19/8 – om första dagen på fritids och storbarnsavdelning på förskolan!

18/8 - om Peter och vargen.
20/8 - om en hantverkare som gott och väl verkar "räcka" till! 🙂

Japp! Så var det min tur att ställa mig i samma kö som alla andra förundrade föräldrar till barn som börjar skolan! Eller okej’rå, förskoleklass ”bara”… men ändå! Min lilla tjej… börja skolan? Och min ännu lillare tjej… flytta upp till avdelningen med de stora barnen på förskolan?! Så jefla coolt!

Därför att. Där jag verkar skilja mig mot ganska många förundrade föräldrar är att jag inte har nån som helst ångest över skolstarten. Istället för att fokusera i en slags sorg över att mina barn blir äldre ser jag med glädje framåt mot att de blir äldre. På samma sätt som jag inte ser negativt på att själv åldras – peppade en trettioårskrisande bekant med ”mardrömmen är inte att fylla trettio, mardrömmen vore att veta att du inte skulle få fylla trettio”… – försöker jag hitta pusselbitar till glädje och minnen varje dag. Jag saknar inte mina små bäbiflickor: jag minns dem med kärlek och ömhet! Jag saknar inte heller tiden som bäbiförälder (jag är kärringen mot strömmen som oftast tyckte det var fantastiskt häftigt att få umgås med min tvåveckorsbäbi!). För, trots fyra månaders kolik med ena ungen och senare sömnbrist med den andra så är det ju inte just de känslorna kring det som är något jag valt att minnas särskilt eller tänka på nu! Hajjar du?

Idag var iaf första dagen på nya vardagar för mina små tjejer. Fritids för femåringen och storbarnsavdelning för treåringen. Om de var nervösa? Nja. EmmaLi var nog lite spänd för hon kom inskuttande i vårt sovrum mer än en timme tidigare än vanligt, men Milla var som nästan alltid en filbunke. Efter frukost cyklade hela familjen mot Påskberget. Milla tog nya fröken i hand och promenerade in på Björnbäret som om hon aldrig varit nån annanstans ♥ Tre minuter senare: EmmaLi letade upp sin klädplats på fritids/skolan – som råkade (?) vara bredvid en av sina gamla bästisar, valde en plats för sina regnstövlar, vinkade hejdå till oss och tog sen några osäkra steg in i rummet där många andra satt å tittade på TV. Sen var hon inskolad 🙂

Vi har lyckan att ha tvåhundra meter mellan förskolan och fritids/skola. Eller asså, lycka å lycka… egentligen var det lömskt kontrollbehov från scratch. Enligt plan genererade förskoleplats för en liten Maali här också per automatik placering på just denna skolan – som ligger logis(tis)kt bäst men nog? inte fysiskt närmast Villa Morkulla. Äntligen nån verklig nytta av mitt planeringshysteri :/

Fem minuter i åtta låg ikväll två mycket trötta och lyckliga små flickor i sina sängar. I morgon är en stor dag för EmmaLi! Och för hennes föräldrar.

18/8 - om Peter och vargen.
20/8 - om en hantverkare som gott och väl verkar "räcka" till! 🙂
6 comments Lägg till din
  1. Underbart, jag känner precis som du när det gäller bebistiden och glädja åt att barnen blir större 🙂

    1. Kloka du Vroncan! Och så skönt att inte vara ”ensam” i lyckligheten att barnen växer 🙂

      Vet du, ibland blir jag så sorgsen (och/eller provocerad) över den där stanna-tiden-jag-vill-hoppa-av-mentaliteten hos en del människor att jag skulle vilja överösa dem med länkar till artiklar och bloggar om människor som är svårt sjuka, som har dödssjuka familjemedlemmar, som vet att de själva eller en familjemedlem är döende, som har döda barn eller partners. Jag skulle vilja hänvisa dem till personer som skulle ge vad som helst för att få fylla år en gång till, att få se sina barn börja mellanstadiet och få sin första kyss, att slippa begrava sin livskamrat alldeles för tidigt. Jag skulle inte göra det för att skriva på näsan eller vara elak, jag skulle göra det för att försöka hjälpa dem uppskatta nuet! Hitta korn i vardagen att bevara och skapa lyckliga minnen av! Varje dag är inte solsken. Att bli äldre är ofta att orka mindre. Men det är inte farligt att åldras! Och alternativet, det ser jag som mycket mycket värre än att dö som en lycklig och gammal människa med vuxna barn och kärlek omkring mig!

      (jag hade skrivit en mycket bättre och smartare kommentar men den lyckades jag trolla bort så vi får hållas med den här! andemeningen går förhoppningsvis fram iaf!)

  2. Du är precis som jag i detta avseendet. Jag tycker det är jättekul att se mina barn växa upp och skolstarten är fantastisk.
    Min yngsta börjar 1:an i morgon och det är stort 🙂 Känns så härligt att nu ha två skolbarn 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *