Två mycket smalögda hedbertar släpade sig ur sängen på en för hedbertar oerhört för tidig timma för att med kaffe i muggarna köra mot Halmstad för barnloppis – premiär för maken och mig tillsammans. Medan solen steg över vackert dimmhöljda Halland steg också humöret (och nervositeten, jag är alltid apnervig inför sånt här: tänk att inte få sålt nåt alls typ!?) och jag såg fram emot en mysig dag med maken. Och mysigt blev det – eller vad man nu ska kalla en förmiddag bakom samma loppisbord 🙂 – och vi åkte därifrån med helt okej plus i kassan vilket känns bra. Märkligt nog var det inte särskilt mycket folk, rätt ”dåligt” drag och det var mest det billiga som gick åt (finkläderna fick jag med mig hem igen!), men när vi dessutom kunde lämna kvar en del för att skickas privat till rumänskt barnhem känns det extra bra. Förutom kläder packade vi bland annat med en älskad gammal gungbjörn, lite hakklappar o bestick samt en bok med guldglittrande sidor. Läsa svenska kan de ju inte men illustrationerna kan de säkert tycka om?
De två minsta hedbertarna som spenderat natt och dag hos sin mormor och möttes nu upp på komediantlekplatsen där de små röjde runt i solskenet. Vi balanserade på stubbar och jag skuttade till mig lite ischias och sen tackade vi för barnvaktshjälp och gick vi hem och pusslade lite på tusenbitarspusslet och innan jag hunnit blinka var det dags att åla sig i finstass o mascara och fara mot Breared och middag hos Soffan!
Många skratt, perfekt grillad filé, några glas vin bjöds och tjohej för fina vänner ♥ det blev en utmärkt avslutning på mitt liv som trettisjuåring. Imorron är jag ett år äldre 🙂