Gårdagsens Aktuellt hade ett reportage om barn och MR. Okej. Mina barn har aldrig behövt magnetröntgen – vilket är en högljudd och långsam metod att röntga utan strålning – men när EmmaLi skulle få CT av sin hjärna efter sina yrselanfall för ett par år sen la jag många timmar på att förbereda henne. Vi lekte röntgen, jag googlade bilder, vi pratade om ”tunneln” och ”tåget” osv. När vi väl kom till undersökningsrummet möttes vi av en sköterska som från första sekund la all fokus på treåringen – jag var ett ”bihang”, Maali var ju patienten! – och i lugn och ro fick hon undersöka apparaten och testa att åka på släden framåt och bakåt. Hela besöket tog inte mer än en kvart och jag var inte ensam om att vara imponerad av min dotter. Men. Utan all förberedelse hade jag stått platt. Särskilt eftersom det började så kasst…
Jag är lite förundrad över att det ska behöva läggas forskningspengar på att förstå att vi genom att förbereda oss inför olika saker i livet (gäller inom sjukvården inte bara barn utan även oss vuxna; en förlossning blir t ex myyyycket lättare för den kvinna som är förberedd och någorlunda påläst) får bättre resultat ur både mänsklig och ekonomisk synvinkel? För ett tag sen hade Aktuellt ett inslag om blöjfrihet hos små barn. Jag var lika förvånad då. Att få en ettåring blöjlös är inget som kommer gratis! Det kräver jobb och medvetet handlande och kommunikation. Detsamma gäller här: vill jag som förälder slippa att söva mitt barn för en ”enkel” undersökning så måste jag jobba lite själv. Det är ju fint att sjukvården gör jobbet åt vissa, men för att få det mest kostnadseffektivt i vården måste det ju ändå vara bättre att alla inblandade gör vad de kan för att hålla nere oro, tidsåtgång och i slutändan onödigt mänskligt lidande och ekonomiskt slöseri? 🙂
Som om vi inte försökt med blodprov…
Eller så mutar man 😀
Äh… Om det ändå gick…
Om man aldrig försökt vet man ju inte om det går! Nu har ni försökt 🙂
Det jag vände mig mot i reportaget var själva ”aha-tänket” och förtjusningen över det innovativa tänket. Att det funkar – oftast! – vet jag ju, men så aha:igt var det ju inte?
Alla barn har olika valutor 😀 Det gäller att hitta just det här barnets valuta – fick jag lära mig av en klok man 😀
Vicket fint säg! Det lånar jag!
Mot panik och fobier hjälper inte mutor!
Ang rädslor så är det ju kvadrupelt viktigt att inte skynda på utan att låta personen ta sin tid. Det blir värre och värre för varje gång annars…
Men uppenbart kan man med rätt hjälpmedel ta hur många rör blod som helst i fingret… Typ sisådär sju tror jag M tog.
Oj jag visste inte man kunde ta så mycket ur fingret?! Men som dåliga exempel på o-skillat bemötande så var det ju på barnmottagningen vid blodprov. Hade jag fått fem minuter med min unge hade vi sluppit panik å tårar. Stå där med blåsbubblor för ett barn som tror hon går sönder för att hon blöder… oj så förtvivlad, chockad och förvånad jag var: dom jobbar ju med barn dagarna i ända??!! Att då ha så lite förståelse för vad en lugn genomgång vid ett oplanerat blodprov kan ge för resultat? Nä. Blä.