18/10 – om en gåva till ”nappungarna”.

17/10 - om kopior som går fetbort.
19/10 - om Wigells Florett nr 150.

Med risk för jinxning: iförrgår kväll fick plötsligt Millan – med sin mormor som barnvakt – för sig att hennes nappar och snuttar var bortgivna till ”nappungarna”* och den paffa mormorn fogade sig snällt och jomenvisst, det gick ju finfint att sova utan napp!

På förskolan igår hade det funkat okej på vilan och det gick förhållandevis okej att somna igår kväll också. Eller alltså, sorgset ynff och missnöjt grymtande och lite extra nattsjungning och häxasaga behövdes men eftersom hon verkligen vill vara stor kämpar hon hårt med sig själv för att klara allt sånt där som ”stora” klarar: klä på sig, äta utan hakklapp, inte gnälla utan säga vad hon vill, gå på toa själv och nu alltså sova utan napp (en snutte fick hon men kastade bort å jag tror inte hon gick å hämtade den sen heller). Däremot vaknade hon lite efter sju å var väldans högljudd, i vanliga fall hade hon väl tagit sin napp å somnat om där…

Vår stora lilla 2,9-åring! Det är så mycket känslor i din lilla kropp, och så mycket vilja och kunskap och intelligens! Apropå kunskap förresten; färger börjar fastna och vissa bokstäver har hon (tydligen! 😉 lärt sig! Häromdan satt hon vid en målarbok och såg fundersam ut: ”är min bokstav med?” undrade hon men svarade snabbt på sin egen fråga ”nä, den är inte det. det är bara ett S!”!

* egentligen är det ju ”kattungarna” på Skansen hon menar, men när vi började prata om dem var hon lite för liten för att prata rent så det blidde nappungar av dom istället 🙂

17/10 - om kopior som går fetbort.
19/10 - om Wigells Florett nr 150.
8 comments Lägg till din
  1. Åh, lilla sötgurkan! Den där nappen alltså, så mycket som hänger med den. A slutade ju veckan innan hon fyllde 2 för att jag helt enkelt inte skickade med några till mormorn när hon åkte dit en vecka. Sen kom värsta tunga trotsperioden någonsin och hon fick tillbaka den för att slippa bråka med sig själv hela, hela tiden. Men återigen bara vid sovning ett tag innan den rök igen. Och när den och blöjan är borta blir de ju så stora stora. Och ändå så små.

    1. Dom är så stora våra små barn nu ♥

      Än så länge har det funkat fint med napplösheten faktiskt (hon hade den ju bara på nätterna eller om hon mot förmodan skulle sova på dan) men bakslag kan ju komma närsomhelst… å vad är väl fem dar (nätter) i ett liv?! 🙂 blöjorna har vi ju varit utan rätt länge – jisses, minns inte ens när hon slutade? Maali la bort blöjan på dan innan två och på natten på 2,5-årsdan – fast då hade hon varit torr på natten längre än på dan – men med lilla Millan…måste snoka i nosarna… ujuj, det märks att hon är ett småsyskon ♥♥

  2. Ni har en bestämd ung dam. Hon kommer att klara det galant. I alla fall så gott man kan begära av en så ung flicka som valt själv. Sötloppan. <3

  3. Det slog mig faktiskt igår att Milla verkar vara mycket äldre än A – fast det bara skiljer sisådär en månad på dem! Det där med bokstäver är kanske en ”jag ska göra som mitt syskon”-grej även hos er? A säger ofta ”va stå dä” ”dä stå t r a k t o r” (ljudandes) *sötnos*

    1. Äh det där går ju i vågor! Ena dan är Millan fyra år, nästa dag är hon bara två 🙂 men härmas sin älskade syster, det gör hon sju dagar i veckan så på det viset är dom såå lika våra små fina underverk!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *