7/7 – 2013: en mörk dag i Varbergs historia.

6/7 - om en Sommarinvigning på Societén...
8/7 - om ytligheten personifierad.

En ung man har, efter att ha knivskurit tre personer – en av dem så illa att hon dog, skjutits ihjäl av polis i min stad.

Hela historien är så fruktansvärd. Mannen var enligt media 24 år gammal och inte i relation med någon av offren. Kvinnan han skar till döds var född 1928. Min gissning är att attackerna är vansinnesdåd utförda av en person så drogpåverkad att han inte vet vad han gjort. Han backade inte när polisen sköt varningsskott i luften, eller ens när han blivit skjuten. Jag kan inte låta bli att tänka på och tycka synd om alla inblandade. Knivmördaren avled senare på sjukhuset i Varberg.

Eftersom jag har nolltolerans mot droger – är inte så himskens förtjust i alkohol i annat än modest mängd heller – blir detta vatten på min kvarn. Snälla! Stoppa inte i er saker som ni inte kan hantera!! Det blir i bästa fall ett dåligt rus. I mardrömssituationer som den idag; avslutade liv.

Jag ska naturligtvis brasklappa att alltsammans kan ha alldeles ”naturliga” orsaker. Gärningsmannen kan ha varit psykiskt sjuk och isf kunde vi göra oss ett nytt Husby här i lilla Varberg? Men. Jag är glad att det inte är så vi funkar här på västkusten. Eller knappt nån annanstans heller eftersom det väl i huvudsak rörde sig om proffsbråkare och dåligt informerade ungdomar i Husbykravallerna?


Apropå mitt cyniska droghat så fick Mattias förresten för några veckor sedan in en märklig man i sin butik. Efter att ha rumlat omkring till synes berusad blev han snart helt okontaktbar. Det var omöjligt att få honom därifrån och det blev länsman som till slut fick komma å plocka ut honom på gatan. Usch de visiterade av honom allt löst han hade på sig och fyfan den mannen hade all möjlig skit i fickorna, skit som radades upp i entrén till makens butik. Tur i oturen att det var ont om kunder i närheten just då för kanyler och knarkare är inte bra för affärerna. Och tur tur tur tur att han fått i sig tillräckligt mycket GHB (eller vad det nu är alkisarna suger i sig?) för att passera direkt till komaläge istället för till aggressivitet. Herregud. Jag vågar inte ens tänka på vad som kunde ha hänt…

6/7 - om en Sommarinvigning på Societén...
8/7 - om ytligheten personifierad.
14 comments Lägg till din
  1. Åh, så hemskt! Jag blir alldeles bedrövad… och tänker mig förstås att det finns en mamma (och kanske pappa) som ska leva med sonens helvetesgärningar hela livet. Samtidigt som de sörjer den son de förlorat – förmodligen för länge sen till droger…

    1. Av alldeles själviska orsaker tänker jag EXAKT likadant som du Marianne… Men i nästa andetag tänker jag på offren. Och hur meningslöst och hemskt och onödigt och förjävlaotäckt det är. Men mest tänker ja på alla inblandade. Offer, poliser, ambulanssjukvårdare, grannar och gärningsman. Eller, gärningsmannens familj och vänner iaf.

      1. Jag har idag insett hur väldigt nära hemma det skedde! Och att det bara är väldigt små omständigheter som gjorde att vi inte hamnade mitt i det.

        a) han svängde höger när han lämnade stället han kom ifrån
        b) jag körde den vägen jag aldrig någonsin kör mellan huset och lägenheten (jag kollade tiden på när jag körde och vi pratar precis då)
        c) mamma och Melker var nöjda hemma och inte på polislekplatsen

        1. Det är verkligen öde och slump som avgör liv och död i många situationer. Idag är jag överlycklig att du hade dessa båda på rätt sida!

  2. Hemskt, hemskt hemskt! Två av offren överfölls ju dessutom i sina hem!

    Jag kramade mina barn extra mycket igår ….

    1. Ja, helt oförmögna att försvara sig eller förbereda sig. Jag är helt övertygad om att det rör sig om en psykos utlöst av knark och/eller alkohol, tills dess motsatsen är bevisad tänker jag fortsätta tro det.

      Tyvärr har jag många gånger fått höra att jag har en ”skev” syn på det där med droger. Eftersom de som ser min syn som skev har en om inte direkt motsatt så åtminstone starkt avvikande åsikt än min, så… tja… jag fortsätter som sagt min icke-toleranta inställning.

      1. Eftersom jag vill tro alla om gott så måste jag också tro att det är en snedtändning på något som leder till ett sånt beteende.

        1. Med tanke på hur han fortsatte framåt som en bandhund, även efter att han blivit skjuten första gången/gångerna, så finns det nog inget som pekar åt nåt annat håll?

  3. Knark är skit – så är det bara, o människor blir monster när de knarkar…. 🙁

    1. Knark och alkohol, droger i olika form. Knark är dessutom olagligt, och på många vis farligare eftersom det inte behövs stora doser under lång tid för att personlighetsförändra individen.

      Du måste sett mycket dynga i din yrkesroll?

      1. Som ”tur” är så ser jag inte så mycket, utan snarare hör klienter berätta och läser i domar. Om jag med egna ögon bevittnat allt skit de hittar på under olika påverkanssubstanser (eller bara för att de är arga) så vet jag inte om jag hade klarat det så länge… man blir tyvärr lite ”avtrubbad” när man möter det det dagligen. Men å andra sidan kanske det ”krävs” för att man ska kunna hjälpa någon att bryta ett destruktivt mönster, om man sitter och är arg och äcklad över vad de gjort så blir man inte professionell – så det är på gott och ont….

        1. Men DÄR har du ju den viktigaste klokheten. Det där att inte sitta å vara arg eller tycka det som gjorts är fel.

          Herregud. Jag hade verkligen aldrig kunnat jobba varken inom juridik, polisväsende eller sjukvård.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *