både mig och morsan… Det fortsatte i tonåren. Och pågår fortfarande – med en paus för den tid då barnen var små och inte somnade om kvällarna medan jag somnade vid gonattläsningen…
Så skönt att bara ha sitt eget sovande att bry sig om… hade glömt hur det var!
Att sova på eftermiddagarna är det lättaste jag vet. Och på morgnarna vet jag inte alls vad som händer. Hör mina två klockor när jag måste… men snoozar ledigt 10 ggr utan att vakna.
Haha! Men vet du, jag har hört att det är lättare att önska barnen ur boet medan de fortfarande är säkert fast där 🙂 så jo, jag längtar efter att själv få styra min sömn till fullo men… äh, du vet ;D
Det är rätt vanligt att 2-åringar sömnstrular, andelen barn som vaknar ”en gång eller fler” mellan 20-26 månader ökar från ca 10% till 30% om jag inte minns fel, hittar inte bilden just nu, och även övriga ungar strular till eller från. Om det är trångt i er säng kanske hon accepterar stokke bredvid er säng som ”sidovagn”? A somnar i sin växasäng men hittills har han bara sovit där en hel natt, tyvärr har han de senaste nätterna vaknat redan vid halv tolv… och dessutom väckt sin brorsa… Och vad duktig EmmaLi är som kan sitta och leka och sedan själv krypa upp i sängen! Vi har ju alltid suttit hos våra tills de somnar, det har funkat bäst här 🙂
hittade diagrammet:
Vid 21-24 månader stiger kurvan brant: vaknar minst en gång går från strax under 40% vid 13-16 mån till 60% och vaknar mer än två gånger stiger från 10-20% under samma period. Vaknar mer än 2 sjunker sedan kraftigt efter 24 månader till ca 5% och 1 gång till ca 20%. En liten ökning sker sedan igen vid ca 30 månader och därefter sjuker kurvorna långsamt igen. Nästa ”riktigt bra” sömnperiod inträffar vid 41-44 månader 😀
Oj det var mycket siffror och mycket månader… får nog kika på det där när jag fått både mat och kaffe i magen 🙂
Tack för infon!
Vi försöker att inte göra en grej av det. Klart vi inte vill eller kan binda fast henne i sängen och så länge hon inte stör någon får hon gärna smyga omkring lite. Fast, det säger vi inte rakt ut – den kloka lilla ungen har väl listat ut det själv antar jag ;p
Igår ville M inte sova efter sagan. När jag tröttnade på att ligga där (vilket tog ungefär tio minuter Max) så erbjöds han att läsa mer själv och försågs med några böcker. Jag gissar att det tog mindre än en halvtimme innan böckerna föstes undan och han sov.
Ja, det måste ju vara bäst att de får somna i sin egen takt?