Jag körde förbi vårt gamla lantställe efter jobbet idag. Med lite nostalgisorg tassade jag runt torpet och sniffade, mindes, kände efter. På samma stora gräsmatta som vi tusen gånger klippt, några gånger dansat runt midsommarstänger, lekt hundra lekar, tältat i regn, jagat varandra och miljarders mygg o knott, haft tvåhundrafemtio trampande fötter på bröllopsfestsmingel stod jag nu och drog in mitt gamla Bokeholmen i själen. För. Nu ska rasket säljas. Men… bättre kan du mäklar’n!
Åååå, det var ett fint lantställe ser ut som ett sådant jag letar efter 😉
//Sol på dig
Det är visning idag 😀
Byt mäklare 😉
Gulligt ställe.
Haha! Tja… jag är inte inblandad i affärerna annars hade torpet gifvetvis suttit i ett annat skyltfönster!
Åh, det är för sorgligt, men tack för att du åkte dit och ”klappade” Bokeholmen lite… det ser ut som om det behövdes!
Huset är jättefint och gräset klippt, och det var sorgligt men sen anföll första myggan och då vaknade jag till verkligheten. Det ÄR mycket jobb och det ÄR mer än det smakar och… nostalgi betalar inga räkningar… men nog kommer jag sakna det mycket! Det är ju så himla fint!!
Åh ett sånt ställe skulle jag vilja ha 🙂
Det finns så stor potential i stället! Jag önskar vi hade haft tid och möjlighet att sköta om och mysa till fina lilla Bokeholmen ♥
Åh gud, bilden är ju bara underbar. MEN jobbet bakom är jag inte beredd på. Men ja, du vet.. 🙂
Jag vet precis! 🙂 men tack för positivt omdöme!