Båda döttrarna fick lekdejter idag när två olika barn, utan inbördes släktskap, i lämplig ålder kom på besök! Dom stora lekte som vanligt exemplariskt, om än; vaffö måste man riva ut varenda pinal för att ha skoj? 😉 Dom mindre lekte också fint, om än inte så mycket med varandra eftersom dom sov i skift halva tiden! Å så måste jag såklart viska ”dubbelt grattis!” till det ena barnets föräldrar ♥
Har ni sett programmet av och med Jan Guillou på jaktresa i Afrika? Det är provocerande att se hur vuxna karlar (och kärringar) reser till bl a Sydafrika för att skjuta på djur i hägn. Det är bedrövligt att det finns mänskor som är redo att betala hundratusentals dollar för att skjuta på ett tamt lejon?
Tack själv, det var ett lyckligt barn med mig hem och bilen startade ju om än knappt!
”Hädå Mäkä!” hojtade Milla glatt och vinkade frenetiskt mot er genom fönstret!
Jakt provocerar mig oerhört – ännu mera om den sker i hägn. MEN, jag har funderat, är det inte det vi också gör när vi föder upp grisar och kycklingar och annat för köttproduktion? Jag får svårare och svårare att acceptera mig själv som köttätare märker jag…
Det är stor skillnad på jakt och jakt, det har jag lärt mig. Det är också stor skillnad på köttproduktion och köttproduktion. Djurhållningen är A och O och genom ett ”humant” tankesätt kan vi med lika gott samvete som lejonen på savannen äta kött.
Självklart är det så. Men vad är EGENTLIGEN skillnaden på jakt i hägn och att vi föder upp grisar (i hägn) som sedan en vacker dag möter en slaktmask istället för kompisarna i stallet? Djuren i hägnet har säkert också levt ett ”humant” liv? Så på sätt och vis är väl ”man mot man”-jakt i skogen, för egen konsumtion (gärna då med pil och båge för att jämna ut oddsen *s*) det jag som etiskt kan försvara. Och egentligen tycker jag att man inte ska äta mat man inte kan tänka sig själv skaffa – därav att jag väl borde bli vegetarian, eller möjligen pescitarian…
Där har du rätt, men jag är inte säker på att en gris som i hundratals generationer bott hos människor och ett lejon trivs lika bra i fångenskap…
Det är en ädel tanke du har, men i mitt fall hade jag fått svälta ihjäl i så fall. Eller leva på körsbärstomater vilket är ungefär vad jag klarar att odla.
Jag menade nog inte så praktiskt 😀 Mer att klarar man inte av att nacka en kyckling (om så skulle krävas) – då ska man nog inte heller äta kyckling… Jag skulle aldrig fixa det, så jag har lite problem med mig själv där kan man säga 😀
Aha. Du menar så. Tja… jag är nog ändå mer ”förlåtande” än du där 🙂
Jag har inte alls klarat att titta på Jan Guillos program. Jag blir förbannad nog av bara tanken.
Ja han är liksom provocerande med sin blotta närvaro på nåt vis. Men han är eggande också. Jag vill veta, jag vill se. Jag vill ta ställning och förstå hur han tänker.
Jag personligen har noll förståelse för att man tycker att det är kul att skjuta försvarlösa varelser över huvudtaget! Oavsett om det sker här hemma eller i Afrika.
Beroende på vad vi menar med ”försvarslösa varelser” så håller jag verkligen med. Att jaga för mat, oavsett var på jorden, är naturligtvis okej. Att kaniner och harar tagit över våra grödor om de inte kontrollerats jagats har jag också förstått. Men den besinningslösa nöjesjakten, den har jag grymt svårt för att förstå. Eller nä så är det inte, jag KAN INTE förstå. Och därmed basta.
Däremot var det intressant att se Guillous förra program där det visades att den lagliga jaktturismen i mångt och mycket bekostar tjuvjägarfångst (dvs infångning av tjuvjägare, inget annat) i vissa regioner. Det hade jag ingen aning om. – om det nu är sant?
Viss jakt måste ske i reservat för att det ska funka. Det är liksom inte bara för djuren att vandra iväg när de blir för många. Att då ta bra betalt för den är ett sätt att få in pengar som täcker skötsel inklusive tjuvjaktskontroll. Det liksom att såna med kameror betalar bra för att titta visar väldigt tydligt att levande djur ger mycket mer pengar än döda djur. Tror jag läste att en tjuvjagad tiger ger 2000 pengar, en levande 2 miljoner.
Jag har full förståelse för att jakt kan vara spännande och utmanande. Men som en vän till mig uttrycker det: man dödar inte djur som man inte tänker äta (mygg och kackerlackor undantaget) men man äter inte kött som man inte vet vilken del av djuret det är heller
En klok vän du har!
Jag har själv väldigt svårt att förstå hur det känns att jaga och döda en levande varelse (mygg och flugor undantaget: brutalpacifist som jag är blir jag illa berörd av själva dödandet – har t ex alltid var skitsämst på att fiska, jag klarar ju inte ens att sätta mask på kroken när så krävs) och då särskilt om det visar sig att djuret du ska skjuta är placerat där just för att bli skjutet?
Jo, ibland är denne vän mycket klok. Han har också lärt mig att prata med M om att köttet på tallriken kommer från djur som en gång levt! Värsta som kan hända med att M vet att de söta lammen på Öströö hamnar på tallriken är att han inte vill äta kött och det skulle inte störa mig ett dugg.
Där är vi nog lika osentimentala, du och jag! Jag/vi har också redan från början valt att inte göra nån hemlighet av vad maten på tallriken kommer ifrån. Det är klart att det är lättare med tomaterna vi själva odlat och lite tuffare med kyckligfilén, och när vi passerade de små utegrisarna på gamla E6 på väg från Falkenberg smakade det lite illa att hojta ”till höger kan du se små grisar som kanske blir julskinka” bakåt i bilen.
Jag av den apsiluta åsikten att sanningen oftast blir den minst komplicerade. Liv och död, oavsett om det är människor eller djur, blir liksom lättast att hantera om den inte görs farligare eller ”svårare” än den är. Men det är förstås lättare att lilla treåringen får vara med när älskade katten ska dö än när någon människa gör det. Lyckligtvis har vi inte varit i närheten av någon situation där en människa vi känner väl har dött från oss – än.
Barn är oftast ganska okomplicerade. De ska inte skyddas i onödan. Anser jag 🙂 – jag hade en intention att hålla samma fria sinne när det gäller sex, men… jag vet inte när man ska börja? Jag vill ju inte ”förstöra” nåt ungt och oskuldsfullt, men jag vill å andra sidan att mina barn ska få en stark självkännedom och styrka att stå emot ”sexualiseringen” i samhället.
Nu blidde det ett helt annat spår liksom. Sorry 🙂
Vi tackar oxå för leksällskapet 🙂 Ida hade jätteroligt och somnade som en stock på kvällen. Det är ett bra tecken skall jag säga!! Och så säger vi tack igen <3
Ses på söndag! Krams
Härligt att läsa!
Vi ses på söndag!