8/7 – om ytligheten personifierad.

7/7 - 2013: en mörk dag i Varbergs historia.
9/7 - om sorg, trauma och misär i Sommar (i P1).

Uppenbarligen tillhör jag klicken egocentrerade ytlighetspersoner, för trots det vidriga som hände igår har jag idag lagt energi på att köpa nya skor (första på flera år) och sen ha lite ågren över att den alldeles fantastiska jeansjackan från Scotch and Sodas barnkollektion (Scotch R’belle) visade sig vara på tok för stor för min lilla tjej. Nu är frågan. Ska femåringen få dras med den här jackan i fyra år, eller ska vi lägga den halva förmögenhet plagget kostar – rea till trots – på typ en hel höstgarderob istället? Det är såklart inte utan att jag skäms ögona ur mig, men… jag blir ungefär aldrig förälskad i ett klädesplagg så jag känner att jag är nååågot ursäktad? Jag menar, stretchdenim i vintagelook, stängs med dragkedja och har tre mycket diskret sydda konturer av små blommor på ena axeln VS att den är typ hur dyr som helst… Jag vet ju var skon klämmer. JAG hade velat ha en sån där jacka… då är det skam att projicera den där önskan på en liten femåring i en förvisso förtjusande, men ändock för stor. jacka. Varför jag inte köpte en som var lagom? Det fanns inga fler 🙁

Nåväl. Millan blev överlycklig över sin nya tischa med prinsess-zebra och jag undrar hur det danska företaget nameit kan tillverka så billiga kläder? Vad är det för lön till bomullsodlaren, till den stackars sömmerskan och till designern när tröjan kostar en dryg hundring exkl moms i butik här i Sverige? Det är en märklig ekvation in deed.

Å så slutligen. Jag hängde igår natt på Flashback för att plöja igenom de då 74 sidorna om knivdådet i Varberg. Jag undviker annars det stället nästan lika konsekvent som jag vägrar läsa kvällspressjournalistik. Imorse gjorde jag dubbelt undantag då jag slog upp AB på webben och… tja… jag konstaterar kvickt att Aftonbladets journalister då rakt inte undviker Flashback. Flera artiklar var ”snodda” rakt av tråden jag följde på forumet igår. Det är fin research det? Eller?

7/7 - 2013: en mörk dag i Varbergs historia.
9/7 - om sorg, trauma och misär i Sommar (i P1).
8 comments Lägg till din
  1. Kanske just en sådan dag man behöver vara ytlig? För att klara att ta till sig?

    Hur mycket för stor är jackan? Jag tycker att om man blir så förälskad så behöver det inte vara fel med lite extravagance! Och vad tycker hon som snart börjar skolan?

    1. Åååh!!! BÄSTASTE du som tänker så bra!

      Asså. Vi kan väl säga som så att om barnet som ska ha jackan gått i taket av lycka hade la valet varit lätt! Nu blidde det liksom inte tjohoo direkt 🙂 å den är ju rätt mycket för stor, och uppvikta ärmar ger ju vikveck så det kommer inte bli snyggt heller. Underverket är nog helt enkelt för dyrt för att inte vara lite-för-stor-men-perfekt 🙂

      Jag köpte en kavaj till henne med. Den tjoades det till å lillsyrran blev väldigt avundsjuk. Får se om det blir pengar tillbaka eller tillgodokvitto 😀 just den saken avgör ju om det blir en likadan till lillasyster eller ej!

  2. Och var var du på rea? *behöver distraktion* (och bränner ändå då mycket på golvet att lite till spelar ingen roll)

  3. Ytligheter behövs ibland. Och kanske extra mycket vid tider som dessa. Min man berättade om vansinnesdådet i natt när vi lade oss och jag pustade ut med vetskapen om att ni bor i villa. För att sedan få en knut i magen vid tanken på att det kan ha varit någon ni känner som drabbades. Helt sjukt är det iaf och jag kan bara sända en tanke till alla som berörs…

    Om jackan. Den föll alltså inte i god dager hos den tilltänkta ägarinnan? Kanske bör den då få hamna hos någon annan som kan och vill ha den nu… Och inte om några år, även om den är tidlös alltså. Känner igen det där med att projicera sina egna vill-ha på barnen men det funkar ju ytterst sällan! Förra året fick Alice den allra sötaste turkosa jump-suit (visserligen på rea på ett av de avskyvärda kedjeställena men ändå), men icke. Kanske åkte den på en gång i Spanien. Sen fick den respass. Jag tycker nog att du ska satsa på en höstgarderob trots allt, hur tråkigt det än låter.

    Och journalistik. My ass. Har jag nämnt att jag sökte in på journalistprogrammet i Sundsvall samma år som jag sökte till syrra? Hur det blev vet vi ju och tur är kanske det… Eller inte. Men min tröst är att det finns en 60-poängare i journalistik att söka om man har en akademisk examen och kanske, kanske. Lovar en sak: skulle det bli så ska jag göra en sjujädra till research. Jag kan också lova att inte någon av kvällstidningarna eller lokaltidningarna heller för den delen, skulle få en endaste rad av mig.

    Förresten så har det fasta objektivet kommit. Så bra att det gör ont. Fjärilar i magen när jag såg första bilden i displayen – oredigerad och alldeles fantastisk.

    Kramar!

    1. Vad jag vet känner jag ingen av de inblandade. Men jag har en bekant som bor i ett hus alldeles i närheten av där han sköts. Det är en liten stad vet du… Och jag har flera vänner som bor mycket nära stället hans klubbkamrater övernattade på – men inget talar för att han själv bott där iofs. I sinom tid får vi säkert lite klarhet i vad som hänt? Men alla svar får vi ju aldrig.

      Grejen med eLi är att hon numera ibland spelar på känslor hon vet träffar rätt. Hon tyckte nog den var rätt okej men eftersom JAG tyckte den var fin kunde hon ju dämpa sitt omtyck 🙂 Men att hon inte tokgillar gör ju valet enklare: den lämnas tillbaka! Jag har vad jag vet aldrig gjort nån sån där projicering tidigare men nån gång ska la vara den första! Det gick ju inte så bra heller :p

      Det värsta när det gäller den där typen av pissig journalistik är väl att flertalet anställda på AB och EX/GT/KP väl hade goda intentioner från början men att det nånstans gick galet? Detsamma gäller nog lokalblaskorna. Och allra allraste värst är la att folk läser den där jävla dyngan?

      Tjohoo för bra ny glugg!! Det är eufori och ytlig glädje att få så fina foton direkt! Jag har ju en antikt kamerahus så jag antar att ett nytt hus gjort underverk… men jag tycker det är lite charmigt att inte vara perfekt också! *hehe*

      KRAMS!

  4. ang flashback så KAN det ju vara att några av de hängivnaste skribenterna där också jobbar på t.ex. aftonh-ran 😉 *visslar*

    Ang. jackan så kan den ju hamna i en växalåda om man har en sådan, men frågan är ju då när hon växer i den och om det då är hopplöste ute med jeansjackor? Jag är ju annars för att köpa när det är billigt och inte när det behövs 😉 Tyvärr har inte S&S särskilt bra andrahandsvärde, å andra sidan har du två kids som kan slita på den 😉 Så, jag tycker inte du ska fokusera på priset, egentligen, utan användbarheten 🙂

    1. Inte alls omöjligt. En del skriver lite för bra för att vara ”vanligt” folk. Och researchen en person gjorde där var imponerande! Hen lyckades snoka ut en tatuering på armbågen på killen (via en bild från när han var skjuten): jag kan knappt se den ens när jag vet att den finns där! Sen jämförde hen med foton från den där thaiboxningsklubben (att de överhuvudtaget klurade ut att han hörde dit var lika imponerande): En tidning hade råkat skriva att knivmannen var från Brandbergen och sen ledde det ena till det andra.

      Jag tror att inte bara journalister utan också att polisen hänger en del på FB (Flashback menar jag då, inte Facebook). Många privatspanare är sjukt duktiga! Den där kattmördaren i Högsbo fångades väl med stor hjälp av FB?

      Du vet att jag inte är så bra på det där med växalåda…! Jag glömmer bort plaggen och det blir så jäkla mycket kläder som ska ligga där till ingen nytta. Gör hellre slut på pengar och kläder i realtid, såattsäga! Men jag tar gärna till mig rådet att se mer på användarvänligheten än på priset! DET är mer min melodi liksom 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *